Huset är belamrat med kartonger. Alla möbler har inte anlänt från den norska huvudstaden än, men doftljusen är tända och blommorna har hittat till sina vaser.
– Det är prio ett, det måste ju vara mysigt, kommenterar Anna-Stina Johansson mellan andra och tredje flyttbilslasset.
Familjen kom upp för bara några dagar sedan. Beslutet att flytta till Luleå togs efter tre års funderingar. Anna-Stinas sambo Jon-Inge Gullikstad, som kommer att pendla till Oslo, och deras dotter Johanna var övertygade om norr.
– De startade en Luleåkampanj, det var jag som tvekade, säger hon och skrattar.
Här hoppas familjen få ett lugnare liv.
– Framför allt är det enklare att bo här med barn och vi får högre livskvalitet. Det blir en fin present till Johanna, chansen att få en uppväxt lik min.
Det vardagliga umgänget med släkten är något de ser fram emot.
– Johannas mormor eller morfar kan hämta henne från skolan och de kan hitta på saker tillsammans. Vi har aldrig haft nära till dem så det är fint att hon kan få tillbringa tid med den äldre generationen.
Familjen flyttar in i ett hus på Östermalm, en helt ny stadsdel för Anna-Stina.
– Jag hade aldrig ens varit här så jag sa till Jon-Inge att det ligger ju på fel sida järnvägen. Men det är ju jättenära stan. Vi bodde supercentralt i Oslo så jag ville ha så mycket city som möjligt här.
Anna-Stina växte upp på Bergnäset och Mjölkudden. Som tonåring jobbade hon på H&M och McDonalds, men när Film-staden kom till stan fick hon andra tankar.
– Jag var 17 år då. När de satte spaden i jorden bestämde jag mig för att jag skulle bli chef där.
Det blev precis som Anna-Stina ville – hon blev chef för Filmstaden i Luleå.
Efter flera år på den positionen kände hon att det var dags för något nytt.
– Jag hade uppnått det jag ville här. Jag var en sväng till Gävle där det fanns en större anläggning och efter det blev det huvudkontoret i Stockholm, där jag jobbade med marknadsföring.
När hon startat bioklubben kände hon att hon betalat tillbaka till stammisarna hon mött som ung popcornförsäljare.
Till Oslo flyttade Anna-Stina när hon träffade en norrman – och kärleken till den norska huvudstaden levde kvar när han inte längre fanns med i bilden.
I dag jobbar Anna-Stina som coach, med bloggen som ett sidoprojekt. Uppdragen som stylist och trendföreläsare planerar hon att fortsätta med i Norrbotten.
– Det är så vansinnigt kul! Jag hjälper människor att uppnå sina drömmar och det är något som jag verkligen brinner för! Mina klienter är allt från företagsledare till privatpersoner, den gemensamma nämnaren är att de står inför någon form av förändring i sina liv och den förändringen hjälper jag dem att realisera.
Det kan handla om allt från karriärråd till att uppdatera garderoben eller styla om vardagsrummet. Anna-Stina menar att det vid första anblick kan verka ytligt, men att det yttre och inre hör ihop och måste harmonisera.
– Mår man dåligt en dag så hjälper det att sätta på sig lite läppstift! Och trivs man inte hemma, ja, var trivs man då?
Namnet Gizmolina hade hon egentligen tänkt till dottern, men Jon-Inge var svårövertalad och hon fick spara det till bloggen, som hon startade för att familjen hemma i Luleå skulle kunna följa med i sitt barnbarns liv.
Men att bli förälder var ingen självklarhet för Anna-Stina Johansson. När hon och sambon hade sin första dejt tog han upp frågan om barn.
– För mig kändes det helt inaktuellt, mitt fokus har alltid varit riktat mot karriär och jag hade fullt upp med min butik som jag drev då. Men jag tror att jag aldrig riktigt hade hunnit fundera.
Hon berättar att han skämtade om att hon fick gå hem och tänka på saken, om det skulle bli någon mer dejt.
– Tre månader senare var jag gravid. Det är ganska enkelt när någon frågar hur länge vi varit ihop, det är bara att tänka efter hur gammal Johanna är, säger hon och skrattar.
Anna-Stinas blogg kretsar kring hennes vardag. Hon vill att Gizmolina, som i dag är Luleås mest besökta privata blogg med över 18 000 läsare per vecka, ska vara en plats för inspiration.
– Jag vill vara läsarnas inspiratör i vardagen och sparka igång morgonen med ett inlägg som har en ”nu kör vi-känsla”, säger hon och poängterar att hon vill att bloggen ska vara en ”feelgood-oas”.
Hur mycket hon ska dela med sig kan i bland vara svårt att avgöra, men hon har en tumregel.
– Jag är superpersonlig men inte privat. Jon-Inge sa från första dagen att han inte vill vara en del av bloggen, och det får jag ju ta hänsyn till.
Att lägga upp bilder på sitt barn har hon inte några problem med.
– Men det ska inte finnas några som hon kan skämmas över när hon blir äldre.
De privata relationerna fortsätter att vara privata och bloggen skrivs med optimism.
– Jag hatar att laga mat, men bara för att jag inte skriver om det betyder det inte att jag aldrig gör det eller har en dålig dag i bland. Jag vet att mina trogna följare kan läsa mellan raderna. Mitt liv har inte varit någon räkmacka där jag bara sippat champagne, jag har varit utbränd och det har varit tufft – men det har bidragit till att jag jobbar som coach i dag.
Vad är det för skillnad på den Anna-Stina som flyttade från Luleå och den Anna-Stina som flyttar tillbaka?
– Jag är ju mamma till Johanna nu, det är största skillnaden. Jag tänker nog lite annorlunda. Då handlade nästan allt om jobb och jag trodde att barn skulle begränsa livet. Men livet är inte lika komplicerat nu – jag har fått livserfarenheter som jag inte velat vara utan. Det är de som gör att jag kan landa i Luleå och njuta av livet.