Han var lagkapten i Luleå Hockeys J20-lag under den gångna säsongen och ställer man frågor till de som känner Viktor Grahn blir svaren att backen är en ledare.
Inte en verbal sådan – utan med hans sätt att vara får 18-åringen med sig de andra.
Varför han har den förmågan mynnar nog i slutändan ut i att han ger allt i allt han tar sig för.
– Jag försöker vara seriös i allt jag gör och ofta gör jag saker på mitt sätt och som jag anser är rätt. Det brukar funka – och när det gäller laget är det väl folk som hänger på och kör hårt när det väl gäller, säger Viktor Grahn.
Kan du ge ett exempel på något du anser är rätt?– Det är ganska simpelt: Det är att ge hundra procent i varje situation och vara seriös både på och utanför isen.
Lämnar du något åt slumpen nån gång?– Det försöker jag egentligen inte göra, utan jag gör det jag brukar göra hela tiden. Jag tycker det funkar bra.
Jag har hört att du är nykterist.– Nja, jag brukar väl försöka hålla mig ifrån det där. Men det har väl hänt nån gång...
16 februari i hemmamötet med Örebro fick Viktor Grahn SHL-debutera på bänken – och i tredje matchen, mot Växjö på bortais, kom speltiden.
Sen spelade 18-åringen fast sig i A-laget resten av fjolårssäsongen.
– Det var otroligt roligt att få gå in där med de stora pojkarna och vara med och fajtas i Sveriges bästa liga, säger Grahn.
Sen blev du som kvar efter det.– Jo. Det gick helt okej för mig och Petter Lasu Nilsson gillade väl det han såg, så jag fick som mer och mer förtroende ju fler matcher jag fick spela.
Från läktaren såg det ut som att du kände dig väldigt bekväm i den här miljön.– Jag tycker att det kändes bra. Jag fick också spela med bra medspelare som hjälpte mig väldigt mycket. Det underlättade för att det skulle gå bra.
När du fick beskedet att du skulle göra din första match där mot Örebro, hur kändes det?– Det är klart att man var nervös, men det kändes ändå ganska bra när man väl hade åkt ut genom Björngapet. Sen kändes det ganska bra att inte få nån speltid i den matchen utan att man fick vara med och kolla hur allting funkade.
...men det vill du inte den här säsongen.– Nädå. Nu vill man vara med och fajtas om platserna och speltid. Det är helt klart målet.
Hur ska du lyckas med att slå dig in i laget?– Jag försöker bara göra mitt bästa hela tiden och försöker utvecklas varje dag. Förhoppningsvis räcker det för att vara med och slåss, säger Grahn, som trivs i A-lagsmiljön:
– Det är väldigt roligt och vi är ett härligt gäng. Det känns också bra att vi är många unga killar som har lyckats ta oss den här vägen upp till A-laget, sen är det klart att de äldre killarna hjälper oss för att vi ska utvecklas.
Till hur stor hjälp är de?– Det är klart att de är till stor hjälp. Det är ändå de man kollar på och lär sig hur man själv ska göra.
Ett bevis på att Piteåsonen aldrig lämnar något åt slumpen: Inför åttondelsfinal 2 mot Malmö skvallrar rapporterna om att han som vanligt gick till skolan på förmiddagen.
Till mångas förvåning.
– Jag har väl alltid gått i skolan och har inga problem med det. Det var inget jag la någon speciell vikt vid, men jag fick höra i efterhand att många andra inte skulle ha gjort det, säger Grahn och fortsätter:
– Skolan är viktig och det gäller att passa på att vara där och vara seriös, så man slipper göra allting hemma. Då kan man fokusera på hockeyn efter skolan. Det känns som en bra prioritering.
Du är ju från Piteå och började hockeygymnasiet i Luleå. Skellefteå då?– Jag har alltid varit ett stort fan av Luleå Hockey. Skellefteå har man som aldrig riktigt tänkt på. Jag har många kompisar från Piteå som hejar på Skellefteå.
...men Skellefteå var inget val för dig?– Nä. Det blev som klart ganska tidigt att jag skulle flytta upp till Luleå och gå hockeygymnasiet här.
Hur skulle du beskriva dig som spelare?– Jag är en ganska lugn back som försöker spela ganska enkelt. Jag vet inte riktigt. Jag försöker bara göra mitt bästa och jobba hårt hela tiden.
Det känns som att du är ganska lugn som person också.– Jo, det är jag. Jag stressar inte upp mig så mycket och är inte ute och röjer på kvällarna, utan jag tycker det är ganska skönt att vara hemma och ta det lugnt.
Just lugnet fastnade jag för under dina första SHL-matcher, att man aldrig såg att det var stort för dig.– Nog kände jag väl första matcherna att man ville spela väldigt enkelt, ofta blev det bara back-back och så. Men sen när man växte in i det vågade man starta uppspelen snabbare och göra de lite svårare sakerna.
Att det skulle bli hockey för Viktor Grahn har inte hela tiden varit självklart – utan så sent som i fjol spelade han division 4-fotboll med Storfors och när han var yngre fanns han med på elitlägret i Halmstad, där de bästa i varje årskull samlas.
Men nu är den sporten lagd åt sidan.
– Jag spelade halva förra säsongen tills vi började gå på is. Man hann väl inte träna alltför mycket eftersom man hade träningar här på vardagarna, men jag fick vara med och spela några matcher på helgerna. Det är väldigt roligt, säger Grahn.
Så nu när du har tagit dig hit får du ge upp den karriären?– Jo, det är lite viktigare nu eller vad man ska säga. Det är mer som står på spel med tanke på att man måste ta en plats i laget och försöka få speltid.
Hur bra var du i fotboll?– Jag var väl hyfsat bra ändå, skulle jag säga.
Vd hade du blivit bäst i, fotboll eller hockey?– Det vet jag faktiskt inte, men jag kan inte direkt klaga på valet jag gjorde. Det är väldigt tufft att ta sig någonstans i fotbollen, speciellt när man är här uppifrån, säger Grahn och utvecklar:
– Jag har en polare (Simon Marklund) som har flyttat till Åtvidaberg och spelar i deras A-lag nu, så det funkar ju – men det är svårt.
Del 1: Luleå Hockey-talangen: "Drömt om det hela livet"
Del 2: "Är kanske nån magi i väggarna i Tornedalium"
Del 3: "Det är nästan allting som står på spel"
Del 4: "Självklart är det skitcoolt att det blir Löven"
Del 5: Löftet om NHL-klubbens drag: "Blev helt chockad"
Del 6: "Hade inte varit samma målvakt om jag hade spelat kvar i Skellefteå"