Jag har inte läst produktbeskrivningen på Martin Stenmarck men gissar att Luleå Hamnfestival utlovades noll misstag, en härlig kille på scenen, några tokerier och bra sång. "Om något av detta inte uppfylls betalas pengarna tillbaka". Jag kan inte tänka mig något säkrare kort än "Diggiloomellosåskadetlåta-Martin".
Stenmarck inleder med att konstatera att det kunde ha varit bättre förutsättningar inför konserten (läs fotbollstorsk) – sedan går han upp och river av ett prickfritt uppträdande.
LÄS MER: Martin Stenmarcks löfte till Luleåpubliken
Mellan hits som jazzmagra "Las Vegas", stabila covern på "Everybody's Changing" och givna "Sjumilakliv" ser han till att bjuda på hela sitt spexiga register.
Han svänger med stativet, spelar trummor, kör rockposer med glimten i ögat, skojar med publiken och kramas ute vid kravallstaketet. Dessutom verkar han vara otroligt trevlig.
Det skulle kunna bli en pinsam fars när han låtsas vara spontan med "Suspicious minds", sedan avbryter låten för att tillrättavisa åskådarna (”har ni varit på rockkonsert någon gång?”), lämnar scenen för att kunna återvända och kasta ut vatten i publiken. Men det funkar. Han är liksom smårolig i stället för töntig.
Det finns ingen risk för att några pengar behöver betalas tillbaka, det enda möjliga misstaget var väl att Martin Stenmarck försökte med allsång till "Som en vän". Jag blir däremot förvånad över att han spelar 58 minuter i stället för sagda 60 och gissar på tekniskt haveri.
MER FESTIVAL: Markus Krunegård: "Det ekade tomt"
Som ett proffs slänger han in "Lule" i låtarna här och där och avslutar med att sjunga om att han älskar den svenska sommaren . Det är klart han ska sjunga om den svenska sommaren. Det är ju trevligt.
Vi älskar också sommaren. Och vi älskar Martin Stenmarck.
FLER RECENSIONER FRÅN HAMNFESTIVALEN:
"Rebecca och Fiona visar Luleå"
"Tur att vi lever samtidigt som Markus Krunegård"
"Anna-Sofia Monroy gör mig exalterad över framtiden"
"Något har hänt med The Chickpeas Band"
"Molly Sandén gör det med bravur"