"Vad är det för fasoner?" Det är ett uttryck jag är uppväxt med. Jag har nog använt det med mina barn, för det är viktigt med fasoner. Fason kan vara skillnaden mellan ett bra liv och ett mindre bra. Skillnaden mellan att få jobbet eller inte. Skillnaden mellan att göra intryck eller bli glömd och ignorerad.
Fason är att hälsa.
Det är en förälderlig plikt att lära ungarna ta i hand, titta i ögonen och presentera sig – det är fason. Ungar ska lära sig att inte stirra ner i golvet och mumla. Det är inte fason. Har du inte egen kapacitet att lära ut detta, ta hjälp, mor- och farföräldrar kan vara ett ypperligt val.
Som vuxen vet du att det inte behövs mer: en lagom fast hand och ögonkontakt, då blir man glad, till och med stolt. Om du har fått in den där lilla artighetskunskapen kommer värsta strulungen, som skippar skola och hänger med bråkgänget, att klara sig bra i livet.
Med ett handslag läggs grunden till förtroende, utan – inget förtroende. På vårdcentralen med en av ungarna stoppade läkaren mig när jag ville ta i hand, för stor smittrisk sade han. Det var första gången jag på allvar förstod handslagets betydelse för förtroende. Jag kände otrygghet när jag lämnade klimpen i hans händer. Kunde han inte bara tvättat händerna efter att vi tagit i hand?
Det handlar också om HUR ett handslag görs. Du sträcker fram handen och hälsar men det du får i din hand är en slapp tingest, "döda fisken" eller "disktrasan", istället för ett handgrepp. Ibland när jag stått med "disktrasan" i hand har jag tänkt: är det ingen som upplyst om det här, ska jag säga något? Men jag har avstått. Dumt kanske, för vem vill inte bli upplyst om man har en kuse som hänger utanför, spenat mellan tänderna eller toapapper som slänger i byxlinningen, trots genansen.
Och ta det här med "vriden" - man tar i hand och ser sig själv fasthållen runt handleden i hälsarens grepp. Aldrig sett en kvinna göra det här, kategori – dominans.
Att någon kramar ens hand till blånad är inte att rekommendera.
Den amerikanska presidenten har tydligen ett speciellt handslag "Först en uppvänd hand, som för att visa öppenhet, följt av ett rejält ryck som får den andra personen att komma ur balans," läser jag i Göteborgsposten. Han verkar också vilja hålla kvar länge, så det blir dragkamp. När Trump mötte den franske presidenten Macron utbröt ett veritabelt handskakningskrig då den sistnämnde verkade vara den som vägrade släppa.
Att inte släppa är dålig fason, men här kan jag göra ett undantag.
Jag och David Väyrynen är överens om fasonens vikt för ungarna. Han kanske inte håller med om min definition av fason men jag tycker om hans. I Väyrynens bok Marken finns dikten: Fason, här ett utdrag:
"Så när ungen ställer sig upp efter att ha fallit, då har den fason/ när den hittar hem helt själv, det är bra fason/ när man ser den använda tummen att peta näsan med/ när den begriper att Peter Pan är en skojare/ när man ser att den grinat klart för att hunden gått bort/ när den ber om pölsan
Ungar med så pass rediga fasoner blir det folk av/ Ungar utan så pass rediga fasoner flyttar söderut"
Tidigare krönikor:
Här ska det satsas – på fotboll
"Unga ska inte känna att det är kört"
"Lite vardagsilska kan vara uppiggande"
Butik utan personal eller butik utan butik
Jo, det finns parkeringar i Luleå centrum
Förr kunde man känna igen en Piteåbo i Luleåtrafiken
”Nu håller jag min sons hand. Snart får jag inte det längre.”