Nu bor hon, maken Paul Franks och deras tre barn utanför Ängelholm. Hon jobbar som översättare och personlig tränare.
Men de träffades i England genom vänner när Camilla pluggade där. Som föreberedelse inför bröllopet cyklade paret sommaren 2000 cirka 150 mil från Göteborg till Boden. Intresset för idrott är gemensamt.
De bodde ett tag i Umeå och i samband med att de skulle flytta fick Paul Franks jobb på Lunds universitet. I samma veva fick Camilla Franks besked att hon drabbats av hudcancer.
– I och med att jag fick den diagnosen och med allt runt i kring då bestämde jag mig för att göra en Ironman. Det var min revansch på min kropp. Jag opererades två gånger och sedan blev jag friskskriven.
Hon kände att hon var tvungen att göra något positivt och något som gjorde henne stark igen, när det kändes som att kroppen hade svikit henne.
Hon har cyklat och sprunget maraton mellan varje barn, men hade aldrig tävlingssimmat.
– Jag kunde inte crawla och man crawlar i öppet hav när man kör Ironman. Det var en spärr, så jag gick en crawl-kurs efter att jag opererat mig och sedan gjorde jag min första Ironman, säger Camilla Franks och fortsätter:
– Det blev något väldigt positivt för hela familjen att köra den där tävlingen. Det var en väldigt skön känsla efteråt att ha fixat det.
Det var bestämt att hon skulle göra en tävling och därefter skulle det hela vara ett avslutat kapitel. Det var 2012, men hon fastnade och utvecklades ganska mycket redan första året. Sedan har det gått bättre och bättre. Camilla Franks blev uttagen till svenska landslaget i triathlon och deltog i VM för två år sedan.
Men Ironman är något helt annat. Förutom maraton, ingår 3,8 kilometer simning och 18 mil cykling. Det arrangeras många tävlingar runt om i hela världen. Varje tävling är ett kval till VM, som går i oktober varje år på Hawaii. För att kvala måste man vinna eller ta silver i sin tävlingskategori. Camilla Franks tävlar i åldersklassen 40-44 år.
Hon vann Ironman den 20 maj på Lanzarote, med 18 minuters marginal till tvåan. Hennes första mål, att komma med till VM, är därmed uppnått.
– Det känns jättebra och jag har återhämtat mig jättebra. Det känns skönt att ha kvalat in redan i maj.
Hon hade en backup-tävling, men kommer nu att lägga upp träningen för att prestera bra på Hawaii. Hon simmar mycket men säger att hon ligger ganska långt efter dem som simmat sedan barnsben. Däremot är hon stark i cykling. Jobbigast är nog ändå löpningen.
– Det var 30 grader på Lanzarote och en väldigt varm mara. Det blåste väldigt mycket. Hawaii är ännu fuktigare och varmare.
Hon hoppas kunna åka dit i förväg för att kroppen ska få en chans att acklimatisera sig.
Ironman är krävande. Camilla Franks stiger upp klockan fyra på helgerna och tränar.
– Det är inte alltid superkul att gå och lägga sig klockan nio på fredagskväll, men det underlättar att vara gift med någon som gjort samma sak. Förståelse är en helt annan. Det underlättar mycket.
Nu har hon fyra månader på sig till VM.