Stocksund, Danderyd och Enebyberg är SDE Hockey. Det var där, i de fina Stockholmskvarteren, som Linus Nässéns karriär tog fart på allvar.
Det var dit Norrtälje IK-produkten kom i början av tonåren – och han hyllar åren i klubben.
– Det var en bra tid. Vi var ett topplag i Sverige. Vi vann alla stora cuper som vi var på där i junioråldern, säger Linus Nässén innan han kommer in på föreningens hemlighet till utveckling:
– Det var framförallt tränarna. Jag hade Daniel Broberg, Jan Tauberman, Per Norman och sista året innan Luleå hade jag Joachim Ahlgren och Oscar Dahlgren i J18. De var riktigt bra.
Sen fortsätter backtalangen:
– Jag har känt hela vägen att man har fått stöd av alla de här tränarna, de har varit grymt bra för mig. Framförallt sista året med Ahlgren fick jag den där extra skjutsen. Jag hade ett jättebra år och fick mycket förtroende, sen jobbade vi väldigt, väldigt mycket med grunder i skridskoteknik och så. Det låter larvigt men det har varit väldigt, väldigt nyttigt.
Hur kom det sig att det blev Luleå?– Allt började med 1891-cupen som spelas i Stockholm och är innan TV-pucken. Då var "Skuggan" där och kollade och fick upp ögonen för mig, så någonting bra måste jag ha gjort. Sen ringde han och föreslog att jag skulle komma upp och kolla och få en lite bättre insyn. Så jag åkte upp med mamma och allt kändes sjukt bra, så det blev som ett givet val – med hela anläggningen och passionen för hockeyn som finns. Det är en riktig sportstad.
Nässén tillägger:
– Sen hade jag Gustav Bouramman där uppe och han tyckte att det inte var något att fundera på.
...och så stack han själv till Nordamerika.– Precis, precis. Men han gick i alla fall ett år – men han sa att det var grymt i Luleå. Och det var det som också gjorde att han kunde sticka, för han hade fått den utvecklingen.
Har det varit som du hoppades och trodde?– Ja, än så länge är jag jättenöjd. Jag känner att jag bara har gått från klarhet till klarhet. Jag fortsätter att få vara med i landslagen, jag blev draftad av Florida och har fått chansen i SHL och jag tycker att när jag väl har fått den så har jag tagit den. Nu är det bar att bevisa ännu mer att det är jag som ska vara i laget.
Så nästa steg är att etablera dig i SHL.– Ja, det är att bli en etablerad SHL-spelare och göra det så bra som möjligt där och även att man tar en lite större roll.
Linus Nässén noterades den gångna säsongen för 21 SHL-matcher och han hann också göra sitt första mål i ligan.
Sen, under sluttampen av vintern, var tanken att han skulle få rikligt med speltid i AIK i allsvenskan.
Då satte en skada stopp redan efter fyra matcher.
– Jag ville jättegärna spela och jag försökte verkligen – men jag kände att jag inte skulle kunna det. Det var höftböjen som strulade lite och jag kunde inte åka skridskor, så då när jag kom tillbaka till Luleå körde jag rehab i 5-6 dagar. Sen var jag hel och jättesugen på att lira, säger Nässén, som då istället fick se en annan talang fortsätta få speltid:
– (Viktor) Grahn hade fått komma upp och lira lite och han tog chansen och gjorde det bra.
Kändes det tråkigt att bli skadad direkt i AIK?– Tråkigt? Ja, det är klart. Det var jättetråkigt. Men man lär sig också att allt inte bara är röda rosor, utan man får ju lära sig mycket och ta lärdom av det. Inte för att det var nån stor motgång så men jag åkte dit och var jättesugen på att få spela på hemmaplan. Eller hemmaplan och hemmaplan, i Stockholm i alla fall. Men nu blev det som det blev och man får ta det med en nypa salt. Det är sånt som ingår, men det är klart att det var tråkigt.
Under åren i SDE spelade Linus Nässén tillsammans med Alexander Nylander, 19, som redan i vintras noterades för fyra NHL-matcher.
Storebror Nylander heter William och är stjärna i Toronto Maple Leafs och dominerade i den senaste VM-turneringen – och pappa Michael spelade nästan 1 000 matcher i världens bästa liga.
Stjärnfamiljen fick också ha Nässén som gäst en del under åren i Stockholmsklubben.
– Jag och "Alex" är väldigt, väldigt bra vänner – och jag är det med hela deras familj. De tog hand om mig mycket när jag pendlade, jag sov rätt mycket hos dem. På helger och om jag hade nån sen träning eller match. Så hela den familjen har betytt mycket för mig, säger Nässén.
Gav "Micke" dig några tips vid middagsbordet?– Jaja. "Micke" kunde berätta vad man kunde göra bättre och vad jag och Alex kunde göra – och det är klart att man tog åt sig så mycket man bara kunde. Det var nästan så att man satt där med stjärnor i ögonen på den tiden. Det var riktigt coolt.
Om det är tack vare den förre världsspelarens tips som Linus Nässén i dag spås en fin framtid låter Sporten vara osagt.
Men i vilket fall som helst är 19-åringen från Norrtälje på god väg att själv skapa sig en karriär i NHL.
Förra sommaren blev han draftad redan i tredjerundan av Florida Panthers, som klubbens andraval.
– Det var sjukt kul faktiskt. Jättehäftigt. Jag hade pratat med många klubbar men inte med Florida, utan jag var helt oförberedd på det. Så jag blev helt chockad och det fanns inte många ord som kunde beskriva det just då. Det är en cool stad, säger Nässén, som faktiskt både har sett matcher lajv och varit i Floridas omklädningsrum när han var liten:
– Det är jättegrymt. Det är ju även solens stad. Jag vet inte riktigt om man kan få en skönare stad.
Efter midsommar åker backen över på Floridas utvecklingscamp, ett träningsläger han var på även i fjol.
Sen dess har han haft en del kontakt med klubbens utvecklingschef Bryan McCabe.
– Han håller koll på campen och allting och är den som ringer runt. Han har väl ringt mig tre gånger det här året och bara checkat läget och kollat hur allt har gått med säsongen och så. Sen efter campen får man också en utvärdering – och den senaste var i alla fall jättebra. Så det kändes grymt, säger Nässén, som även av Florida hyllas för sin skridskoåkning:
– Det har jag fått höra av många och Florida har sagt samma sak – att det inte är många som har min skridskoåkning. Det är en stabil grund.
Hur reagerar man när man får höra sånt?– Man vet inte riktigt vad man ska svara när man sitter där inne i rummet och de säger det. Man blir jätteglad och varm i hjärtat. Det är bara att ta med sig det och fortsätta köra. Det är en jättenergiboost man får.
Del 1: Luleå Hockey-talangen: "Drömt om det hela livet"
Del 2: "Är kanske nån magi i väggarna i Tornedalium"