Påskyndandet av förebyggande verksamhet har skett de senaste två åren, enligt Susann Söderström, volontär, föreläsare och styrelseledamot i Bodens kvinnojour.
Karin Palovaara, också volontär och föreläsare, uppger att föreningen alltid stått på två ben. Nu har den ett ben kvar när de var tvungna att lägga ned det skyddade boendet.
– Folk tror att vi inte finns kvar i Boden, men det gör vi, säger Lisa Sundström, ordförande, volontär och föreläsare.
De försöker synas och deltar i olika sammanhang, som på Veckan fri från våld och Bodens skördemarknad.
– Vi talar om vad vi gör, men vill också att människor ska ta kontakt med oss. Vi har haft stödsamtal för kvinnor som är utsatta för våld, säger Susann Söderström.
Samtalen är viktiga, ibland livsviktiga, inte minst sommartid. De vill fortsätta med dem, men det är oklart hur föreningen ska lösa det. Deras hjälp- och vägledande arbete är ideellt. Helst vill de anställa någon på deltid, men har inte råd.
– Vi har en liten lokal, men den betalar vi med det som finns kvar på vår kistbotten, säger Karin Palovaara.
Lisa Sundström vill att de ska kunna ha skyddat boende igen – att ge kvinnor skydd är navet i hela kvinnojourrörelsen. Hon och de andra ifrågasätter hur det är möjligt att nästan alla skyddade boenden i länet läggs ned på grund av ekonomi trots att platsbehovet blivit större.
– Våldet ökar, men resurser minskar.
Att förändra attityder är en del i deras förebyggande arbete.
Bodens BK FF tillfrågade dem om de ville vara med i projektet Välj Väg. Vi har skrivit om Bodens kvinnojours samarbete med BBK och herrfotbollen.
Projektet finansieras av Allmänna arvsfonden under tre år, har gått vidare till damfotbollen och erbjuder andra föreningar utbildning. Under försommar har kvinnojouren träffat A-laget i Trångfors IF. Det blir fortsatt möten med de yngre lagen.
– Välj Väg handlar om att få tjejerna att inte acceptera våld. De ska säga ifrån att de inte går med på det, säger Karin Palovaara.
Susann Söderström trycker på betydelsen av att förklara vikten av att uppmärksamma tecknen, som från början kan vara små och subtila.
– Det börjar ofta med mycket kärlek, ömhet och hjälpsamhet som sedan övergår i mer kontroll och isolering, säger Lisa Sundström.
Pojkvänner som vill veta var flickvännen varit och vem/vilka hon träffat och pratat med, kollar sms och vill att partnern ska hoppa över sin egen träning för att titta på pojkvännens match.
Våga välja väg börjar med att gräva där man står, som att prata om den slentrianmässiga jargongen som kan uppstå i lag. Den kan vara rå och hjärtligt, men utvecklas lätt till att bli nedtryckande och nedlåtande. Att kalla varandra könsord blir normalt.
– De ska inte acceptera att bli kallade bitch, hora eller fitta, men ska inte heller kalla varandra det, säger Karin Palovaara.
I damlaget är spelarna i genomsnitt yngre än i herrlaget, omkring 15–25. Trots att kvinnojouren försökt anpassat materialet uppger Susann Söderström att deltagarna varit otroligt tysta.
Dock blev de märkbart tagna av filmen "Kära pappa". Spelare har i utvärderingen bland annat uppgivit att informationen är jätteviktig, någon skrev att hon absolut kommer tänka mer på vad hon säger och de flesta reagerade på antalet kvinnor som misshandlas och mördas.
– Våldet mot kvinnor måste tas på allvar, slår Bodens kvinnojour fast.