Från Nordmaling och LN91 till Umeå och Björklöven.
Axel Levander, 19, tog tidigt steget till den anrika nuvarande allsvenska föreningen – men när han sen skulle vidare till Modo, som då var en SHL-organisation, kom bakslaget.
Efter säsongen 2014/15 skrev centerlöftet på för deras J20-lag men under sommaren drabbades han av körtelfeber.
Därmed fick det stora juniorgenombrottet vänta på sig.
– Den (körtelfebern) gjorde att jag var borta stora delar av sommaren och det visade sig under säsongen. Jag tror den höll i sig i 2-3 månader och jag kunde ju spela hela vintern och allting, men samtidigt behöver man sommarträningen, säger Axel Levander och fortsätter:
– Sen kan man känna av det i upp till ett år. Att man känner sig tröttare och så här, säger Axel Levander.
...och det gjorde du?
– Jo, jag kände av den faktiskt.
Han tillägger:
– Samtidigt var Modo inget man kunde tacka nej till. Det är det man har kämpat för hela livet, att få spela i högstaserien och Löven var i J20 elit när jag fick kontraktsförslag från superelit. Det var inget man tackar nej till.
Sen kom 19-åringen till Luleå Hockey, ett juniorkontrakt som blev klart sent förra hösten.
Hos norrbottningarna kom också islossningen.
Sju poäng (2+5) på 30 matcher i superelit byttes ut mot 37 poäng (14+23) på 45 matcher i samma J20-serie.
– Det har väl gått över förväntan om man ska säga så. Man tränar ju stenhårt varje dag för att nå framgång och försöka få ett kvitto. Det har gått vägen helt enkelt, säger Levander och utvecklar:
– Allting har som klickat här och jag har känt att jag fått bra med förtroende. Allt har bara stämt in och det har som bara varit att köra på och träna hårt och så här.
Är det nån speciell tränare eller person som du har haft nytta av?
– Då skulle jag nog säga Robin Jonsson. Han finns dels tillgänglig dygnet runt om man vill nå honom och sen finns han alltid på hallen för att ge råd och allt sånt där. Han har blivit som en bra kompis till en och han försöker göra allt för att man ska utvecklas, så det är nog han som ligger bakom mycket.
Anfallaren fortsätter:
– Det är en väldig trygghet att man alltid vet var man har honom och att han alltid vill ens eget bästa. Sen vet man att han har många år på nacken och man vet att det han säger är sanning. Det är inget han hittar på eller har läst någonstans utan han har varit med själv, så han förstår en.
Du kom till Luleå som sistaårsjunior, du hade inga planer på seniorhockey direkt?
– Jag ville ju ha ett sista år i J20 men efter en ganska tung säsong i Modo var man inte jätteattraktiv på marknaden, så det dök upp några seniorförslag som också var intressanta. Men när jag kom överens med Luleå var det inget snack. Jag visste direkt vad jag ville när de visade intresse.
Med facit i hand gjorde både du och klubben ett bra drag.
– Framförallt känner jag mig riktigt nöjd med att det blev som det blev.
LN91-produkten tränade en del med a-laget förra säsongen men till skillnad mot de ungdomar som är i SHL-truppen nu har Axel Levander ännu inga framträdanden i högstaligan på meritlistan.
Trots det belönades han med ett avtal i mars.
– De (Luleå) pratade med mig hyfsat tidigt i alla fall, kanske just efter jul. De sa att jag hade gjort det bra och att jag var en intressant spelare, men de sa också saker som jag skulle jobba på och så skulle vi se hur det går fortsättningsvis, säger Levander.
Han blir tyst en sekund innan han konstaterar.
– Antagligen gjorde jag det hyfsat bra.
Vad var det de ville att du skulle förbättra?
– Det var framförallt spelet utan puck. De tyckte att jag kunde tänka på det lite mer.
Det där var efter jul nån gång. Sen måste de ha återkommit en gång till och sagt "hörru, grabben – nu ska vi skriva kontrakt".
– Jag kommer inte ihåg om jag fick ett sms eller om de ringde, men de kallade i alla fall mig till ett möte. Jag hade ingen aning om vad det var för något, men jag hoppades att det skulle vara ett kontraktsförslag – och när jag kom dit så sa de att de ville skriva kontrakt med mig. Då var det ingenting att fundera på. Det var bara att skriva på.
Hur lång tid gick det mellan att de hörde av sig och ville ha ett möte tills det att ni hade det?
– Det kanske var 1-2 veckor. Jag kommer inte riktigt ihåg.
Hur mycket hann du fundera under den tiden?
– (Skratt) Det var dagligen. Man hoppades på det bästa och det var kul att det blev som det blev.
Det här var kanske ändå inget du hade förväntat dig inför säsongen.
– Nä, nä. Absolut inte. Det är absolut något man har drömt om hela livet och jobbat för varje säsong, men det var över förväntan att man skulle få skriva kontrakt med Luleå. Men jag är bara jätteglad att det blev så här.
Vad gjorde du efter mötet?
– Jag tror att jag gick in i omklädningsrummet och ringde mamma och pappa ganska fort. Jag sa att jag hade skrivit på för ett år till. Jag hade varit ganska tyst om det för jag tycker inte man ska säga något innan någonting är klart.
Visste mamma (Malin) och pappa (Olof) om att något var på gång, eller hade du mörkat det även för dem?
– Nä, jag hade varit ganska tyst för alla faktiskt.
Vad sa de när du ringde?
– De blev jättechockade. Eller, alltså: Jätteglada. Det var givetvis jättestort för dem också. De har varit minst lika bidragande som jag till den här resan. Alla kan träna och sånt där men jag började i Löven när jag gick i årskurs fem, så från femman till nian har de skjutsat mig tio mil fram och tillbaka till Umeå varje dag för att jag ska kunna träna och utvecklas – så de blev givetvis jätteglada.
Så du hade inte ens gett en hint om att det här var på gång?
– Nä, inte till pappa. Men mamma kom faktiskt upp, hon hade ett jobbmöte eller något här i Luleå. Då for vi och lunchade och bara en halvtimme efter det skulle jag på mötet, så då sa jag bara att jag skulle ha möte men att jag inte visste exakt vad det skulle handla om.
Nu väntar nästa del på resan: Att spela till sig en ordinarie SHL-tröja.
Axel Levanders väg dit kommer att gå via hårt jobb.
– Det är mycket av grunden i mitt spel, att jag alltid försöker ge hundra procent och mitt yttersta. Jag är beredd att kriga för att få en plats i laget. På planen har man inga kompisar utan där är alla motståndare, även fast det är på träningar. Det är bara att gå ut och vara lite respektlös, att man vågar gruffa även på de äldre och visa att jag ska ha platsen, säger Levander.
Del 1: Luleå Hockey-talangen: "Drömt om det hela livet"
Del 2: "Är kanske nån magi i väggarna i Tornedalium"
Del 3: "Det är nästan allting som står på spel"
Del 4: "Självklart är det skitcoolt att det blir Löven"
Del 5: Löftet om NHL-klubbens drag: "Blev helt chockad"
Del 6: "Hade inte varit samma målvakt om jag hade spelat kvar i Skellefteå"