Cancerdrabbad tv-profil: "En chock"

En mössa. Det är förre sportjournalisten Katarina Hultlings vapen mot rädsla.
- Jag fick så mycket värme när jag berättade om min bröstcancer. Jag är som en katt, jag har haft sju liv och kommer att ha några till.

Foto:

BODEN2013-03-01 19:58

Under fredagen var Katarina Hultling och föreläste i Boden på mässan " Livet Leker."

- Har jag varit i Boden? Det är en viktig fråga när man kommer till den här delen av landet. Min man Albert Svanberg är född i Boden. Glöm inte att säga det sa han innan jag åkte, säger hon.

Under sin föreläsning fångade hon många åhörare och lyfte fram viktiga vägskäl i sitt liv.

- Vi måste vara lite mer modiga i våra egna liv. Mod att våga visa mer vem man är och vad man tycker.

Ensam kvinna bland sportgubbarna

Som nybliven ensam kvinnlig programledare bland alla äldre sportherrar på de vinröda kavajernas tid på 80-talet hade hon mycket att kämpa mot. Men även när hon drabbades av bröstcancer. Katarina Hultling frågar publiken om någon känner igen mössan i hennes hand. Den var hennes käraste ägodel när hon förra vintern behandlades för bröstcancer.

-  Det var så klart en chock och ett sorgligt besked. Fast mitt största problem var att jag inte planerat för min begravning. Så det som stod i kvällstidningarna var faktiskt sant, säger Katarina och skrattar.

"Snygg frisyr"

Dagen efter publiceringen i Expressen skulle hon vara med på Idrottsgalan.

- Alla kanske inte vågar berätta så öppet som jag gjort. Men jag skulle ju tappa håret och bli kal på huvudet och ville klippa mig innan det skulle hända. Alltså före idrottsgalan. Då skulle folk säga: Snygg frisyr, jag ser att du har klippt dig. Då måste jag säga: Jag har inte klippt mig, jag har cancer. Då kändes det bättre att de visste det före galan. När jag kom dit möttes jag istället av sådan värme och alla klappade om mig, säger Katarina Hultling.

Hon ställde även upp hos i programmet "Skavlan" där hon visade sig utan peruk och sedan satte på sig sin kända mössa.

- Det var det bästa sättet jag kunde hjälpa mina medsystrar och visa hur man ser ut när man inte har något hår på huvudet. Tjejen Karin som hade en mamma i samma situation skrev till mig. Ingen av dem var längre rädda efter programmet.

- Men de hade en gemensam fråga båda två: Var har du köpt din mössa?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om