Alvik fick precis den start laget behövde för att ge cupfinalen nerv. Mitt under IFK–pressen fick Marcus Svensson en ren autostrada på högerkanten. Han avancerade och spelade inåt där Linus Backman kom framrusande och stötte in 1–0 efter 16 minuter. Backman är nästan hundraprocentig i de lägena.
IFK fortsatte dominera, men målet gav Alvik ännu mera energi och det handlade inte om den fattige kusinen från landet, om någon trodde det.
Men i långa loppet skulle IFK:arnas större kunnande ge utslag. Anton Andersson gjorde 1–1 på en retur strax före paus. Daniel Ahonens stand–in Robin Lundgren stötte in 1–2 och matchens lirare Patrik Pettersen satte 1–3 innan inhopparen Karl Öhman reducerade i slutminuterna.
Då återstod elva minuter av matchen, men Alvik var aldrig riktigt nära att kvittera.
Patrik Pettersen gjorde alltså ett mål, hade en ribbträff och drog upp många giftiga anfall. Han avgjorde nyligen seriematchen mot Selånger och är helt klart i sitt livs form.
– Jo, formen är bra, säger han. Jag har aldrig gjort en bättre säsong.
Men Alvik gav er en match?
– För Alvik var det här ju årets match så visst fanns viljan. Men sedan vi kvitterat känders det som om en del energi rann ur laget, säger Pettersen. Nu siktar vi in oss på att göra en bra avslutning på serien. Det vore fel om folk bara skulle komma ihåg vår fina vårsäsong.
IFK gav plats för en del ungdomar. 17–årige Sebastian Sandlund startade på mittfältet. Lätt i steget, ville gärna ha bollen och visade vilken talang han är. Anton Andersson, Robin Lundgren och Kevin Garcia stack också ut.
Synd bara att IFK inte lyckades prestera en officiell laguppställning som stämde med verkligheten.
Bäst i Alvik: innerbacken Jonas Berg, tillbaka efter två sjukdomsperioder. Han behövs om Alvik ska klara nästa utmaning: nytt kontrakt i tvåan.
– Vi behöver minst fyra poäng på de tre återstående matcherna, säger han.
Målen: 1–0 (16) Linus Backman, 1–1 (42) Anton Andersson, 1–2 (57) Robin Lundgren, 1–3 (78) Patrik Pettersen, 2–3 (79) Karl Öhman. Publik: 209.