Drömmen om ett orangeri dök upp i Andreas sinne redan när han började bygga huset i rötternas Mjöfjärden för 15 år sedan.
När Luleå stadshus skulle renoveras fick Andreas tag på 54 stora fönster och kom ett steg närmare sin dröm. Fönstren stod sedan och väntade fem år under en rönn, hopspikade på SJ-pallar och täckta av en presenning.
2008 göts grunden och två år senare fanns plasttaket på plats men det är först i år som utrymmet på riktigt börjat användas som orangeri, ett uppvärmt växthus för övervintring av fruktträd och andra växter som inte tål hårt vinterklimat. En vedeldad panna värmer upp hela orangeriet och håller en behaglig temperatur året om.
– Eftersom jag fått tag på så många fönster hade jag från början tänkt göra det jättestort, men det som kostat pengar är grunden och taket så det fick bli hälften så stort men med två våningar i stället, säger Andreas.
Tillsammans med bonusdottern Elin har Andreas sakta låtit drömmen bli verklighet. De drivs av samma tankar om hållbarhet, återbruk och självhushållning och har bara använt begagnat material.
– Andreas brukar kalla sig för skrotsamlare, men det finns ju olika sorters skrot, säger Elin.
– Vi gör det återbrukat och begagnat men aldrig med skit. Det ska vara kvalitet, fortsätter Andreas.
Bara att hitta allt som behövs har varit ett projekt i sig. Takbalkarna som använts kommer från återvinningen och innerväggarnas panel kommer från en av stugorna på gården, till exempel.
– Bygger man utan pengar med bara drömmar så tar det tid, säger Andreas.
De började med att resa fönstren som bildar den bortre väggen, åt havet till.
– Känslan när vi satte igång efter att jag drömt om det så länge var som inför en resa, "here we go", säger Andreas.
Elin tyckte att de var läskigt att bygga balkongen och andra raden med fönster, det var så högt och mörkt. Men det var ändå inget mot när taket skulle på plats. Tack vare skatteåterbäringen hade de fått tag på ett plasttak, så där stod de – en kolsvart decembernatt i snöblandat regn och skruvade taket på plats.
– Katten skulle vara social och kom ut på plasttaket, men han fick inget grepp utan for iväg som skjuten ur en katapult. Man såg bara ett hål i snön sen. Då var han förnärmad, berättar Andreas.
Det väl tilltagna orangeriet sitter ihop med boningshuset och kan nås genom dörrar både på över- och undervåningen samt utifrån trädgården.
– Vintrarna är långa och kalla, ska man bo här uppe så ska man ha lite utrymme. Det är förjäkla skönt att kunna röra sig, säger Andreas.
Hela övervåningen är fylld av växter och här finns allt från vinrankor och klättrande apelsinträd till pumpor, bönor, majs och världens starkaste chili.
– Jag gick bärsärk. Jag drack en flaska vin och gick ut på AliExpress (en asiatisk webshop, reds. anm.) och beställde fröer för 6 000 kronor. Det blev 80 frösorter som kom i 65 olika paket med posten, berättar Andreas.
De har sålt en del plantor och fler ska få nya ägare på en kommande växtmarknad, för att de ska få igen i alla fall en del av utgifterna från fröbeställningen.
Andreas och Elin är med i både LRF och olika trädgårdssällskap trots att de varken är bönder eller inbitna trädgårdsfantaster. De använder medlemskapen till att beställa plantor utan mellanhänder och framför allt för att få kunskap.
– Än så länge är vi på låtsas. Vi provar oss fram, det här är en skola för oss, säger Andreas.
– Jag åt en frukt här i vintras och så stoppade jag ner kärnan här och då blev den det här – ett träd, säger Elin och visar en växt i en stor balja intill spiraltrappans krön.
Här uppe är det mat och träd som är fokus, inga växter finns endast för utseendets skull.
– Sedan är de vackra ändå, säger Andreas.
Tanken är att allt ska ut på friland när vädret tillåter, men om vintrarna vill Andreas kunna gå här och klippa sig fram genom växtligheten.
– Det kommer att bli ett väldigt grönt tak. Känslan när man öppnar dörren ska vara som att komma ut i en skog, en djungel – titta jag får ståpäls!
Orangeriet används inte bara till odling, här finns gott om plats även för vila och rekreation. Här sitter Andreas och Elin gärna och myser och lyssnar på musik om kvällarna, kanske i de två gungstolarna som målats om i glada färger.
Vid det stora bordet på nedervåningen ryms många gäster. Här har det firats jul med hela släkten och höstfest med byaföreningen.
– Vi var 23 stycken och det roliga var att vi lyckades samla ihop stolar till alla här hemma, från garaget och bodar på gården. Man tror inte att det är så många, säger Elin.
– Vi är samlare båda två, säger Andreas.
Längst bort i det rektangulära orangeriet finns en gammal rostig spiraltrappa som sammanbinder de två våningsplanen. Den köpte Andreas hos en skrothandlare i Stockholmstrakten för 1000 kronor, samma ställe som han köpte spiraltrappan till huset på några år tidigare. Två affärer som på sin höjd tog fem minuter.
Nästan alla möbler och krukor har Elin och Andreas fått av släkt och vänner. En del är fyndat på loppis men inget är nytt.
De är en bra bit på väg mot visionen om ett självhushåll. De odlar en stor del av vad de äter själv och har kalkoner, gäss, ankor och höns på gården.
– Fåren och grisarna har vi ätit upp, men vi tänkte börja om med grisar. Och så jagar vi och fiskar. Men att ta steget fullt ut är svårt. Vi köper mejeriprodukter och på vintern även grönsaker.
Orangeriet ger möjlighet att odla mer, men för att gå hela vägen behövs en investering i form av en ladugård.
– Om fem år vill jag ha möjlighet att göra ett val – om jag ska sluta mitt jobb och bli bonde på heltid.
Elin drömmer om att starta ett café med gårdsbutik här inne. Kanske ska några bord stå på balkongen, den som hon och Andreas ska bygga i sommar.
– Den är faktiskt påbörjad men vi har inte allt material än. Vi får leta, säger Andreas.