Det var liksom friare förr, utbildningar och jobb - det löser sig. Lägenhet, jajamensan, vilken vill du ha? Vi fick en grabbnäve nycklar av bostadsförmedlingen och valde utifrån skick och tapeter i vardagsrummet.
Gymnasieutbildningar. Jodå, två har jag, utbildad mentalskötare på vårdlinjen och kommer ihåg en del om Freuds idéer. Jag har också en inblick hur det var på Furunäsets mentalsjukhus på 80-talet och de många gånger sorgliga historierna för dem som bodde där. Det var jobb och flytta hemifrån som var prioriterat när jag valde vårdlinjen. Vad jag skulle göra i framtiden, ja, det fick jag väl se. Och så köade jag till stadspuben i träskorna och pentat hår.
På min tid stängdes man inte ute om man ville gå gymnasiet flera gånger, härligt va. Förutom vårdlinjen har jag också gått fotoskolan på Bergnäset tillsammans med folk i mycket spridda åldrar. Rektorn kallade oss våra ”perenna” elever.
Gymnasiereformen 2011 fick till följd att färre unga valde yrkesprogram, en utveckling som varit svår att bryta. Nu har årets niondeklassare valt till gymnasiet och någon stor skillnad syns inte. Kanske är det för att de här yrkena i unga människors ögon inte har så särskilt hög status som de väljs bort. Eller, som jag hört från skolfolk, att de eller deras föräldrar tror att ett teoretiskt program håller fler dörrar öppna. Haken är högskolebehörigheten. Att gå ett yrkesprogram ger inte högskolebehörighet, men elever som vill kan välja kurser som ger grundläggande behörighet.
Unga dissar också estetiska programmet och det är med sorg i hjärtat jag ser att Luleå plockat bort det ena efter det andra programmet för att för få vill gå dem. I år for dansen. I Luleå fanns ett filmarbetarprogram, låt vara ett litet och med antagning vartannat år, men ändå. Det fanns ett hantverksprogram med inriktning textil design. Det är borta nu.
Ska man uppmuntra unga att välja gymnasieutbildning efter fritidsintresse? Nja, men framför allt tycker jag att det är skrämmande vilket genomslag det har fått när de här delarna av skolan kallats flum. Vilket samhälle får vi om kulturen lämnas till akademiledamöter? Om vi inte har dans och musik eller i alla fall att det inte ses som viktigt.
Och varför lockar det inte att utbilda sig för vården samtidigt som de skriker efter folk. Och vad gör vi utan duktiga hantverkare? Om vi inte har vvs-are som kan hjälpa oss när det är stock i avloppet – ”control-alt-delete” fungerar inte.
Socialdemokraterna vill lösa problemet med yrkesprogrammens popularitet med att återinföra att elever som väljer ett yrkesprogram på gymnasiet ska få grundläggande behörighet till högskola och universitet, men att det ska gå att välja bort de kurserna. Alliansen vill komplettera med tvååriga yrkesprogram där det inte ska vara nödvändigt med fullständiga betyg från grundskolan.
Jag tror att det viktigaste är att ingen ung människa känner att det är kört. Tänk om de kunde få den känsla av valfrihet som jag hade, att en kan gå ett program som ger jobb och så kan en senare plugga vidare om en vill. Samhället har allt att vinna på möjligheter till utbildning, komplettering och kompetensutveckling hur många gånger som helst.
Tack och lov behöver det du går på gymnasiet inte ha något med att göra vad du senare i livet kommer att hamna. Och du. Du kan vara en bli en bra dansare och samtidigt jobba med att rensa rör.