Kayla, ett år, hade magsjuka och lades in för observation på barnavdelningen. Några dagar senare var hon död.
Varför oväntat?
– Det var oväntat för att vi bedömde att barnet var på bättringsvägen, men försämrades plötsligt och fick hjärtstillestånd. Vi agerade på alla sätt och vis, säger Hilda Hassler.
Hon uppger att hon inte kan uttala sig i det enskilda fallet, men att de ser allvarligt på det som har inträffat.
– Vi tar det på allra största allvar och har därför gjort en ordentlig analys av händelsen. Händelseanalysen har gått igenom vad vi gjorde. Den har vi valt att skicka vidare till Ivo (Inspektionen för vård och omsorg reds. anm.) Vi vill se om de har något mer att tillföra.
Får föräldrarna yttra sig eller måste de göra en anmälan själva?
– Alla får göra en anmälan till Ivo, men jag som verksamhetschef väljer tillsammans med chefläkaren att göra det för vi vill vända på alla stenar och titta på om vi kan förstå och lära oss någonting. Det är viktigt för oss att vänta och höra vad de säger, svarar Hilda Hassler.
Har ni efter händelsen pratat med föräldrarna?
– Vår rutin rent generellt är att vi tar kontakt efter situationer som liknar den här, men det händer att föräldrar i kris inte orkar.
Hur ser du på mammans bild av det som hänt?
– Det är jättetråkigt att hon uppfattar det så. Jag har jobbat här i 20 år som barnläkare och de senaste åtta som verksamhetschef. Jag känner inte igen det här om särbehandling. Vi har en stabil personalgrupp, som jobbat här länge och de har valt att vara här för att de vill hjälpa alla barn, säger Hilda Hassler och tillägger:
– Vi jobbar ju tillsammans med föräldrarna runt barn. Föräldrarna är jätteviktiga i vården av barn, de är delaktiga och vi kommunicerar genom dem för det lilla barnet har ingen röst.
Kaylas mamma upplevde att personalen inte lyssnade på henne. Hon kände sig nonchalerad och ignorerad.
– Jag känner inte igen det. Vi jobbar aktivt på barnkliniken på olika sätt med att utbilda kring kommunikation för att inte hamna i situationer där någon upplever sig inte hörd eller felaktig behandlad.
Finns det orsak att prata i personalgruppen att mamman har den här upplevelsen?
– Det är verkligen värt att prata om för kommunikation är svårt när någon är sjuk och man är orolig för sitt barn. Det är jätteviktigt att man känner sig hörd och blir hörd. När man jobbar med svårt sjuka och människor i kris är det viktigt att man är lyhörd och ödmjuk.