Norrbotten – en tuff utmaning för meteorologerna

Landskapet är både stort, högt och lågt. Och ibland väldigt svårt att förstå sig på – rent vädermässigt. "Det är mycket jobb med att göra prognoser för Norrbotten", förklarar meteorologen Sofia Söderberg i den tredje delen i NSD:s serie om SMHI och vädret.

Foto: Kurt Engström

NORRKÖPING2015-07-13 07:00

Ni hör dem i radion varje dag. Ni granskar deras arbete på vädersidorna i tidningarna. Och ni gör tummen upp när de i artiklar berättar att solen och värmen är på väg in över Norrbotten.

Sofia Söderberg och hennes kollegor är till stor del ansiktet utåt i den stora SMHI-verksamheten. Deras jobb är att ta fram väderprognoser – och berätta om dess innehåll för allmänheten.

– En stor del av våra arbetspass är radiosändningarna. Vi har en sändning på morgonen och en på eftermiddagen i stort sett landets samtliga P4-stationer, berättar Söderberg och fortsätter:

– Sedan har vi ju den så kallade konsultationen, som innebär att medieföretagen kan ringa till oss och få svar på sina frågor.

Prognoscentralen där mediameteorologerna sitter består av skrivbord och små rum där de delar med sig av sina iakttagelser till radiolyssnare i hela Sverige.

Vid ett skrivbord sitter skåningen Emil Björck och berättar om kommande dygns prognos för en tidning i mellersta Sverige.

Strax bakom honom sitter värmländskan Lovisa Andersson och förbereder en radiosändning till en av lokalstationerna ute i landet.

Tillsammans med Sofia Söderberg och andra meteorologer som till exempel Lisa Frost, Therese Fougman och Alexandra Ohlsson är de några av Sveriges mest kända och profilerade väderexperter.

Men med den titeln följer det också en hel del ansvar, att alltid kunna leverera en prognos – och förhoppningsvis en bra sådan.

– Jo, det är klart man känner press. Ibland blir det oerhört mycket väder om man säger så. Det kan vara mycket varningar, och det värsta är när vädret verkligen ställer till det. Då är man rätt slut efter en arbetsdag, förklarar Sofia Söderberg.

Får ni mycket respons från läsare och lyssnare, med tanke på att ni syns mycket?

– Jag tror att det kan komma in ganska mycket synpunkter som inte kommer direkt till oss. Mycket är väl negativt. För när prognoserna stämmer reagerar folk inte på samma sätt, säger hon och fortsätter:

– Men när det kommer in ärenden som berör oss får vi dem. Vi får ju mycket frågor, och det är ju bara kul när man får frågor om vädret.

Inne i ett av radiorummen klickar Sofia Söderberg upp en väderkarta över Norrbotten på en av skärmarna.

Det nordligaste länet är inte bara det största till ytan. Det är också den del av Sverige som allt som oftast ställer högst krav på meteorologerna.

– Det är stor skillnad jämfört med andra delar av Sverige. Det är mycket mer jobb med att göra prognoser för just Norrbotten, säger Söderberg.

Hon klickar vidare på skärmen, pekar med handen och förklarar vidare:

– Det finns så många olika karaktärer i den här delen, det är ett stort område.

Klimatet skiljer sig oerhört mycket geografiskt. Det är stora höjdskillnader och stora dalgångar som påverkar väldigt mycket.

Och just de stora geografiska skillnaderna gör att vädret också kan se väldigt olika ut, både när det gäller platser, men även rent klimatmässigt.

På vintern kan exempelvis Älvsbyn ha den kallaste temperaturen i Sverige.

Ett halvår senare kan samma mätstation registrera den högsta noteringen i landet.

– Fjällen påverkar mycket när det är västliga strömningar. Dalgångar påverkar också. Ibland kan det ju vara väldigt blåsigt vid kusten utan att man riktigt vet varför. Fjällen kan bromsa upp vindarna, men i dalgångarna får de fart, säger Söderberg.

Hon klickar vidare på datorn och säger sedan:

– Man lär sig något nytt hela tiden, och man blir bättre och bättre hela tiden på att tillföra lite sådana tankar när man gör prognoser.

Läs de tidigare delarna i NSD:s artikelserie.

Del 1: Ämnet som alltid går för högtryck

Del 2: Vädret är ingen lek för de som ska förutspå det

Fakta/ Blötas, varmast och kallast – här är rekorden för Norrbotten och Lappland

Norrbotten och Lappland skiljer sig oerhört mycket från de flesta andra länen i Sverige när det gäller väder och klimat. Här är lite fakta som styrker det.

Minst nederbörd i Norrbotten får skärgården med ner till knappt 400 mm per år på Rödkallen. Mest nederbörd, drygt 700 mm, får man i genomsnitt vid stationen Talljärv, 28 km väster om Överkalix, fem mil rakt norr om den punkt där kusten börjar vika av österut, ett förhållande som sannolikt har betydelse för att maximumet hamnar just där det gör.

Den högsta temperatur som uppmätts i Norrbotten, ja faktiskt i hela Norrland, är 36.9° i Harads den 17 juli 1945. Kallast var det den 28 januari 1999, då Ylinenjärvi norr om Övertorneå hade -46.4 och Svartbyn -46.0°.

Norrbotten har också det svenska köldrekordet för september med -15.2° i Brännberg, väster om Boden, den 29 september 1939.

