Wärja handplockades för mindre än ett år sedan och gjorde mer än godkända resultat i fjol. Dåvarande sportchefen Joakim Abrahamsson var eld och lågor över förstärkningen, beskrev det hela som en "jättehäftig värvning" och konstaterade:
"Han kan lyfta allt runt det tekniska och taktiska, spelsystem och träningsupplägg. Han känns otroligt hungrig, kunskapsmedveten och utvecklingsbenägen".
Årets säsong är visserligen segerlös. Fyra matcher med Wärja gav fyra poäng. Men det är ingen katastrof. Assi tippades långt ner i tabellen, ungefär den position man faktiskt låg på när parterna skiljdes åt. Med den tunna, och kraftigt försvagade, trupp som man besitter var det långt ifrån en överraskning att det resultatmässigt skulle se ut så här.
Vad som däremot inte kan komma som någon som helst överraskning är Kenth Wärjas spelidé. Varken för klubben eller för spelarna. Den 67-årige ledaren har inte ändrat på sin filosofi från i fjol. Den är precis densamma som när han rekryterades. Och givetvis densamma som man har informerat om till samtliga spelare som skrivit kontrakt med klubben inför 2019.
Att spelare tycker och tänker om sin tränare är ofrånkomligt. Det sker i alla lag. Men det är sällan en klubb agerar så ryggradslöst som Assi har gjort och inte sätter ner foten mot truppen. En spelidé ska bottna i föreningen, utvecklas via en tränare och utföras av spelare. Nu har man helt vänt på rangordningen. Spelarna bestämmer taktiken och föreningen dansar efter deras pipa. Truppen fick bort en tränare och har nu störst makt över vem som kommer rekryteras. Det bekräftar till och med ordföranden Lennart Vikström:
– Vi har oerhört drivna spelare som vet vad de vill och har gjort en matris utifrån det. Det innebär att vi jobbar mot att det mesta som finns i matrisen måste finnas med. Så vi ska gå igenom kandidaternas plus och minus utifrån matrisen, sade Vikström i en intervju tidigare under tisdagen.
Med andra ord är det spelarna som indirekt bestämmer vem som ska träna laget.
Det är så skevt det bara kan bli.
För ett år sedan skrev jag en annan krönika om att Assi var en klubb i fullkomligt kaos. Den bilden blir allt starkare. Då handlade det om tränaravhopp och svaga värvningar, nu handlar det om en klubb som känns allt mer felskött. På två säsonger har man haft fem olika tränare, det har varit strul med Migrationsverket kring gamla trotjänare, stjärnvärvningen Ernestina Abambila har ännu inte satt sin fot på svensk mark, truppen har varit av det tunnare slaget och likaså ledarsidan där det i slutändan alltid är tappre Marcus Roininen som får kliva in och fylla samtliga hål som uppstår. Samtidigt som publiken också sviker. 73 tappra såg laget falla mot Hammarby i söndags.
Assi IF gick en kvarts miljon plus under 2017 och ekonomin är för stunden det enda som håller elitnivå.
Det mesta går åt helt fel håll för en klubb som för 1,5 år sedan pressade Växjö och var nära att ta sig till allsvenskt kval.
De tiderna känns väldigt långt borta just nu.
Såväl sportsligt som organisatoriskt.
Samma dag som Kenth Wärja klev av sitt uppdrag hörde tydligen tre tränare av sig till Assi och erbjöd sina tjänster.
Jag undrar om de har någon aning om vad de vill ge sig in i.
Ett namn som har nämnts är Kenneth Pääjärvi som dock dementerar att han ska ta över klubben. "Inte aktuellt med Assi i dagsläget. Men kommer frågan så vet man aldrig", skriver han i ett sms.
Återstår väl helt enkelt att se om han faller i smaken för spelargruppen.