Hon har ingen som helst anknytning till byn, utan är uppvuxen i Tyresö. Efter nian fick hon fast jobb på Hummelstabaren i Enköping, en av landets mest kända vägkrogar.
– Jag gjorde smörgåsar, diskade, stod i kassan och började laga mat. Där tränade jag upp min stresstålighet.
Efter ett år fick hon sommarjobb som diskare i Sandhamn.
– Där var det bara seglare och det blev min biljett in i Stockholms krogliv. Jag lärde känna mycket folk, säger Anna Kähkönen.
Den hösten när hon fyllde 17 år fick hon bland annat jobb på Läkarsällskapets festvåning. Hon satt i garderoben, men fick hoppa in och servera när någon var sjuk.
– Det var min dröm då, att bli servitris eller bartender. Jag sög in allting och lärde mig allt möjligt från att servera till att jobba i köket.
Hon arbetade på flera olika ställen som timanställd. Det passade henne. Då kunde hon välja var hon ville jobba.
– Jag kunde jobba på ett ställa på lunchen och ett annat på kvällen. Ibland jobbade jag stenhårt i tre veckor och sedan åkte jag ut och reste. Då hade jag bara mig själv att tänka på och jag kände mig fri.
Anna Kähkönen berättar att hon bland annat arbetade på Sällskapet, en herrklubb.
– Det var mycket speciellt. De hade röda sammetsmattor och regler för klockslag när kvinnor fick och inte fick vistas i lokalerna. Där fick jag lära mig hur det var förr i tiden och lärde mig grunderna.
Dittills hade hon aldrig behövt söka jobb, men när ett jobb blev ledigt på Grand Hotel i Saltsjöbaden sökte hon och fick det.
– Därifrån lärde jag mig jättemycket. När jag slutade där jobbade jag som hovmästare. Efter det tröttnade jag lite på att jobba så mycket. Jobbet hade blivit hela mitt liv och jag tappade lite lusten.
Så när hon fick ett erbjudande att vara med när några skulle starta en helt ny krog kändes det som en utmaning och hon fick ny energi. Men delägarna hade ingen branschvana och det var svårt att övertyga dem, så hon fick till slut nog. Hon utbildade sig till nagelterapeut och hyrde sedan in sig på sin lärares nagelbar i Farsta centrum. Men efter ett år insåg hon att det inte riktigt var hennes grej, att sitta still och fila naglar hela dagarna.
– Jag var lite vilsen.
Hennes kompis pojkvän hade en takfirma. En dag följde hon med kompisen dit och blev kvar flera dagar på firman. Han erbjöd henne jobb, fast anställning och månadslön.
– Jag hade ju mitt eget företag, men jag var fattigare än någonsin så jag tackade ja och lade tak och asfalt ett år. Det var en upplevelse.
Hon blev gravid och berättar att hon ganska tidigt stannade hemma från jobbet.
– Jag kände, att nu är det min tid. Jag har aldrig tidigare tänkt på min egen hälsa. Jag har gått till jobbet trots att jag varit sjuk och alltid ställt upp.
De bodde i en etta på 42 kvadratmeter utan balkong och det fanns ingen hiss i huset. Anna Kähkönen tänkte att hennes barn inte skulle växa upp där. Därför började de leta efter hus utanför Stockholm.
– Jag ville inte låna fem miljoner och sedan tvingas jobba 500 procent för att få det att gå ihop. Min tanke var att vi skulle ha så lite lån som möjligt, helst inget allt, så att jag skulle kunna jobba 75 procent och vara med mitt barn. Jag ville inte hamna i det där ekorrhjulet. För skoj skulle kollade jag på hus i hela Sverige. Här uppe kan man ju få ett hus som kostar lika mycket som ytterdörren på ett i Stockholm.
En av deras kompisar hade precis flyttat med sin fru till Heden och de tyckte att Anna och hennes sambo skulle flytta till Boden. "Var ligger Boden?" undrade Anna.
– Jag hade aldrig ens besökt Norrland. Men jag är inte ovan vid klimatat för min farmor och släkten på pappas sida bor i Rovaniemi.
Det är bakgrunden till att de började kika på hus 100 mil från Stockholm.
– Vi började tänka, att det tar bara en timme att flyga ned och är man ute i god tid behöver det inte kosta mer än några hundra kronor. Vi såg ut tre hus och åkte upp för att kolla. Vi tittade på ett hus i Överstbyn.
Då skulle mäklaren fota ett annat hus och det fastade de för. Det är ett litet hus, men de ville inte ta sig vatten över huvudet och bestämde sig på en timme.
Mars 2014 flyttade de upp trots att kompisarna där hemma först trodde att de skämtade.
– Jag var ju värsta "storstadsbruden". Många sa att det inte finns några jobb här, men jag tänkte att det alltid finns jobb om man vill arbeta. Så det kändes helt rätt, fast lite som att hoppa utför ett stup.
Lägenheten var såld, så de hade pengar till renoveringen av sitt nya hem och behövde inte känna pressen att söka nytt arbete direkt. Anna var gravid i femte månaden och första tiden blev jättejobbig.
– Jag hade inga vänner och gick bara hemma. Det blev en stor omställning.
Meja föddes, men Anna kände sig ensam även om hon säger att hon aldrig blivit så varmt välkomnad som när hon kom till Överstbyn.
– Det känns som en levande bygd med Råek och Servicepunkten i Gunnarsbyn. Folk engagerar sig för att skolan och dagis ska vara kvar och att affären ska leva vidare. Men det fanns ingen mammagrupp i Boden. Det saknade jag. Det fanns en grupp för nyblivna föräldrar i Luleå, men det är ju nästan tio mil dit.
För drygt ett år sedan ringde en granne till henne och sa att de behövde en receptionist på Sörby hotell och konferens.
– Jag tänkte inte söka jobbet, men ringde ändå till Kerstin Andersson (som då var verksamhetsledare reds. anm.) för att presentera mig för framtiden, men hon ville träffa mig och vi klickade direkt. Hon frågade när jag kunde börja, så min plan sprack. Jag fick dagisplats direkt. Jag hade varit så ensam i över ett år så det kändes skönt att träffa folk igen.
Nu är Anna Kähkönen ansvarig för restaurangen Kallkällan på Boden Business park. Men när Kerstin tog dit henne första gången tänkte hon att hon inte skulle kunna göra någonting där. Men Kerstin berättade att den skulle byggas om och att de skulle få vara med och påverka. För Anna blev det en utmaning att få vara med och hjälpa till att utforma konceptet.
– Vi började från ingenting och är nu hur populära som helst.
Men det har varit tufft och hon har gått igenom en separation. Hon och Meja bor kvar i huset.
– Nu finns det nya saker att lära sig; administration och ekonomi. Nu springer jag inte bara och serverar längre.
Storstadsbruden har kommit för att stanna.