– Vi vet ännu inte på vilket sätt det kan påverka vår verksamhet. Det är inget problem i dag, men vi har ögonen på frågan och har tagit in den i de diskussioner som vi har i klimatgruppen, säger Yvonne Björnström, teknikchef vid Vattenfall vattenkraft.
Flödeskommittén, där klimatgruppen ingår, består av representanter för kraftbolag genom Energiföretagen Sverige, Svenska kraftnät och SMHI.
Här har man tagit fram uppdaterade riktlinjer och metoder för att bestämma dimensionerade flöden och ställa krav för dammars flödesdimensionering, med hänsyn till följder som förutspås av variationer i klimatet. Det kan exempelvis handla om ökad eller minskad nederbörd eller att vårfloden kommer tidigare på året. Även avrinningen från glaciärer ingår.
– Det här är något som vi följer löpande när vi beräknar den framtida produktionen vid våra anläggningar. I beräkningen finns avsmältningsdata från SMHI med, säger Yvonne Björnström.
Vi har i flera tidigare artiklar berättat om den kraftigt accelererade avsmältningen av glaciärerna. Årets avsmältning från de fyra referensglaciärerna i Kirunafjällen, som forskarna följer är den överlägset högsta någonsin – fem gånger högre än snittet för de senaste tio åren.
Följderna har i sommar och höst blivit väldigt tydliga för lokalbefolkningen vid Kalixälvens vattensystem efter vägen mot Nikkaluokta, i vilket flera glaciärer avvattnar.
Jökelvattnet för med sig stora mängder grus, sand och lera från bergen. I Ladtjojåkka har vattnet omväxlande varit brunt och grönt, och så långt nedströms som till Kaalasjärvi har vattnet färgats kraftigt grönt, något som aldrig tidigare inträffat. Vilken påverkan jökelvattnet kan få på miljön med fiskar, växtlighet och vattenkvalitet är oklart.
Glaciärforskaren Per Holmlund förutspår att en kraftigt ökad avsmältning kan innebära problem för vattenkraften, just eftersom vattnet för med sig stora mängder sediment.
– Det kan leda till ökat slitage på kraftstationer och ökad avlagring av sediment i dammarna, sade Holmlund i en tidigare artikel.
Kalix älv är inte utbyggd, så den situationen påverkar inte vattenkraften. Men i Luleälvens källflöden ingår vatten från Sarek, och bland Sveriges tio största glaciärer återfinns sex i Sarek, exempelvis Pårteglaciären och Mikkaglaciären.
– Många av glaciärerna i Sarek avvattnar i Stora Lule älv, i de högt belägna magasinen vid Suorva och Stora Sjöfallet, säger Johanna Dahlkvist, glaciärforskare vid Stockholms universitet.
Ritsem och Vietas är de kraftstationer som är belägna högst upp i Stora Lule älv. Lilla Lule älv får sitt vatten från andra källor som har förbindelse med Sarek, exempelvis Tarraätno och Gamájåhkå vid Kvikkjokk. Sitoätno och Rapaätno mynnar i magasinet Tjaktjajaure, där vattnet via kraftstationen Seitevare tar sig Lilla Lule älv.
Vattenfall betonar att man i dag inte ser någon påverkan.
– Vi har långa uppehållstider i magasinen. Det sediment som förs med i vattnet i dag hinner avlagras, säger Yvonne Björnström.
Men hur en ökad tillrinning av jökelvatten kan slå är alltså oklart. I sitt framtidsarbete med flödesberäkningar och prognoser, på kort och lång sikt, blickar Vattenfall fram till år 2100.
– Det är ett pågående arbete redan i dag där vi jobbar förebyggande. Det kan handla om vattennivåer i magasinen i kombination med andra åtgärder, som exempelvis att höja dammen eller fler dammluckor, säger Yvonne Björnström.