För Maja Majbäck från Jukkasjärvi så såg karriären ut att gå spikrakt uppåt. Multitalangen var uttagen i såväl skidlandslaget som terränglöpningslandslaget. Men samtidigt led hon i det tysta.
I augusti 2017 föll hon under en fjällvandring med skidgymnasiet och ända sedan dess har hon levt med smärtorna. Det har nu gått drygt två år sedan hon skadade sig.
Det hände precis då hon skulle ta nästa steg i karriären.
– Jag hade en ganska tung ryggsäck och ramlade baklänges på en spång och efter det så hade jag ett stort blåmärke, men jag hade ju ingen aning om hur illa det var, säger hon och skakar sakta på huvudet.
Hur var känslan direkt efter fallet?
– Jag kände ju att det tog hårt, men jag förstod inte allvaret. Jag fortsatte att träna och då blev det bara sämre och sämre.
– Det var dålig tajming.
Hur tufft var det att drabbas av den här skadan?
– Det var fruktansvärt jobbigt – värst var det mentalt.
Hela hennes karriär har hamnat på en hållplats och det precis under den tuffaste perioden i en elitidrottares vardag. När steget från junior till senior skulle tas.
– Det är jobbigt, säger hon och tittar ner i sina händer innan hon fortsätter:
– Jag bara längtar till att jag ska kunna börja springa och åka skidor igen på riktigt.
Trots att hon kände att något inte var som det skulle så bet hon ihop och fortsatte att försöka träna och tävla.
– Det gick ju väldigt bra under hösten trots att jag var halt. Jag vann Lidingöloppet trots skadan och så långt funkade det ganska bra.
Hade du gjort något annorlunda om du ser tillbaka på hur du har hanterat det hela?
– Det skulle väl vara att kanske skulle ha vilat. Fast det är ju inte säkert att det hade hjälp.
– I början kom jag inte ur soffan utan svårigheter och ändå fortsatte jag att springa. Även om jag haltade mig fram så skulle jag bara springa, säger Majbäck.
Var det ingen som ifrågasatte ditt val att träna trots skadan?
– Jo, det var några som sa att det inte såg riktigt bra ut, men det sket jag i för jag ville ju bara träna, säger Majbäck.
Men sakta blev det bara värre och värre.
Trots att det i dag har gått över två år sedan fallet så har hon inte fått något svar på vad som egentligen är fel. Hon sökte läkarhjälp, men svaret blev inte riktigt vad hade hoppats på.
Diagnoserna har varit lika många som experterna.
– De hittade inget fel alls fast jag kände ju att det var något som inte stämde. Läkarnas teori var att jag bara var stel, säger hon besviket.
Till slut fick hon tid till en magnetröntgenundersökning i Umeå, men inte heller den kunde sätta fingret på vad det var som ställde till för henne.
– De såg inget på bilderna och gav mig istället övningar som jag skulle göra. Det enda som övningarna gjorde var att göra det sämre, säger Majbäck innan hon fortsätter:
– Till slut hamnade jag hos en naprapat i Stockholm. Där fick jag ta nya MR-bilder och då såg man att det var något som liknade en fraktur.
Vad sa naprapaten när ni såg bilderna?
– Att jag skulle dra i benet.
Dra i benet?
– Jo det kanske låter konstigt, men det var för att sträcka ut musklerna. Jag var sned i bäckenet och det skiljde typ fem centimeter och därför blev jag halt. Jag höll på med det i typ ett år fast det blev aldrig bättre ändå.
Osäkerheten kring vad skadan bestod av gjorde att hon sökte än mer konsultation.
– I Umeå trodde man att jag hade någon form av reumatism, naprapaten trodde att jag hade snett bäcken och nu det senaste är att Göran Skoog (Specialist på rygg- och nackskador) säger att man inte kan ha snett bäcken, säger Majbäck uppgivet innan hon fortsätter:
Under fredagen så fick hon veta att hon kommer att missa även kommande säsong. Det var Göran Skoog som lämnade beskedet.
– Det är första gången på två år som jag får ett besked och även om det känns skönt så var det tufft. Jag vet nu att jag har ett ödem i skelettet i SI-leden.
Går det att behandla?
– Nä det är vila som gäller. Det finns ingen behandling för att bota utan bara för att underlätta.
Hur känns det just nu?
– Tufft, att veta att det går en tredje säsong på grund av det här är jobbigt känns
Tidigare under hennes karriär så tampades hon med bland annat förra säsongens stjärnskott Frida Karlsson och säsongen 2017/18 blev trots skadan hennes bästa i karriären. Hon vann Lidingöloppet och blev uttagen i skidlandslaget.
Du tänkte inte på att avstå på grund av skadan?
– Nä, det hade ju varit mitt stora mål så länge. Jag kunde ju åka skate ganska så bra.
Under junior-VM så drabbades hon av nästa motgång.
– Jag blev förkyld under mästerskapet och fick inte åka i vilket fall som helst. Jag fick inte tävla alls under junior-VM.
Trots skadan och smärtan så har hon försökt att fortsätta tävla, men det har kostat på.
Ända sedan skadan så har försökt att fortsätta på samma sätt som innan
– Det är inte kul att se tävlingar i dag för jag vill ju bara vara med. Jag vill knappt prata om tävlingar det är så sorgligt, säger Maja Majbäck innan hon förklarar känslorna:
– Det känns som om att jag är utanför när jag inte kan tävla. Det handlar inte bara landslaget utan även i min familj där det mesta kretsar kring träning. Det känns som att jag har tappat bort mig själv.
– Det svåraste är att hålla min egen motivation uppe.
Kan du tänka dig att ta steget och bli tränare om det inte skulle bli bättre?
– Nä inte i dag. Jag kan vänta hur länge som helst och att bli tränare är inget alternativ i det här läget, säger Majbäck.
Under förra säsongen så gjorde hon allt för att få känna gemenskapen. När säsongspremiären i Bruksvallarna närmade sig så bestämde hon sig för att delta.
– Till premiären tog jag 18 stycken voltarentabletter för att ens kunna ställa upp.
– Med facit på hand så förstår jag inte varför jag ens åkte dit för jag hade så otroligt ont fast suget efter att tävla var antagligen ännu större.
Hela förra säsongen såg likadan ut.
Ser du dig själv starta i Sverigepremiären i Gällivare nu i november?
– Nja det har jag svårt att tro. Jag har inte kunnat träna ordentligt under barmarkssäsongen för under sommaren har jag inte ens kunnat vila utan smärta, säger Majbäck.
Har du någon gång tänkt att det inte kommer att bli bra?
– Flera, flera gånger, men jag vill inte lägga av på grund av skada.
2017 slog Maja Majbäck världsstjärnan Charlotte Kallas rekord i femmantestet uppför Dundret. Det var ett rekord som länge ansågs vara oslagbart och hon slog rekordet med i stort sett en halv minut.
– Jag slog rekordet trots skadan och det var roligt. Det är något jag var ordentligt nöjd med för pappa har rekordet på killsidan.
Var är drömmen i dag?
– Jag vill ju ta mig tillbaka in i skidlandslaget.
– Fast just nu är mitt liv på paus, säger Maja Majbäck.