Vid senaste regionstyrelsen fick vi på en ej annonserad information veta att Division Närsjukvård med 4.000 anställda ska delas i två.
Direktören ställde oppositionen inför fullbordat faktum, beslutet var fattat, facklig information genomförd och pressmeddelande gick ut minuter senare. Det är en fråga av större omfattning, som river upp ett beslut som fullmäktige tagit vad gäller organisationen.
Under de senaste veckorna har det blivit tydligt att oppositionen inte längre har tillgång till underlag eller får handlingar och förslag i förväg för att få chans att debattera och ta ställning. När vi kommer in i processerna är besluten redan fattade. Ledningen tillsammans med direktören hade redan genomfört förändringen. Sen får vi det stoppat i halsen ”att vi får tycka vad vi vill” när vi påtalar att vi inte ges den demokratiska rätten att ens ifrågasätta.
För mig är demokrati att det ges möjlighet att vrida och vända på åsikter och tankar. Vi kommer inte alltid att komma till samma slutsats men just nu är demokratin satt ur spel.
Dagens ledning genar i politikens arbetsätt och har en taktik att ge information i förbifarten när vi är inställda att lyssna till andra frågor och på ett sådant sätt att vi inte ges möjlighet att reagera.
I oppositionsrollen skulle det vara enkelt att bli populist och tycka att allt är möjligt. Men så är inte mitt sätt att förhålla sig till verkligheten och det som vården står inför.
Utgångspunkterna för mig är: Vad är bäst för Norrbotten? Hur kan vi säkerställa att vården är en attraktiv arbetsgivare och inte minst, hur använder vi de ekonomiska ramar som finns?
Fortfarande har jag samma realistiska syn och försöker ta ansvar utifrån det jag idag vet om hur verksamheten förändras och en ekonomi som definitivt inte är i moras, men som kommer att kräva tuffa och ibland inte så populära beslut. Men då krävs det tid för att låta alla partier vara med på banan för att kunna debatter om olika förslag till lösningar.
Jag önskar att dagens ledning, kanske inte ska längta efter, men väl respektera de gemensamma samlingar vi har, hedra dem och låta beslut fattas där de hör hemma och under former som ger oss alla möjlighet att vara med i debatten.