Solen skiner, fåglarna kvittrar och Luleälven glittrar när vi träffas vid fiskeplatsen. Den är en trygg och välbesökt plats för Bengt-Åke.
- Jag har börjat om lite smått med fisket och försöker hitta tillbaka till mig själv igen. Att ligga hemma med täcket över huvudet är inte bra säger läkarna.
Det bara small
Bengt-Åke minns inget mer av olyckskvällen i november förra året än att han var på väg till en kompis för att titta på trav. Han hade grönt ljus, sedan small det och allt blev kolsvart.
Bilen med de två männen körde, i hög fart, in i förarsidan på Bengt-Åkes stora King Cab som voltade runt . Bilen trycktes ihop som ett dragspel mot broräcket. Männen flydde från olycksplatsen.
- ”Det där kan ingen ha överlevt” var ambulansmannens första tanke när han såg bilen. Han berättade för mig efteråt att han inte såg mig först för jag låg i baksätet.
Medvetslös fördes han först till Sunderby sjukhus och sedan till Umeå regionsjukhus för specialistvård.
- Jag var trasig överallt och hade en spricka i huvudet som gav tre kraftiga hjärnblödningar.
Undersökningen visade även en bruten fotled, sprickor i skuldra och höft, brutna revben och nyckelben och svåra skärsår på händerna. Bengt-Åke hade strax före olyckan även drabbats av en hjärtinfarkt och fick blodförtunnande medicin, vilket medförde att det blödde invärtes i all skadad muskulatur.
Förberedde familjen
- Jag var väldigt dålig för jag slutade inte blöda.
Läkarna förberedde hans barn, mor och syskon att han troligen inte skulle överleva. Men Bengt-Åke trotsade döden och tack vare att svågern Ulf Eriksson skrivit en dagbok under hela sjukhusvistelsen så vet Bengt-Åke hur han mådde. Fast han var helt "borta" i tre veckor.
- Det tog ett tag innan jag kunde bearbeta olyckan och vad jag varit med om. I början när jag läste så hoppade jag över en sida då och då för det blev för jobbigt.
– Sedan kunde jag läsa boken och även läsa om den. Den var väldigt bra skriven.
Han säger att han alltid varit vältränad tack vare styrketräningen.
– Det räddade mitt liv. Jag har sagt till Gud att nu " är det bra". Nu har jag gjort det jag ska.
Bengt-Åke skrattar och ser själv lite förvånad ut.
- Ja, folk säger att de tycker det är kul att jag börjat skratta igen. Jag har alltid berättat historier och det börjar börjar komma allt mer. Man har tappat bort sig själv.
Han var en väldigt aktiv person. Före olyckan.
- I dag tar jag en dag i sänder, det går inte stressa. Min hjärntrötthet, en skada efter olyckan gör att jag inte tänker klart. För mig är kvällen en fristad. När jag kryper till kojs, kan hjärnan andas ut. Då går den också och lägger sig.
Åt rätt håll
Bengt-Åke Sundberg är sjukskriven till i augusti.
– Det är klart att jag är orolig, men ett skallprov har visat att det går åt rätt håll. Det känns också kul att jag nu klarat läkartestet och ska få köra bil igen.
Han har tappat 20 kilo efter olyckan och den nästan tre månader långa sjukhusvistelsen.
-"Gud, vad du har blivit liten Mucka" sa folk som först inte kände igen mig på sta´n när jag kom hem från sjukhuset.
"Mucka" är ett välkänt smeknamn som hängt med sedan mopedåldern.
Bengt-Åke träffar många bekanta under sina dagliga promenader, men mår fortfarande dåligt av att prata så öppet om olyckan för den är för färsk.
- En klok sjuksköterska gav mig då rådet att bara svara kort och direkt till folk jag möter " att jag mår bra och är på gång." Det hjälper mig jättemycket, säger Bengt-Åke.
Tvekar om rättegången
Alla tycker det är roligt att han är uppe på benen. Vilket gör honom stolt.
- Man rätar upp sig lite grand. Att de bryr sig om vad som händer en gammal bodensare som mig. Alla har stöttat mig efter olyckan, inte minst min egen familj. Utan dem hade jag inte klarat det här, säger "Mucka".
Det enda som han inte ser fram emot är rättegången.
– Jag har ännu inte bestämt om jag ska vara med. Jag kan ju ändå inte påverka någonting. Det enda som kunde hända är väl att jag fick se dem som gjorde det här i ögonen. Då skulle jag säga att de sparkat undan fötterna på mig. Så känns det, säger Bengt-Åke ”Mucka” Sundberg.