Dags att hugga in.
De gör bort filéerna först då de anser att de oftast är sämre än de hela fiskarna. Syjuntan i Pajala har träffats en gång i månaden sedan 1993 och brukar äta surströmming ihop, men i år blev det i form av jury i NSD:s surströmmingstest. Juntan består egentligen av sex kvinnor, men på testdagen saknas två av dem. De fyra som är med är systrarna Rose-Marie Pekkari och Lotta Lantto samt Petra Kalla och Stina Mella Stenudd. De har samlats hemma hos den sistnämnda för provsmakningen.
– Vi brukar äta varje år, det hör liksom till, säger Stina Mella Stenudd och svänger vant ihop alla attiraljer till fiskarna. Får denna junta bestämma ska det på bordet förutom potatis, lök, tunnbröd och smör, även finnas crème fraiche och tomater.
– Det gör det lite mildare för magen känns det som, säger Petra Kalla.
– Men jag skippar löken, för den kan man må dåligt av, fyller Stina i.
Vissa mår nog illa även av annat dagen efter en surströmmingsskiva, men på denna finns bara alkoholfria drycker.
Petra Kalla är lärare till vardags och hade ett pedagogiskt knep för att hålla isär de olika sorterna. "Jag lägger lapparna i klockans ordning".
När vi kör igång testet är stämningen samlad. Gänget jobbar metodiskt.
– Hoja, den här var salt. För salt. Men har du sköljt fiskarna innan? lyder en fråga som får ett nekande svar av undertecknad; testansvarig.
Skölja fiskarna? Brukar man göra så? Well, de tuffa damerna vid bordet skakar av sig det hela och smakar, luktar och tänker vidare.
I deras testformulär ska fem saker bedömas; doft, smak, konsistens, sälta och färg. Plus ett betyg från ett till fem.
Lotta Lantto.
Vi lämnar fisktestet för en stund. Vilka är det vi har äran träffa på denna surströmmingskväll? Det var Stina Mella som anmälde dem till NSD när hon såg vi sökte en testpanel.
– Jag bara skickade in och kom först efteråt på att jag kanske skulle ha kollat med de andra innan, säger hon och skratt bryter ut runt köksbordet.
Det är mycket skratt runt dessa kvinnor, men även allvar. De har följts åt sedan ett par av dem blev föräldrar samtidigt hemma i Pajala, platsen de alla kommer ifrån och bott kvar på. Nu har barnen blivit fler och två av dem har även blivit mormor och farmor.
– Vi har delat både det lätta och det svåra i livet, berättar Lotta Lantto.
Systrarna i soffan; Rose-Marie Pekkari och Lotta Lantto.
Hon sitter intill systern Rose-Marie i kökssoffan.
– Vissa gånger, när man varit helt slut men juntan planerat ses, är det så skönt att man kan komma som man är. Ibland har jag bara legat på soffan och kanske inte kunnat delta så mycket, men det är ändå skönt vara där.
Doften av sur strömming blandas med doften av varmt systerskap.
– Det sköna tycker jag är att vi alltid ger varandra talutrymme. Det är ingen som tar över utan alla ges plats, säger Petra Kalla.
De andra nickar. Det är samförstånd och konsensus.
Så där ja.
Har ni aldrig krisat inom gruppen på något vis?
– Nej, aldrig. Vi har en enorm samhörighet. Syjuntan är mitt längsta förhållande i livet. 30 år och tre giftermål senare! De här tjejerna finns alltid för en, säger Stina Mella Stenudd.
Gänget går nu över från att testa filéer till hela fiskar. De äter noggrant. Tar lite melon mellan tuggorna för att neutralisera gommarna, funderar högt och känner sig fram.
– Mm, den här var god, säger Rose-Marie, och det är en hel fisk från Kallax hon smakar på.
Det är också den som går vinnande genom testet. Alla ger den högsta poäng, men som nummer två och tre kommer filéer, trots att juntan hävdade att filéer inte brukar vara favoriterna. Läs hela resultatet i separat artikel.