– Ett mycket bra möte, säger Bernhardsson.
En Jokkmokksdelegation bestående av kommunchef Annika Almqvist, samhällsbyggnadschef Patrik Sundberg, tillväxtchef Stefan Andersson och Bernhardsson, träffade landshövding Björn O Nilsson och ett antal avdelningschefer vid länsstyrelsen.
– Vi fick ordentligt med tid att beskriva vår ståndpunkt i frågor som berör Jokkmokk, knutet till företagsfrågor, tillväxtfrågor och markansvar vid bildande av naturreservat. Jag förde fram att vi anser att länsstyrelsen har ett ansvar som förpliktigar när det gäller att tillgängliggöra fler områden så att besöksnäringen kan växa. Arjeplog har tre gånger så många besöksnätter som oss. Vi har en jättemöjlighet men vi behöver statens hjälp, säger Bernhardsson.
Har har tagit strid mot ett antal reservatsbildningar, bland annat eftersom han anser att Jokkmokk redan drar ett stort lass nationellt när det gäller skyddad natur.
LÄS MER: "Få myndigheter underlättar för glesbygdskommuner"
Under det senaste året har han även kritiserat länsstyrelsen för att inte arbeta för att reservaten tillgängliggörs för fritidsboende, turismföretagare och deras gäster. Det handlar exempelvis om vägar och färdstråk i reservatet Karats-Råvåive som inte underhålls, och om en privat skoterled i närheten av Årrenjarka som inte fick slyröjas.
– Vi hade bra diskussioner om hur vi ska arbeta gemensamt på detaljnivå och föra samtal om vilka platser som är lämpliga att tillgängliggöra. Jag uppfattar det som en öppning jämfört med tidigare samtal, säger Bernhardsson.
LÄS MER: Kommunen överklagar unikt reservat
Jokkmokk har överklagat bildandet av det gigantiska reservatet Jiellka-Rijmagåbbå.
– Men den frågan lämnade vi den här gången. Liksom Kallakfrågan.
Även landshövdingen var positiv.
– Med stor lyhördhet och utan prestige lyssnade vi på varandra för att lösa hur vi på bästa sätt kan samråda och samverka i framtiden, säger Björn O Nilsson.
Frågan är komplex, menar hövdingen. Länsstyrelsen har ett uppdrag nationellt att skydda mark och bilda reservat.
– Hela kedjan måste fungera. I ena vågskålen har vi den tillgång och attraktion som reservaten utgör. I andra vågskålen om de lägger en död hand över området? Hur kan vi ha en planeringshorisont och hur kan vi samarbeta bättre än tidigare? Vi har inte löst allt men vi har kommit en bit på vägen. Det är dock nu jobbet börjar på riktigt. Den här frågan har högsta prioritet, säger Björn O Nilsson.