Sommaren 1997 drabbades södra Norrbotten av ett annat fasansfullt regn. Det gav under nederbördsdygnet (kl 07-07) den 28 juli inte mindre än 198 mm och under den värsta 24-timmarsperioden uppskattningsvis 210 mm i Fagerheden, 30 km väster om Piteå. Dygnsmängden, 198 mm, är den största som någonsin uppmätts vid en SMHI-station. Med en så enorm mängd blev det i Fagerheden i juli 1997 också ett månadsrekord för Norrbotten oavsett månad med 326 mm. Fagerheden har även den näst största månadsmängden i Norrbotten med sina 242 mm i augusti 1992.

Det största snödjup som rapporterats från Norrbotten är 162 cm i Övertorneå den 23-28 februari och den 20-23 mars 1974, men detta stora snödjup förklaras delvis av att stationen vid den tiden hade ett mycket speciellt läge alldeles intill ett brant berg. Det näst största snödjupet är 150 cm och det noterades i Talljärv den 15 januari och den 15 mars 1994.

Norrbotten, liksom andra kustlandskap norr om Hälsingland, är mindre utsatt för svåra stormar än kuststräckorna längre söderut, men det finns ett oväder i Norrbotten som är mycket märkligt. Det utgjordes av ett antal kraftiga bymoln som bakats samman till en s k supercell med en diameter på 5-10 mil och med molntoppar på drygt 12 km höjd, som den 11 augusti 1985 drog in över kusten vid Kalix. Ovädret drog sedan vidare till trakterna av Morjärv och Överkalix och orsakade stor förödelse i skogen på sin väg. Ett par andra oväder av mer konventionell typ orsakade omfattande skogfällning den 22 september 1982 och den 26 december 1992, då det blåste 27 respektive 30 m/s i byarna vid Luleå flygplats.

Den högsta temperatur som uppmätts i Lappland är 34.5° i Gällivare den 8 juli 1927 och i Jokkmokk den 17 juli 1945. Den lägsta temperatur som uppmätts på en meteorologisk station inte bara i Lappland utan i Sverige och t o m Norden är -52.6° i Vuoggatjålme nordväst om Arjeplog den 2 februari 1966, under den verkliga vargavintern i landets norra hälft. Förutom köldrekordet för februari har Vuoggatjålme också de svenska köldrekorden för januari och mars med -49.0° på nyårsdagen 1951 respektive -45.8° den 4 mars 1971. Januarirekordet delas med ännu en Lapplandsstation nämligen Karesuando, där det var lika kallt den 27 januari 1999. Karesuando har dessutom köldrekordet för april med -36.5° den 6 april 1916. Lappland har också köldrekordet för juni med -12.9° uppe på Vassitjåkko (1 372 m ö h) den 2 juni 1907. Nere i Vassijaure (nuvarande Katterjåkk) var det då -9.8°, som är junirekord för bebodda trakter. Lappland har även köldrekorden för augusti med -8.5° i Nikkaluokta den 31 augusti 1959, november med 43.0° i Vittangi den 24, 25 och 26 november 1890.

Den största dygnsmängden, tillika svenskt decemberrekord, är sålunda 122 mm uppmätt i Riksgränsen den 14 december 1909 och den största i mer modern tid 119 mm i Tjåmotis väster om Jokkmokk den 7 augusti 1967.

Förutom för december innehar Lapplandsfjällen de svenska dygnsrekorden även för januari till mars enligt följande: januari 104 mm i Katterjåkk den 10 januari 2002.

De största månadsmängderna i bebodda trakter uppmättes dels i Riksgränsen i januari 1911 med 395 mm, dels i Mjölkbäcken vid norska gränsen norr om Tärnaby i januari 1989 med 325 mm. Uppe på 1 834 m höjd över havet på Pårtetjåkko i Sarek uppmättes dock hela 404 mm nederbörd under juli 1915.

Det största snödjup som uppmätts vid en meteorologisk station i Sverige är 327 cm i Kopparåsen 2 mil öster om Riksgränsen den 28 februari 1926. Då fick tydligen observatören nog och flyttade från platsen, vilket antagligen var välbetänkt, eftersom snödjupet rimligen bör ha ökat ytterligare i mars.

På grund av de speciella terrängförhållanden som råder vid Kopparåsen hade dock säkerligen mycket av denna snö blåst ner från omgivande fjäll, varför det snödjup på 265 cm som uppmättes i Katterjåkk den 13 mars 1993 är ett mer realistiskt rekordvärde för Lappland.

Den högsta tiominutersmedelvind som uppmätts i Sverige är 47 m/s uppe på en fjälltopp 1 037 m ö h vid Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen den 16 november 2013. Möjligen överträffades dock denna notering under en orkan på Pårtetjåkko den 14 februari 1917 då vindhastigheten uppskattades till 50 m/s sedan vindmätaren blåst sönder.

Även i bebodda trakter av Lappland kan det blåsa ordentligt. Vid Kiruna flygplats noterades exempelvis 23 m/s i medelvind och 39 m/s i byarna den 2 december 1989 och i Nikkaluokta 28 respektive 40 m/s den 17 december 1997. I blåshålet Stora Sjöfallet förekom dessutom medelvindar på 38 m/s den 16 februari och den 5 december 2003 samt den 8 mars 2014.

Källa: SMHI

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om