Piteåbaserade Leyli Afsahi gjorde två spelningar under torsdagen på Hamnfestivalens mindre livescener. Utan att ha varit där gissar jag på att 18-giget på Bistro Norrland blev bäst.
Artisten berättar att hon gillar att variera sina stilar, men ensam med en gitarr är det svårt att höra de tvära kasten mellan genren. På Invit har klockan hunnit bli 21 och publiken har alltså haft ytterligare tre timmar på sig att påverka sin egen ljudnivå – vilket drabbar Leyli.
LÄS MER: Snabbguide – håll koll på festivalutbudet i Luleå
Bakom ljudet av en diskussion om vilken grogg som är bäst hör jag en bra sångröst och säkert gitarrspel och det går att höra både jazziga melodier och rockiga refränger från scenen.
När hon uppträdde på festivalen för två år sedan hade hon ett fullt band med sig och jag kan inte låta bli att sakna det denna gång.
LÄS MER: Markus Krunegårds hemliga uppvärmning i Luleå
"Ni får föreställa sig funkbandet i bakgrunden", säger hon och det är när jag gör det som spelningen blir som bäst.
Sydstatsriff och bluesiga melodier ger små smakprov på hur hon egentligen vill låta och jag är säker på att jag hade uppskattat Layli ännu mer med lite bättre tryck. Nu landar det mesta någonstans på 90-talet, (tänk Meja, Dilba, Alanis Morissette). Hon har onekligen någonting – synd att få märkte av det.
FLER RECENSIONER FRÅN HAMNFESTIVALEN: