Det är ganska självklart att det finns en hel del skillnader mellan Australien och Norrbotten.
Förutom klimat, storlek, vegetation och språk har Lydia Williams upptäckt ytterligare en viktig faktor.
- Det är en stor skillnad när det gäller fotbollsbiten. I Sverige är allting mycket mer uppstyrt och taktiskt. I Australien är det mycket mer fritt och spelarna får göra lite som de själva vill. Men jag uppskattar verkligen sättet man spelar fotboll i Sverige. Jag tror att det kommer utveckla mig mycket som spelare, säger Lydia Williams.
Blev tvingad att flytta
NSD träffar Piteås nya målvakt ett par dagar före den allsvenska premiären.
Den 23-årige landslagsmålvakten från Australien har hunnit vara i sin nya hemstad en knapp månad. Men hon trivs redan riktigt bra.
Och Williams ångrar heller inte sitt beslut att lämna sin kontinent för att ta nästa steg i karriären.
- Vår förbundskapten mer eller mindre tvingade mig att åka utomlands och spela. Jag kom i kontakt med en agent som hjälpte mig och då dök Piteå upp i bilden. Klubben behövde en ny förstemålvakt, och jag ville ha en ny klubb i Europa. Piteå var hela tiden mitt främsta alternativ, berättar hon.
Historien om Lydia Williams är ganska unik på flera sätt.
Hennes mamma är amerikanska. Pappan, som avled för åtta år sedan, var aborigin.
Och det var i den australiensiska ödemarken, bland urinvånarna, som Williams växte upp.
- Jag lärde mig spela fotboll i bushen, barfota. Jag hade inte ens en riktig fotboll utan fick använda en rugbyboll istället, säger hon.
Pappan, som var en av de högsta ledarna bland urbefolkningen, reste runt över hela kontinenten för att arbeta med utbildningsfrågor och sociala bitar bland aboriginerna.
Familjen fick följa med på resorna och under långa perioder bodde Williams och hennes familj i olika glesbefolkade delar av landet.
- Vi var kända över allt eftersom min pappa var den han var. Alla visste vem vi var när vi reste omkring. Man kan lugnt säga att vi jag hade en annorlunda uppväxt. Samtidigt skulle jag inte vilja byta bort den. Det är inte alla som kan säga att de har växt upp i ödemarken med två kängurur som husdjur, säger Williams och skrattar.
Utbildad djurskötare
Hon funderar ett slag och fortsätter:
- För mig var det inga problem att växa upp i den miljön. Jag hade alltid något att göra när jag var liten. Men nu...nej, nu skulle jag inte vilja bo där. Men jag har många starka band kvar till aboriginerna och jag håller kontakten med många av dem.
Men det är inte bara uppväxten i ödemarken som gör Williams smått unik.
- Jag är utbildad djurskötare. Jag jobbade på ett zoo hemma i Australien i fyra år. Det är kanske inget vanligt yrke, men jag älskade att arbeta där och jag skulle gärna göra det igen. Jag älskar att arbeta med tigrar. Jag hade hand om utbildningsturerna för skolorna och jag jobbade också en del med att träna djuren, berättar hon.
Så det där med hund eller katt är inget för dig?
- Jodå, jag har själv två hundar hemma i Australien. Men jag tycker det är mer spännande att arbeta med de större djuren från vildmarken.
Trots sin unga ålder har Williams hunnit med att spela i det australiensiska landslaget i sju säsonger. För ett halvår sedan blev hon förstemålvakt och steget till Europa är en del i planen på att behålla den positionen i många år till.
- Min tanke är att skaffa mig en bas här i Europa och sedan åka hem till Australien för att spela med landslaget.
Sejouren i Sverige är den andra utanför hemlandet.
Vet inget om konkurrenterna
2009 provade Williams lyckan i Chicago Red Stars i den amerikanska proffsligan.
- Jag konkurrerade med Caroline Jönsson, så jag visste direkt att jag inte skulle få spela så mycket. Men jag lärde mig oerhört mycket av att bara vara backup bakom henne. Jag lärde mig mycket som människa också. Bara det att flytta hemifrån utvecklade mig mycket. Erfarenheten från året i USA har gjort flytten till Piteå betydligt enklare, förklarar hon.
På tal om Piteå, vad kan vi ha för förväntningar på laget den här säsongen?
- Det kommer ta lite tid att få ihop allt, vi har ju sju nya spelare som ska komma in i allt. Men jag har en positiv känsla, säger Williams, som själv inte riktigt vet vad som väntar.
Hon har heller inte brytt sig om att läsa in sig på de andra lagen i damallsvenskan.
- Det kan vara ganska skönt att gå in i allt det här med helt nya ögon. Jag vet inte alls hur bra de andra lagen är eller vad de har gjort tidigare. På så sätt behöver jag inte tänka på det. Jag kan bara fokusera på det jag ska göra, säger hon.
Hur hanterar du pressen som alltid finns på en utländsk landslagsmålvakt?
- Under hela min uppväxt har jag tvingats hantera en hel del tuffa grejer. Mina föräldrar var ganska lugna och sansade människor och jag har ärvt den biten från dem. Så min uppväxt och min bakgrund har gjort mig till en starkare person. Jag är väldigt lugn och harmonisk inombords.