Det är tidig kväll i Sävast. Små, spröda snöflingor singlar ner från himlen. Temperaturen har letat sig några grader under nollstrecket. Skidspåren vid den lilla skidstugan i Sävast ligger fasta och spegelblanka. Spåren är så inbjudande att till och med den mest vinteravoge borde resignera. Melena Jafars vänner i skidgruppen ger sig i väg på en första tur och som på ett pärlband försvinner de en efter en in i skogens mörka vrå. Melena Jafar är också redo men hon får vänta ett litet tag till.
– Jag tycker jättemycket om skidåkning. Det är så roligt att träffa kompisar och få träna med bra tränare, säger Melena Jafar.
Hon kom till Sverige med sin mamma, pappa och äldre bror för fem månader sedan. Hennes pappa Hassan Jafar hjälper till med översättningen.
– Vi flyttade från Syrien på grund av kriget. Först till Ryssland där vi bodde i tre år innan vi kom till Sverige, säger han.
Melena Jafar är klädd i en svartgul vindjacka. På händerna har hon sina gråsvarta skidhandskar som håller stavarna i ett stadigt grepp.
– Skidåkning är bra för det håller kroppen i form. Jag åkte mycket skidor i Ryssland, säger Melena Jafar.
Hon är bara en av många nyanlända flyktingar som fått chansen att komma in i det svenska samhället tack vare skidåkningen. Sävast ski team har ett samarbete med skolan för nyanlända och intresset att prova på skidåkning är skyhögt.
– På onsdagar har vi en vuxenskidskola och där är intresset jättestort. Det är många människor som aldrig sett snö förut, säger Göran Honkamaa, allt i allo i Sävast ski team.
Han sitter vid ett träbord i klubbstugan och hälsar glatt igenkännande på tränare och åkare som kommer och går. Sedan blir ansiktsuttrycket allvarligare.
– Vårt motto är ”skidor åt alla”. Vi i klubben märker liksom övriga samhället att det kommer in nya människor till Sverige. Om skidåkningen kan hjälpa dem att integreras är det självklart jättebra, säger Göran Honkamaa.
Melena Jafar är en av få nyanlända som faktiskt prövat längdåkning innan hon kom till Sverige. Hon har redan lärt sig en hel del svenska. Men trots det är inte helt lätt att ta till sig vad tränaren ger för instruktioner.
– I början var det särskilt svårt att förstå. Men det viktigaste var att jag kunde träna tillsammans med andra, säger Melena Jafar och lyser upp med hela ansiktet.
Både hon och pappa Hassan lär sig språket i allt raskare takt, men det är viktigt att man pratar långsamt, säger de.
– Jag studerar svenska i skolan och det går fort att lära sig, säger Melena Jafar.
Hennes skidutrustning har betalats av pappa Hassan. Sävast ski team har nämligen inte råd att varken ge bort eller låna ut skidgrejer. Hassan Jafar tittar ner i marken och säger:
– Jag köpte skidor till henne för mina sista sparpengar. Jag har inte råd med några skidor till mig själv men jag vill att Melena ska kunna åka, säger han.
Göran Honkamaa tycker det är synd att flyktingarna behöver betala alla grejer själva.
– Tyvärr har vi liksom många andra idrottsklubbar i landet inte de ekonomiska resurserna. Önskedrömmen är att det fanns möjlighet att låna skidutrustning från en gemensam utrustningspool som sköts av kommunen eller en sportaffär. Det skulle också ge fler människor chansen att prova på längdåkning i stället för att de köper ett par dyra skidor utan att veta om de vill hålla på med det, säger Göran Honkamaa.
Den här kvällen vimlar det av folk i skidspåren. Gamla som unga samsas om det högt skattade utrymmet. Vissa åkare svischar förbi med jämna snabba stavtag medan andra åker i ett makligare tempo och samtalar med varandra. Gemensamt för alla är att de ser ut att trivas.
För Melena Jafar är det ingen tvekan. Hon vet att det är skidåkning i alla dess former som gäller för henne.
– Jag tränar mycket skejt, säger hon och funderar ett tag.
– Men klassisk åkning är också rolig. Min ryska tränare tyckte jag var bäst på det.
Det kan också bli skidåkning med bössa på ryggen. Melena Jafars idol är nämligen ryske skidskytten Anton Sjipulin.
– Skidskytte verkar kul så det vore roligt att prova i framtiden, säger Melena Jafar.
I lilla Sävast med drygt 3000 invånare trivs hon och familjen alldeles utmärkt. Det är främst lugnet och människorna som får familjen att känna att de kommit rätt.
– Alla i Sävast är så trevliga och Melena har sina kompisar här. Sedan finns en gemenskap som inte finns i stora städer där folk är mer kalla, säger Hassan Jafar.
Och kallt väder i norr med isande, kyliga vindar är inte heller något problem. Hassan Jafar drar på smilbanden och säger:
– I Ryssland kunde det bli riktigt kallt och, tro det eller ej, även i Syrien kunde det bli mycket snö om vintrarna.
Melenas Jafars kompisar kommer tillbaka från sin inledande skidrunda. Några av dem med härligt tomatfärgade kinder och redan redo för ett andra åkpass. Nu börjar även Melena vagga fram och tillbaka på skidorna. Hon är otålig, hon vill iväg. Och konstigt vore väl annat.
– Det här är det bästa jag vet, säger Melena innan hon med ett leende sätter iväg längs spåret med de andra barnen.
LÄS MER: Idrott och intergration Del 1: Hertsöskolan öppen för alla
LÄS MER: Idrott och intergration Del 2: Brottning förbrödrar
LÄS MER: Idrott och integration Del 3: Jokkmokk Baskets förvandling