Efter Kassaservice förändrades livet i byn
En gång tiden kunde Hugo Haara i Masugnsbyn sköta sina bankärenden i dörren när lantbrevbäraren knackade på.Den tiden tog slut den 30 november 2008 då Svensk kassaservice upphörde.Nu är livet på landsbygden förenat med betydligt mer besvär, både för privatpersoner och företagare.
Möte vid brevlådan. Lantbrevbäraren Thomas Eriksson i samspråk med företagaren Hugo Haara i Masugnsbyn.
Foto: Hans Sternlund
Däck är fortfarande hans stora passion och människorna i området uppskattar servicen att kunna köpa nya däck eller få sina gamla lagade hos en bekant person inom rimligt avstånd.
Men att driva firma i Masugnsbyn är inte helt okomplicerat. Vi har ännu inte uppnått det kontantlösa samhället, framför allt inte på landsbygden.
Många mil i bil
Kortbetalningar kräver kortläsare, en viss volym på affärerna samt bredbandsuppkoppling. Och internetbetalningar kräver dessutom ett visst datorkunnande.
Hugo Haara har varken det ena eller det andra. Detsamma gäller för många av hans kunder. I stället blir det många mil i bil.
- Ta en person som ska köpa en uppsättning däck. Då måste han måste först åka till Vittangi för att hämta ut pengar, sedan ska jag åka samma sträcka för att sätta in samma pengar. På grund av rånrisken undviker alla att ha några större summor hemma, säger han.
Fram tills för ett år sedan var lantbrevbäraren ombud för Svensk kassaservice. Han eller hon kunde ta hand om dagskassan för en företagare och ombesörja kontantuttag för privatpersoner. Där kunde man också betala sina räkningar.
Numera hänvisas de tjänsterna till Betalservice och närmaste ombud finns i Vittangi tre mil västerut.
På landsbygden gäller det nu att anpassa sig till livet efter Svensk kassaservice.
Hugo Haara ger ännu ett exempel från den nya tillvaron.
- Säg att jag har beställt hem fyra lastbilsdäck och ska göra en större bankgiroinbetalning. Då måste jag åka tio mil in till närmaste bank som är i Kiruna, säger han.
Svårt för företagare
Länsstyrelserna har konstaterat att det nya läget kan innebära att företag på landsbygden kan få svårt att hävda sig i konkurrensen med företag i tätorten.
Hugo Haara anser att Post- och telestyrelsen måste åtgärda problemen. Framför allt saknar han samarbetet med lantbrevbäraren.
- Det var jättebra service, de var verkligen jätteduktiga, säger han nästan samtidigt som det knackar på dörren.
Klockan kvart i elva, punktlig som vanligt, kommer lantbrevbäraren Thomas Eriksson. Det är allt mer sällan som han har orsak att titta in. De flesta ärenden kan klaras ut vid brevlådan.
Thomas Eriksson berättar att det till en början var mycket reaktioner på den försämrade servicen.
- Numera är det inte så många som klagar. Man träffar heller inte så mycket folk längre, nu är det mest utdelning, säger han.
Så jobbar vi med nyheter