Micael Selini är projektledare på BBK och tog initiativet till projektet sedan han uppmärksammat Kalmar FF:s projekt tillsammans kvinnojouren där – med fokus på mäns våld mot kvinnor. Han kontaktade klubben, åkte till Kalmar och träffade projektägarna. Hemma igen tog han kontakt med Bodens kvinnojour.
– Sedan har vi tillsammans utvecklat en egen modell av grundkonceptet. Kvinnojouren i rollen av experter är utförare och jag planerare/ansvarig, säger Micael Selini.
Det är viktigt att börja tidigt, och utifrån deras synvinkel menar Selini att den enklaste gruppen att börja med är idrottande ungdomar.
– Vi har lagt det från pojkar 13 upp till A-laget och byggt ett schema utifrån det. Syftet är att få en bättre miljö människor emellan; män mot kvinnor, kvinnor mot kvinnor, män mot män. Det är det långsiktiga syftet.
Lisa Sundström, projektledare vid Bodens kvinnojour, tycker det är viktigt att ungdomar beter sig bra mot varandra. Så jouren nappade på en gång och håller i föreläsningarna.
– Vi pratar om vad våld är och vad som räknas som våld. Pratar om attityder och berättar lite om statistik. Vi visar filmer, som vi diskuterar med dem om.
Karin Palovaara, projektdeltagare, påpekar att de anpassar materialet till olika åldersgrupper.
– Vi är lite tuffare mot A-laget.
De startade med A-laget i våras. Under hösten har de fortsatt med de yngre spelarna. De träffar varje lag två gånger.
– Det finns en machokultur bland män och det är viktigt att titta på det även i de här åldrarna. Vad som är macho och hur man mår om man ständigt måste prestera och vara tuff. Vi tittar på psykiskt våld och går igenom begreppen. Det kan det vara sådant som de utövar mot varandra, vilket ger dem en tankeställare, tillägger Susann Söderström, projektdeltagare.
Kan de bara nå några av deltagarna och förändra deras sätt att tänka och fundera kring de här frågorna och attityderna, tycker Karin Palovaara att de nått en bit på väg.
– Några har även sagt att de verkligen måste tänka på hur de gör och vad de skapar för stämning runt omkring sig.
Micael Selini menar att de inte är så naiva att de tror att de kommer frälsa alla, men kan de bara få en person att ändra attityd är det lika med framgång. Därför är det värt att offra kraften på att få ungdomar att förstå att genom att vara snällare i omklädningsrummet blir de snällare hela vägen.
– För det är ingen skillnad hur du uppträder i ett omklädningsrum, vad du säger och gör där, hur du är på skolan eller arbetsplatsen. Du får samma tråkiga klimat oavsett var du är; in i det stängda hemmet.
De talar också med lagen om att våga sabba stämningen, att våga säga åt varandra och stoppa om det blir för mycket "dåligt snack" eller någon beter sig illa.
– Någon av killarna skrev på utvärderingen att "jag kommer inte acceptera att någon gör så mot mig" och sedan försöker försvara det genom att skylla på att det var ett skämt, säger Karin Palovaara.
– Eller som i gangsterrapp, där man kan gömma allt möjligt kränkande och kriminellt och sedan få pris för det på bästa sändningstid. Vad ger det för signaler till ungdomar som står och väger? Det är helt galet, tycker Micael Selini, som ser ett behov av en fortsättning.
Det kommer nya 13-åringar varje år och även flickor idrottar. I förlängningen ser han även ett behov av att paketera projektet i en modell för både skolor och arbetsplatser.