Efter Kaylas död gjorde sjukhuset en händelseanalys. Kaylas mamma förklarar att hon gjorde en polisanmälan eftersom den visade att sjukhuset hade begått många fel.
– Jag vill ha rättvisa för min dotter.
Kayla hade stigande feber, dagen hon kom in var den över 39 grader.
I händelseanalysen uppges som fel, att det i Kaylas journal saknas notering hur mycket vätska "barnet bör få" under dagen. Det finns otydligheter kring hennes vätskebalans, "dokumentation om vätska in och ut finns ej".
Ytterligare felhändelser under 2 juni enligt analysen:
"Ordination av sond" blev ej genomförd. Orsak till det framkommer inte journalen. Registrering av ordinarie vikt och syremättnad saknas i journalen.
"Personalen på avdelningen återkopplade inte till barnläkare."
Felhändelse efter midnatt den 3 juni:
"Fortsatt avsaknad av övergripande syn på barnets vätskebalans."
Analysen pekar ut brister i rutiner och riktlinjer.
– Jag sökte dem många gånger, men vi fick inga svar. Vi träffade en läkare, som inte kunde svara på en enda fråga. Kaylas farfar, som är så positiv och aldrig blir arg, tyckte det var dåligt.
Kaylas mamma, som efter det mötet bestämde sig för att polisanmäla, beskriver känslor av frustration och ilska.
Innan Region Norrbotten i ett pressmeddelande uppgav att de gjort en anmälan enligt Lex Maria av dödsfallet, berättar Kaylas mamma, att hon talade med verksamhetschefen på barnkliniken.
– Jag sa till henne att hon skulle vara så ärlig som möjligt om det som de har gjort fel och att jag annars tänkte anmäla det här.
Hon upplevde att det korta pressmeddelandet inte gav en verklighetstrogen bild av det som hände dottern. Där står att Kayla fick hjärtstillestånd, att man gjorde hjärt- och lungräddning "tills stabil puls registrerades" och sedan flyttade henne till ett annat sjukhus där hon avled.
– Det kändes som att allt var okey på Sunderbyn, att allt hände i Stockholm och att de flyttade över felet dit. Det kändes inte bra.
Hon tycker det är bra att ärendet om dotterns död lämnats över till åklagare i Umeå. När hon talade med ansvarig åklagare ska hon ha uppgivit att de ska göra en utredning, men att hon inte hade så mycket att säga ännu.
Enligt polisen saknas utredningsbeslut. Åklagarkammaren uppger att det inte finns något beslut om förundersökning. Där hänvisas alla frågor till statsåklagare Stina Stener. Hon har inte tid för intervju och inte, enligt presstjänsten, möjlighet att svara på en enda fråga.
– Det känns som jag måste ha med mig Kayla hela tiden när jag gör det här. Att sörja henne känns som att släppa taget om henne. Jag kan inte det ännu. Jag behöver svar på allt först.
Förhoppningen är att det inleds en förundersökning. Kaylas mamma tänker ansöka om ett målsägandebiträde för dotterns räkning. Hon vill inte att ärendet läggs ned.
Hon har börjat arbeta.
– Jag kände att jag klarar av att jobba nu, efter anmälan. Jag behöver tänka på något annat för att inte fastna i mina egna tankar hemma.
Kaylas syskon berättar inte så mycket hur de upplever förlusten av sin lillasyster.
– Ibland säger de att de saknar henne. Själv vet jag inte hur jag mår. Jag behöver få svar, Kayla måste få rättvisa och jag kommer aldrig få frid förrän de som gjort fel tar sitt ansvar och straffas. Då kan jag koncentrera mig på att sörja.