Han spelade TV-pucken två år i rad och blev utsedd till turneringens bästa målvakt, han har varit given i blågult genom hela landslagsstegen och han debuterade i SHL som 17-åring.
Ändå väljer målvaktstalangen Filip Gustavsson, 19, att återkomma till ordet "tur".
För det är lite så han ser på starten på Luleå Hockey-resan.
– Både jag och "Masse" (Oscar Masiello) hade lite tur när jag kom till Luleå. Första året när "Masse" var där var det en till 97:a, Tobias Karlsson – men under sommarfysen valde Tobias att lägga av och då var vi bara tre målvakter på två lag. Då spelade vi hur mycket som helst, så för oss blev det helt perfekt, säger Filip Gustavsson.
Tiden i Luleå, har den varit som du hade hoppats?– Jag hade inte varit samma målvakt om jag hade spelat kvar i Skellefteå. När du har en målvaktstränare som alltid är runt omkring dig blir du allt eftersom formad till din egen spelstil, istället för att man själv lär sig själv så att säga. Att "fan, nu släppte jag in den där – ska jag prova det där?".
Det var ett kontroversiellt klubbyte som du gjorde.– Jag frågade Skellefteå om de ens hade planerat att skaffa en målvaktstränare och just då var det inte snack om det, men det kom inför i år eller förra året. Det var tre år för sent för mig. Min brorsa stannade kvar i Skellefteå och hade jag varit utespelare hade jag också stannat där. Men för målvakterna är Luleå bäst just nu.
Vi säger ju att du är en supertalang, vad sätter du för titel på dig själv?– Supertalang kan man som inte riktigt säga. Det är inte som att man har glidit igenom. Det är en svår titel att sätta. En hårt... Det är klart att jag har haft lite fördel talangaktigt men jag hade oerhört tur inför förra året med a-laget och sen det här med att Tobias slutade. Så jag har haft tur på vägen för att kunna få visa hur duktig jag är.
Tur och talang kryddat med ett himla hårt jobb då.– Ja, det skulle jag säga.
Att slå igenom tidigt och få en titel som supertalang innebär ju per automatik att pressen utifrån blir större än för en spelare som smyger lite i skymundan.
Det har Filip Gustavsson inga problem med.
– Pressen tror jag mer att man sätter på sig själv. Jag gör i alla fall det. Om jag spelar dåligt en match känns det som att folk ska tycka att jag är en dålig målvakt. Sen blir jag mer nervös om jag håller ett tal i skolan än att spela en match inför en fullsatt Coop Arena. Hockey vet jag att jag kan medan man inte är lika säker i skolan, säger Gustavsson, som under matcherna i Luleå Hockey också har visat att han är bäst när det gäller som mest:
– Jag spelar alltid bättre under press. Jag tror också att jag sätter mer press på mig själv ju viktigare match det är. Jag vet inte varför jag har så men jag tycker nästan det är pinsamt att förlora om man har släppt in tre mål, det blir nästan som att "det var han som gjorde att de inte vann den matchen".
Karriären hittills har hela tiden gått åt rätt håll – men det finns också en motgång: JVM i vintras.
Där fick Filip Gustavsson se alla matcher utom den mot Tjeckien från en position vid sidan om.
En besvikelse för målvaktslöftet.
– Det är klart det var. Jag hade tänkt att vi skulle komma dit och att jag skulle få en mer ärlig chans – men det kändes nästan som att de hade bestämt sig långt innan att Felix (Sandström, till vardags i Brynäs) skulle spela. Det kom som aldrig ens på tal att jag skulle göra det, säger Gustavsson.
Du hade velat att ni hade fått en match var i starten?– Precis. För att se vem som var het just för stunden.
Du har ett JVM kvar.– Det är väl tur det.
Har du släppt den där besvikelsen nu eller känner du revanschlusta?– Det blir lite som att man vill visa att de spelade fel målvakt. Det är väl lite en sån känsla det blir.
Det låter som att du har en hyfsad tävlingsskalle.– På vissa saker kan jag ha det medan jag på vissa saker kan ge upp lite för lätt.
Vad är det för saker?– I grund och botten är jag ganska lat. Jag, brorsan och pappa har tränat mycket och vi har haft nåt triathlon då och då – och eftersom brorsan är yngre får han alltid ett försprång. När man då har sett att han ska vinna och att det är helt omöjligt att hinna ikapp så har man gett upp lite för lätt.
Om du blir liggande vid ena stolpen och det står en motståndare fri vid den borte med pucken på bladet, ger du upp då också?– Nä. Inte när det gäller hockeyn. Då blir det inte bara en själv det drabbar utan det drabbar andra också. Det är mer saker där jag känner att ingen bryr sig som jag gör det. Hockey är en sån sak där man bara måste göra det, men är jag till exempel ute och springer en torsdagskväll kan jag skita i det.
Även kommande vinter kamperar Filip Gustavsson ihop med Joel Lassinantti – och 19-åringen vill så klart ge Lassinantti en rejäl match om förstaspaden.
– Jag ska fortsätta som jag avslutade. Det känns ändå som att jag var riktigt bra i slutet av säsongen, även om vi som lag inte riktigt var där. Men det blev som mindre och mindre skillnad ifall jag eller Joel stod i matcherna, säger Gustavsson.
Så Joel ska känna att du är där och nafsar honom lite i nacken?– Det hoppas jag att han känner.
Ja, man vill väl alltid vara förstakeeper.– Det blir som en bortkastad kväll när det är en match som man inte får spela, höll jag på att säga. Man sitter bara där och gör ingenting. Man vill ju vara den där som gör skillnad på matchen och blir hyllad efteråt. Eller att laget blir hyllat för att vi har spelat bra.
Förra sommaren valdes Filip Gustavsson i NHL-draften av superlaget Pittsburgh Penguins. Klubben plockade honom i andrarundan som 55:e spelare.
Han blev därmed Pittsburghs förstaval och vald som tredje målvakt totalt.
Med andra ord: Han spås en framtid i världens bästa liga.
Och i slutet av förra veckan skrev han på ett kontrakt med Pittsburgh.
– I en långsiktig plan är det klart att jag ska vara där borta, men jag tar mig inte dit om jag inte först tar en förstaspade här i Sverige. I USA är ligan dubbelt så bra nästan, säger Filip Gustavsson och utvecklar:
– Nä, men. Du kan inte tänka framåt om du inte ens är förstavalet hemma i Sverige, utan då blir det bara som att man far för att de gav en chansen. Du har som inte riktigt gjort dig förtjänt av platsen redan då.
Del 1: Luleå Hockey-talangen: "Drömt om det hela livet"
Del 2: "Är kanske nån magi i väggarna i Tornedalium"
Del 3: "Det är nästan allting som står på spel"