29-åriga Jenny Nordlund skulle inte säga att hon är intresserad av inredning. Tvärt om väljer hon oftast att byta kanal om ett av alla inredningsprogram skulle börja på tv:n. I stället handlar Jennys passion om prylar, och allra helst gamla sådana.
– Jag är inte så brydd om hur andra har det utan jag gillar prylar. Starka färger och roliga former tycker jag är skoj. Jag gillar gamla grejer, men det är inte så att allt måste vara retro. Det kan lika gärna vara från Ikea eller Dollarstore, bara det är snyggt, säger hon.
Ändå är har det allra mesta i hennes hem tillverkats för länge sedan. Jenny har ett stort loppisintresse och tar gärna en runda genom Bodens utbud av second handbutiker om hon har en ledig förmiddag.
– Fransar och krusiduller gillar jag. Och gult. 70-talsplastgrejer är ju faktiskt väldigt roliga.
Jenny berättar hur hon kom över den gröna sammetssoffgruppen i vardagsrummet, den gula dockbarnbvagnen, den lilla lampskärmen i orange plast och den gröna 60-talsklänningen med värme i rösten. Om hon hittar något hon älskar så bara måste hon ha det och då spelar pengar ingen roll.
– Nu kommer ju folk att tro att jag är någon galning som ÄLSKAR mina prylar... Men jag gör ju det.
– Ett hem ska vara varmt, mysigt och personligt. Det ska säga mycket om personen som bor där, men många har ju inte så. Att gömma undan foton och personliga saker kan jag tycka är lite tråkigt, säger Jenny.
Tillsammans med sina två döttrar Elsa, 6 år, och Tilda, 5 år, bor Jenny i en hyrestrea i Sävast. Och att det är just hon som bor där är fullt synligt i hela hemmet.
– Jag har alltid varit loppisintresserad. Min första lägenhet, en etta på Prästholmen, såg också ut så här. Sedan flyttade jag in hos pappan till mina döttrar och hans hus var stilrent, svart och vitt så det var en anpassning. När jag flyttade in här kom allt tillbaka, det var en ren lycka att få köpa vad jag vill igen.
Tidigare delade döttrarna rum, men när Tilda började trilskas vid sänggående, så att systern inte kunde sova, beslöt Jenny att inreda klädkammaren till barnkammare.
– Jag vill inte bo i klädkammaren och hon är faktiskt minst, säger Jenny skämtsamt.
Att inreda klädkammaren till ett mysigt litet barnrum, med plats för allt en femåring kan tänkas behöva, kräver ett visst mått av kreativitet. En ingrediens som Jenny har gott om i egenskapsskafferiet.
Då denna allmännyttans lägenhet inte renoverats på länge har Jenny med enkla medel att piffat till ytorna på eget vis. Garderober och bokhyllor har klätts med mönstrade tapeter, kökslyckor har fått nya plastknoppar i glada färger och den tråkiga diskbänken med laminatskiva har livats upp med en leopardmönstrad plastfilm, precis som köksbordet.
– Jag gör det bästa av situationen helt enkelt. Hade jag fått det så hade jag målat köksluckorna rosa eller ljusblå.
När Jenny inte kör buss eller tar hand om barn arbetar hon som trubadur och just intresset för musiken ges många uttryck på väggarna i lägenheten. Här trängs skivomslag till 70-talsrock med såväl Elvistavlor som bandposters. En del filmaffischer och reklamtavlor får också plats.
– Jag trivs väldigt bra här! Men det hade gärna fått vara lite större så att min dotter inte skulle behöva bo i en garderob, och jag börjar ju ha rätt fullt på väggarna så en herrgård hade nog passat fint, säger Jenny med ett leende.
Kanske är det den gula 70-talsgardinen i köket som gör det, kanske är det något annat, men många brukar i alla fall säga att ett besök hos Jenny är som att komma hem till en mormor.
– Ja, det kanske är så. Lite tonåring möter mormor.