Casper börja utbildningen till vårdhund i Öjebyn. Men Sirpa Savikko säger att livet kom mellan. Därför hoppade de av.
– Det var en gedigen utbildning och vi kom halvvägs. Jag kände att vi hade behövt mer tid till själva utbildningen för att göra Casper rättvis. Jag jobbar 100 procent och träningen kom utöver och det blev lite för mycket. Så här i efterhand hade vi behövt ha mer kunskap om hur man lägger upp både studierna och träningen, hur man införlivar allt i vardagen på jobbet.
Men, säger hon, de har haft mycket nytta av allt de lärt sig.
– Han är ett spektakel här på dagarna när han fixar och trixar och visar upp allt vi lärt oss. Han är stolt och vet att när jag tar fram sakerna ska han jobba, säger Sirpa Savikko.
Bland annat "städar" han. Då lägger Sirpa ut en matta med olika nummer och deltagarna på dagverksamheten får kasta rispåsar på siffrorna och sedan hämtar Casper dem och lägger dem på sin rätta plats i en låda. Det blir samtidigt en tävling mellan deltagarna vem som lyckas träffa högsta numret på mattan.
Casper har också lärt sig att mysa på kommando, men det första han gör varje morgon är att hämta in tidningen och när deltagarna har kommit då hälsar han på var och en.
– Vi säger att han går ronden, säger Sirpa Savikko.
Att det är viktigt framkommer i de utsagor som deltagarna lämnat i en mindre utvärdering var de tycker om att ha Casper där. De sa bland annat: "Liv i holken", "Kontakt utan motstycke", "Bekantar sig med alla", "Ger lugn", "Ger stöd", "Det är mysigt", "Vi älskar Casper" och "Han är mjuk och len".
– Han är en av våra medarbetar i personalstyrkan. Han tröstar och hjälper till, säger enhetschefen Annelie Wemmenhag.
Casper motiverar också deltagarna att komma till dagverksamheten, eftersom de vet att de ska besöka honom.
Vägg i vägg med dagverksamheten ligger drop-in. Flera anhöriga tar hand om och vårdar sina nära och kära. Drop-in-verksamheten ger dem en stunds avlastning när de kan lämna sina anhöriga där. På det senaste brukarrådet framkom att det finns önskemål om att Casper även ska komma till dem. Annelie Wemmenhag förklarar att de inte släpper in Casper dit eftersom de försöker ha en allergifri lokal. Men att de då måste se till att lösa det på annat sätt.
Casper går också på hembesök på en av avdelningarna på äldreboendet Erikslunden. Annelie Wemmenhag ser en fortsatt utvecklingspotential.
– Det finns möjligheter att utvidga det här ytterligare. Om det finns brukare som behöver stimulans eller man har hamnat i en situation där kommunikationen och människan kört fast och man behöver bryta mönster då skulle man kunna använda hunden som lösning även i en vårdsituation, säger hon och tillägger att djur även kan ge människor livsgnistan tillbaka.
