Som ägare av fastighetsbolaget Lillviken AB lämnade Jan Wikström många avtryck i Luleås stadsbild. För en vecka sedan (den 22/2) somnade han in för gott i sviterna av Alzheimers sjukdom.
– Han fyllde 70 år i höstas och i julas blev hans tillstånd märkbart sämre. Dessförinnan var han ännu ”Janne” med sin järnvilja och personlighet, berättar sonen Niklas Wikström.
Han beskriver fadern som en ”selfmade man”, som gjorde karriär i fastighetsbranschen efter att ha utbildat sig till byggnadsingenjör vid Midskogsskolan. I slutet av 60-talet började Jan Wikström på arkitektkontoret Thurfjells, startat av legendariske Jan Thurfjell, och åren därpå bildades Lillviken AB.
– Janne och Janne fattade tycke för varandra, så pappa blev chef och sedermera vd för Lillviken. Syftet var att utveckla Luleå stad, köpa rivningstomter och skapa olika projekt. Gamla Vattenfall var ett av dem.
Allting tog ytterligare fart 1974 när Lillviken förvärvade Shoppinggallerian.
– Shopping var på obestånd. Det fanns knappt en fastighetsbransch i Luleå på den tiden, så Hypoteksbanken ringde upp pappa och sa att Lillviken måste köpa gallerian. Kring åtta miljoner kronor fick de betala.
Under 70- och 80-talet växte sig Lillviken AB allt starkare och blev ett av Luleås mest tongivande fastighetsbolag.
– Huvudsakligen kommersiella fastigheter, men även bostäder. När Lillviken var som störst, var det ett av Norrlands största privatägda fastighetsbolag.
Gula paviljongen var Jan Wikströms idé från början – att flytta tornet från ett gammalt trähus som revs ett par kvarter ovanför Shopping och placera det mitt på Storgatan.
– 1979 var det. Pappa ville förnya Storgatan och göra det till en gågata, han jobbade hårt med det.
Jan Wikström var också med och startade krogetablissemang i stan, som Amiralen och Gazette, och han drev nöjes- och restaurangbåten Patricia under en period.
– Pappa tyckte att en sjöstad som Luleå förtjänade ett skepp i Norra hamn. Han var före sin tid med att se potentialen där.
I början av 80-talet lanserade han tanken på att Norrbottensteatern skulle inhysas i ett av hamnmagasinen.
– De skulle egentligen rivas men som en blixt från klar himmel, när han kom körandes över Mjölkuddsbanken, kom pappa på att teatern skulle ligga där. Arkitekt Hans Tirsén gjorde en skiss, kommunen köpte idén med hull och hår.
1990 förvärvades också kvarteret Hunden, med Ebeneser och Fritz Ohlsson-tomten.
– Farsan fick idén att renovera Ebeneser, göra den till ett kulturcentrum. Han var en projektmänniska, som ville bygga bestående.
Men fastighetskrisen i början av 90-talet drabbade Lillviken hårt. Bolaget styckades upp och en stor del av centrumfastigheterna såldes, så även Shopping 1996.
– En tuff tid. Shopping var ju Lillvikens signum. Pappa hade nog tänkt sig att bli gammal i lägenheten som han byggde åt sig själv högst uppe i Shopping.
Hur var din far som person?–Jordnära, mångkunnig, klok och snäll. Noga med att behandla alla lika, se människor oavsett om det var städerskan eller någon direktör i hans egen position. I det längsta trodde han gott om människor. Hedersmannaskap var ett nyckelord.
Niklas Wikström tog över som vd för Lillviken för cirka tio år sedan, efter att ha bott i Stockholm i flera år.
– I dag driver jag och min fru bolaget vidare. Efter 47 år var det läge att avveckla fastighetsverksamheten. Vi har genomfört försäljningar av nästan hela vårt kvarvarande bestånd, däribland äldreboendet Lignellska.
Stoltheten i rösten är märkbar när sonen berättar om sin fars alla projekt.
– Han var egentligen lågmäld under sina aktiva år, som privatperson hade han stark integritet. Men han var inte driven av pengar, även om han periodvis tjänade mycket. Pappa gillade att spendera också.
Vad spenderades pengarna på?– Hus och båtar. Pappa hade skepparexamen, var mycket på sjön. Stugan på Småskär var smultronstället.
Vad har du lärt dig av din far?– Pappa kunde säga väldigt mycket med väldigt få ord, en av de viktigaste lektionerna. Men han var också en förebild, en omtänksam människa som brydde sig om familjen så mycket han kunde, trots att han länge var en stor företagare. Han var en jäkla duktig karl, måste jag säga.
Jan Wikström efterlämnar hustrun Birgitta, 69 år, samt sonen Niklas, 46 år, och dottern Malin, 39 år.