Oscar Sjöstedt (SD) och Elisabeth Svantesson (M) gjorde upp om att sänka skatterna med sammanlagt 23 miljarder kr i statsbudgeten för 2024. Det handlade bland annat om ett nytt jobbskatteavdrag, lägre drivmedelsskatter, slopad plastpåseskatt och utvidgade Rut- och Rot-avdrag. Samtidigt finns stora och eftersatta behov inom vård och omsorg.
Häromveckan gjorde statsministern Ulf Kristersson (M) ett utspel om att det behövs mer pengar till sjukvården, vilket var välkommet.
Fortfarande är dock oklart hur stort tillskottet blir och när det kommer.
Det råder emellertid ingen tvekan om att det krävs mycket kraftiga höjningar av statsbidragen till kommuner och regioner enbart för att försvara dagens kvalitet i vård, skolor och omsorg.
LO:s rapport "Välfärdsgapet" visar att behoven är enorma. Enligt LO behövs hela 51 miljarder kr mer i statsbidrag fram till 2030 för att upprätthålla nuvarande nivå på välfärden. Plus ytterligare 35 miljarder kr för att reparera alla brister i verksamheterna.
Demografin, det vill säga befolkningens sammansättningen, är förklaringen till de 51 miljarderna.
Enligt SCB:s prognos kommer Sveriges befolkning att växa med över 400 000 personer de närmaste sex åren, vilket betyder att det behövs mer skolor och barnomsorg för de yngsta vård samt mer äldreomsorg för de gamla.
Om vi dessutom vill förbättra standarden – till exempel öka personaltätheten hos förskolor, sjukhus och äldreboenden – så behövs ännu mer resurser. Det är följaktligen bakgrunden till LO:s krav på ytterligare 31 miljarder kr till välfärden.
Med tanke på vad coronakommissionen sa häromåret är det inget orimligt önskemål.
"Sverige har inte klarat av att värna de sköraste äldre under coronapandemin", underströk kommissionen.
Den pekade bland annat på att allvarliga brister i bemanningen och personalkontinuiteten, vilket drabbade de gamla.
Att åtgärda dessa problem är inte gratis. Coronakommissionens krav kostar uppemot 100 miljarder kr mer än i dag om tio år, konstaterade tidningen Dagens Samhälle 21 januari 2021.
Till detta ska läggas larmrapporterna från andra delar av välfärdssektorn.
Nyligen menade till exempel fackförbundet Kommunal att det råder "en kronisk underbemanning" på landets förskolor, vilket i sin tur gör att fler barn riskerar att fara illa.
Var fjärde barnskötare anser att bemanningen inom förskolan är så pass låg att den utgör en fara för barnen, enligt förbundets enkät.
Den politiska slutsatsen borde därmed vara given. Det behövs ett rejält omtänkande i Finansdepartementet.
Högerregeringens prioritering, att sänka skatterna till sin lägsta nivå sedan 1975, är totalt fel i det här läget.
Rimligen är det viktigare att se till att alla barn får en bra start i livet och att människor har en schysst tillvaro på ålderns höst.
