I Haparanda går högern ihop för att undergräva budgeten och besluta om privatiseringar i strid mot folkomröstningen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet drar den logiska slutsatsen att de inte längre har majoritet att styra kommunen. De som bildar den nya majoriteten vägrar dock ta över ansvaret.
I Kalix använde Moderaterna och Liberalerna det lagstadgade minoritetsskyddet till att återremittera kommunledningens förlag till budget. De la inte fram en alternativ budget, vilket är brukligt att oppositionen har, utan sa bara nej till den som kommunledningen la fram. Mycket konstigt och tämligen oansvarigt.
I Pajala har kommunen brottats med brister kring upphandling. Även en kommun av Pajalas storlek lyder under samma EU-lag kring offentlig upphandling som alla andra. Efter svidande kritik från revisorerna avsätter kommunfullmäktige hela kommunstyrelsen. Till bilden hör att parti efter parti har lämnat majoriteten, senast i raden Moderaterna som redan innan de lämnade röstade mot den majoritet de var en del av.
Det är mer än lovligt naivt att inte tro att de här tre exemplen skadar kommunal verksamhet och medborgarnas förtroende för det offentliga. Till det kommer snäv ekonomi, vikande befolkningsutveckling, svårt att hantera myndighetsutövning osv. Vi kan inte ha det så här.
Jag plockar fram och bläddrar i utredningen Steg mot stärkt kapacitet – Kommunperspektivutredningen, som kom i vintras. Syftet med den var att undersöka förutsättningarna för frivillig kommunsammanslagning. Utredare Sven-Erik Österberg redovisade sina slutsatser i en 159-sidig rapport och med orden ”Det saknas förutsättningar”.
Efter att ha följt utvecklingen i några av våra mindre kommuner kan man hävda att det inte bara saknas förutsättningar för kommunsammanslagning, utan också för rimlig verksamhet i små kommuner. Kanske inte att det helt saknas , men i vart fall är det stora brister i möjligheten att driva en kommun på det sätt som medborgarna förtjänar.
Det kommunala utjämningssystemet finns för att motverka ekonomisk obalans mellan kommuner. För att medborgare ska ha rätt till samma nivå på kommunal service oavsett var i landet de bor.
Men det räcker inte med pengar. Medborgarna har också rätt till stabilt ledarskap och solid myndighetsutövning oavsett var i landet de bor.
Det vore lätt att gnälla på politiker. För lätt. Men som så ofta är verkligheten mer komplicerad. Visst finns det några klåpare, men de allra flesta gör verkligen sitt bästa. De ägnar kvällar, helger och alla ledig tid åt att fullfölja det förtroende väljarna gett dem. Inte sällan utan applåder och till en ytterst modest ersättning.
Sven-Erik Österberg pekar i sin utredning på tre kapaciteter som en kommun måste ha för att klara av uppdraget.
- Driftskapacitet – Förmåga att sköta den dagliga verksamheten.
- Utvecklingskapacitet – Förmåga att utveckla och förnya verksamhet.
- Politisk styrningskapacitet – Politiskt ledarskap, effektiv styrning och fungerande organisation.
Samtidigt ökar kraven på kommunerna. Klimatanpassning, digitalisering, höjd beredskap och kompetensförsörjning i offentlig verksamhet, är några exempel på uppgifter som ökat de senaste åren. Utöver det ska kommunen klara sina kärnuppgifter med i många fall snävare budgetar och hårdare krav.
Det går inte att blunda för att det finns brister. Storleken i sig spelar roll för kapaciteten att fullgöra uppdraget medborgarna har rätt till. Hälften av Norrbottens kommuner har färre än 8 000 invånare.
Enligt utredningen ser kommunerna utmaningarna och behovet av att stärka sin kapacitet, men är starkt skeptiska till sammanslagningar. Skälen är lite olika och vaga av typen ”Det löser inte våra problem” eller ”Medborgarna säger nej”.
Utredningens slutsats är alltså att det inte finns något intresse hos kommunerna för frivilliga sammanläggningar och där med ingen förutsättning att gå vidare.
Samtidigt gör de bedömningen att det på vissa håll kan komma att ändras på sikt och att staten bör ha beredskap för ett sådant scenario. Kanske börjar vi närma oss det där på-sikt-scenarot.
I vart fall måste vi återuppta en diskussion om hur medborgarna ska kunna få sina rättigheter tillgodosedda och hur politiker ska kunna få förutsättningar att fullfölja de uppdrag de fått medborgarnas förtroende att utföra.