– Det är konstigt att det inte skrivits fler böcker om midsommarmagin, säger författaren Ulf Stark.
När tomten får årets första myggbett är det dags för nu-börjar-sommaren-städningen. Det är dags att såpskura, vädra och begrava alla flugor som dött under vintern. Och det är dags för humlan att flytta – ännu ett farväl för hustomten Vrese som döljer sin saknad efter det som varit bakom tjocka lager av butterhet.
Alla som läst Jul i stora skogen vet redan att det döljer sig ett varmt hjärta under det hårda skalet. Författaren Ulf Stark blev så förtjust i sin tomte att han ville göra en fortsättning, med sommaren som fond och även denna gång med Eva Erikssons bilder.
– Det skrivs jättemycket böcker om jul och julafton och nästan inga om midsommar, säger Ulf Stark som valde att skriva en berättelse om liv och kärlek och drömmar och mystik som utspelar sig bland träd och ängar och midsommarblomster.
– Jag ville få till den där upplevelsen av natur som jag kommer ihåg från när jag läste Astrid Lindgrens Rasmus på luffen, säger han.
Medan tomten står för ordningen, traditionen och melankolin står kaninbarnen i Stora skogen för upptågen, humorn och nyfikenheten. När de får höra talas om en högtid som heter midsommar blir de eld och lågor.
Av Uggla får de veta att "midsommaren är full av trolldom och kärlek och konstigheter" och att det är bäst att passa sig. Men barnen lockas av att ugglan också berättat att det finns de som "dansar och pussas och leker och gifter sej".
När kaninerna återförenas med sin käre tomte – som de lärde känna i den första boken – viner vinden och regnet piskar. Djurens bon har svämmats över att vattnet. Tomten ordnar sängplatser och eldar i kakelugnen i det hus som han fortfarande håller efter, långt efter det att människorna övergivit det.
Ulf Stark beskriver Eva Erikssons mjuka bilder som att de är en blandning av naturalism och humor och när han en gång sett hennes teckningar av hans karaktärer är det de bilderna som sedan gäller i hans huvud.
– För mig blir Vrese den bild som Eva har gjort, säger han.
I efterdyningarna av ovädret kommer ett hot om död. Men över den skärande oron skiner sommarsolen och livet vänder åter. Kanske är det farfar kanins såpbubblor som färgas röda mot kvällshimlen som gör det, eller månens ljus när det smeker över den sjukes öron.
Under samma måne sover hustomten utan att veta att musungarna lagt sju sorters blommor under huvudkudden. I drömmen säger älvan att han ska rusta till bröllop.
När han vaknar är det midsommarafton. (TT)