MÄndagen 16 oktober 2017 var ett vackert ögonblick i svensk politik.
PÄ en presskonferens stod tidigare TCO-basen Sture Nordh samt riksdagsledamöterna Ida Karkiainen (S) och Olof Lavesson (M).
Tillsammans presenterade förslaget om framtidens public service. En bred riksdagsmajoritet hade enats över blockgrÀnsen om inriktningen och finansieringen av Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.
Det skapade stabilitet för programbolagen och för idéerna om en radio och television i allmÀnhetens tjÀnst.
Nu â bara tre Ă„r senare â Ă€r den politiska enigheten ett minne blott. Tryck- och yttrandefrihetskommittĂ©n avslutade sitt arbete i djup oenighet.
En majoritet (S, C, MP, L och V) ville grundlagsskydda public service. Men en stor minoritet (M, KD och SD) motsatte sig ett sÄdant skydd.
Det betyder att framtiden för SVT, SR och UR nu blir en stridsfrÄga inför valet 2022, vilket Àr olyckligt och skapar osÀkerhet om den lÄngsiktiga inriktningen för public service.
Den som lyssnar pÄ de tre högerpartierna (M, KD och SD) förstÄr ocksÄ att det vÀntar lÄngtgÄende förÀndringar om det blir ett maktskifte 2022.
VÄren 2019 tog Moderaterna i Stockholms lÀn och stad (ett av partiets starkaste fÀsten) stÀllning för att helt skrota Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Moderaternas partistÀmma hösten 2019 gick inte fullt sÄ lÄngt. Men partistÀmman öppnade för viss reklamfinansiering av public service och för att göra programbolagen smalare.
Pressad pĂ„ vad som kan plockas bort svarade partisekreteraren Gunnar Strömmer âkanske stora sportevenemang eller viss underhĂ„llningâ.
Ăven i Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna finns starka krafter som verkar i samma riktning, som talar om att âskala av krimskramsetâ och skapa ett âsmalare public serviceâ.
Med andra ord: Om högerpartierna fÄr rÄda kommer programtablÄerna att stöpas om radikalt. Det skulle i sÄ fall vara ett stort avsteg frÄn de idéer som prÀglat public service under Ärtionden.
Det har funnits en bred samsyn om att programbolagen ska svara för sĂ„dant som bĂ„de Ă€r brett och smalt â bĂ„de Melodifestivalen och program för minoritetsgrupper, bĂ„de sĂ€ndningar frĂ„n fotbolls-VM och djuplodande dokumentĂ€rer, bĂ„de brittiska deckare och hemlagade dramaproduktioner.
I alla dessa avseenden har public service ocksĂ„ varit totalt överlĂ€gsna alla kommersiella alternativ. SVT har utvecklat starka publikmagneter som Mellon, âPĂ„ spĂ„retâ och âVĂ„r tid Ă€r nuâ parallellt med att bolaget producerat "Uppdrag granskning" och nyhetsprogram för finsktalande, hörselskadade och samer.
I Sveriges Radio kan vi lyssna pÄ alltifrÄn klassisk musik i P2 och sportsÀndningar frÄn hela landet i P4 till samhÀllsprogram som Studio Ett och "God morgon, vÀrlden!".
Allsidig nyhetsförmedling (frĂ„n Ystad i söder till Kiruna i norr), kultur, nöjen, sport och underhĂ„llning â allt ryms i tablĂ„erna.
Uppenbarligen har det ocksÄ gjort public service till ett uppskattat inslag i svenskarnas vardag. SVT och SR stÄr starka förtroendemÀssigt, enligt den Ärliga SOM-undersökningen.
67 procent har mycket stort eller ganska stort förtroende för SVT, bara sju procent har ganska litet eller mycket litet förtroende. För SR Àr siffrorna 70 procent respektive 14 procent.
Bland mediedebattörer vÀcker signalerna frÄn högerhÄll nu stor oro.
"Skyttegravskriget Àr inne i ett orovÀckande skede. Saker vi varit överens om i decennier eroderar", skriver Jan Scherman, i MedievÀrlden.
"Det vi absolut vill ha, Àr en garanti att staten inte styr innehÄller i vare sig public service eller kommersiella kanaler",. markerar Helena Giertta i tidningen Journalisten.
"Alla som verkligen vill försvara public service mot kristdemokrater och sverigedemokrater rÀcker upp en hand. Det Àr allvar nu", skriver Johan Croneman i Dagens Nyheter.
Kultur- och mediepolitik brukar sÀllan vara ett stort debattÀmne i svenska valrörelser. Men det finns starka skÀl att Àndra pÄ den saken 2022 och rida spÀrr mot högerpartiernas krav.
Public service Àr hotad pÄ riktigt.