Det är en storslagen vy.
Utanför de stora vardagsrumsfönstren visar älven upp sig med all sin prakt, gör årstidernas omväxlingar extra tydliga i rummet.
– Bibbi ville ha burspråk i det förra huset vi bodde i men det blev aldrig av. Men nu fick hon två burspråk, ett på framsidan och ett på baksidan, säger Kjell.
Historien om Kjells husbygge har sin början 2005, när Bibbis kusin styckade av sin strandtomt i Avan och Kjell lade fram sitt förslag till frun.
– "Vi kan väl köpa det? Så har jag ju terapiarbete", sa jag. Så länge man är frisk går det ju bra, jag har alltid velat ha något för händerna.
– Jag var lite skeptiskt till det hela till en början, han var ju så gammal. Men det gick ju det också, säger Bibbi.
Men Kjell, hur vågade du?
– Ja, det kan ju bara ta slut men då har jag haft roligt i alla fall. Mina syskon var tyckte att jag var galen men inte fasen sätter jag mig på en stol och väntar på döden.
Så denne livfulle nu 78-årige man har ritat, bygg och inrett det hus som han och frun nu bor i. Eller kanske inte helt själv, Bibbi och sonen Patrik har ju huggit i och hjälpt till men några byggjobbare har det inte varit tal om.
– Från början var det meningen att det skulle bli ett hus åt Bibbis mor Sally, att hon skulle bo här sina sista år, men så bröt hon lårbenshalsen och tacklade av så hon hann inte flytta in. Hon var född här på tomten och har bott här i alla tider, säger Kjell.
Tanken var ändå att Kjell och Bibbi skulle flytta in tids nog, men det blev snarare än de först tänkt sig.
Själva husbygget tog ungefär tre år och då gjorde de verkligen allt själva.
– Allt fick ta den tid det tog, under byggtiden hade vi inte så mycket fritid, men å andra sidan slapp vi vänta på hantverkare. Vi har gjort det vi orkat och sedan vilat en stund. Man får jobba så man håller sig frisk, säger Bibbi.
Första sommaren, 2006, bestod arbetet i att fylla ut marken och gjuta plattan. Sedan låg arbetet vilande under vintern och nästkommande höst hade Kjell hunnit bygga huset färdigt utvändigt. Efter målning av huset våren 2008 installerade Kjell jordvärme och hade därför hela vintern på sig att inreda nybygget invändigt. I september 2009 flyttade Kjell och Bibbi in i sitt nya hem.
Kjell är självlärd snickare och hemmafixare och har byggt och renoverat sedan han köpte första huset 1959. El, vatten, avlopp och värme har han också kunnat fixa själv.
– Jag har varit nyfiken och lärt mig genom att fråga mig fram. Men självklart har en elektriker tittat på jobbet efteråt, säger Kjell.
Både Bibbi och Kjell har starka känslor för byn de båda haft som hem i generationer tillbaka. Kjell, hans far, hans farbror och hans farfar alla har kört färjan över Luleälven ända sedan färjetrafiken kom igång 1912. Kjell gick i pension 1993 och slutade köra, men än i dag plogar han isvägen om vintrarna på entreprenörsbasis.
Här i Huset har Kjell och Bibbi bott i fyra år och de kunde inte trivas bättre, förutom att de 100 kvadraten nu börjar kännas lite trånga. Därför blir nästa byggprojekt en utbyggnad, varav en del ska bli ett färjemuseum där alla gamla bruksföremål som vandrat genom släkten ska få visas upp.
– Jag har bland annat kvar gamla prylar från ångfärjan Vega. Jag har sparat grejer i alla tider och varit något av en antikvitetssamlare, säger Kjell.
Kjell hade helst velat bygga en fyr, som en sorts symbol för sjöfarten han och hans släktingar sysslat med. Han har ritat ett åttakantigt torn, tre våningar högt, som han hade tänkt ha på tomten, utblickandes över älven.
– Men det var en del här i byn som opponerade sig mot det, så det får bli en vanlig ekonomidel i stället, säger Kjell något besviket.