Boken har länge funnits i Åke Stridsmans tankar och nu har han tagit sig tid till att skriva boken han så länge har känt att behöver skrivas. Resultatet blev Den öde byn, som illustreras med en rad fotografier från förr.
– Det är helt enkelt berättelser med början när jag var i treårsåldern. Mycket dramatik och tragedier och mycket lycka och glädje. Jag har klarat mig bra, men livet var hårt förr, det ser man när man läser boken.
Exempelvis var det inte bara att åka till akutmottagningen vid skador och i en skogsby med skogsarbete inträffade olyckor. Åke Stridsman skadade själv foten och hans bror sydde igen såret. Att brodern inte var läkare syns än när Åke Stridsman tar av sig strumpan. En annan gång bröt han armen och då spjälade brodern upp den.
– Det var inte alltid möjligt att anlita läkare, man fick lösa det själva.
Naturligtvis finns också ögonblicket när Åke Stridsman var sekunden från döden med.
– Det var den värsta händelsen, när jag petade med en stör i en högspänningsledning. Vi arbetade med att slå hö och vi pojkar började tävla om vem som var starkast.
Plötsligt slog stören in i ledningen.
– Jag föll ihop på ängen, men jag överlevde. Det var otäckt.
Åke Stridsman växte upp i Iso Puolamajärvi utanför Korpilombolo. Skogsbruk och hästhandel var centralt i byn.
– Hästar och andra djur behövdes för att överleva. Hästar användes till att frakta avverkad skog till flottleder och till att hämta ved med.
Senare flyttade han till Övertorneå, gifte sig, blev egen företagare och även en välkänd idrottare, vilket också får sin del i boken.
– Jag har varit med om så mycket roligheter med många fantastiskt roliga kompisar. En rolig grej var när vi åkte 48 mil skidor på sju dagar i Finland, det var jättekul.
Åke Stridsman blev också som en av 50 idrottsmän utvald att cykla från Haparanda till Ystad och i tre år var han en av arrangörerna till de kända Övertorneåspelen som lockade mer än 5 000 åskådare varje år.
– Det var jätteroligt och jag var speaker, alla stora skidåkare var hit.
Han deltog också i den första skidtävlingen som anordnades i Charlotte Kallas hemtrakter, Tärendö, för drygt 70 år sedan.
– Vi var fyra stycken från Puolamajärvi som åkte dit med häst och vagn.
Hur känns det nu när boken är klar?
– Det är en stor lättnad, herregud äntligen är jag klar. Jag har fått mycket hjälp av Wasslöv som har satt ihop och tryckt boken, den blev fin.