Utbredd på en lång arbetsbänk i en källarlokal på Fotografiska, ligger en gigantisk utskrift av ett foto från tidigt 1900-tal. Det är omöjligt att slita ögonen från den enorma bilden. Gatuvyn från Danzig har ett djup som obönhörligt drar in betraktaren. Det råder ingen tvekan om att bilden tagits med största möjliga omsorg. Fotografen heter Anders Zorn och mer känd för sina målningar av yppiga dalkullor i vattenbryn.
Fast Zorn själv hade avskytt åsynen av den gigantiska kopian. Det tror i alla fall Staffan Lamm, en av författarna till boken. Konstnären som också gjorde fotografiska förlagor till sina nakenmålningar, ville aldrig visa sina foton.
– En riktig konstnär skulle inte vara beroende av foto, det var fusk. När han var ung avskydde han att måla efter foto. Men sedan blev han ändå beroende av fotografierna i sitt måleri, säger Staffan Lamm.
Staffan Lamm är släkt med Anders Zorns hustru Emma, som var hans morfars faster. 2010 fick Lamm ett tips om att det fanns fotografier tagna av Zorn som inte visats tidigare.
– Jag var egentligen intresserad av Zorns hustru Emma och den person hon var. Jag gjorde en kortfilm om henne 1999 och ville få fram mer. Så jag letade efter Emmas familjebilder när dessa dök upp, säger Staffan Lamm.
Det han fann var en undangömd fotoskatt.
– Negativen låg i stora skåp, dåligt sorterade i en källare på Zornmuseet. 40–50 år efter hans död började man registrera dem men ingen såg någon kvalitet i dem då. När jag kom dit sa de, ja titta du, men du kommer att bli besviken, säger Staffan Lamm.
Men Lamm blev allt annat än besviken. Fotografierna präglas av en experimentlusta och en noggrannhet med detaljer som antyder att konstnären var betydligt mer förtjust i mediet än vad han ville erkänna.
– Jag blir alldeles häpen när jag ser hur han experimenterar, och så oerhört medvetet, säger Staffan Lamm.Â?
Staffan Lamm pekar på en bild ur sin klippbok med utskrifter av Zornfoton och texturklipp. Han är tydligt förtjust.
– Här har han bett modellen att röra sig och så rör han samtidigt kameran, men rätt långsamt. Det är planerat, detta ville han åstadkomma, säger han.
Staffan Lamm beskriver Zorn som en tidig modernist. Ofta är fotografierna djärvare än målningarna från samma tid.
– Men Zorn skulle ha avskytt att bli utpekad som föregångare. Han tyckte illa om både impressionisterna och surrealisterna. Kunde man inte måla realistiskt var man inget värd, enligt honom. Och samtidigt tog han dessa bilder! Det var som att han kunde tillåta sig att leka med bilderna eftersom ingen ändå skulle se dem. Men varför han inte förstörde dem vet jag inte.
Men boken gör också tydligare Zorns syn på sina objekt. Zorns mest kända nakenstudier kan tyckas oskyldiga i sitt anslag, men som Lamm skriver i boken är modellerna "delar av ett noga klass- och könsmässigt skiktat samhälle med underordnade kvinnor". Något som blir extra tydligt när man konfronteras med hans grova bilder från en bordell i Egypten från 1912.
– Vi diskuterade om vi ens skulle ha med de bilderna, men ska man å ena sidan höja upp Zorn som fotograf måste man också visa den värsta formen av utnyttjandet, säger Staffan Lamm. Â?. (TT)