Backa bandet till november 2017.
Den lilla klubben Assi IF har chockat alla i Sverige med en succésäsong utan dess like. Som nykomling i elitettan har laget ända in i det sista hotat om en plats till allsvenskan. Man har pressat seriesuveränen Växjö rejält på Boden Arena. Vissa stunder i andra halvlek faktiskt dominerat händelserna, men fallit på målsnöret. Ändå levererat en sorts propaganda för norrbottnisk fotboll. Ett kanonläge helt enkelt att bygga vidare på en positiv fotboll, ett starkt växande varumärke, en känsla av professionalitet och chansen att bli hela länets favoritgäng.
Så kom december, försäsong – och kaos.
Tidigt stod det klart att klubben skulle tappa tränaren Fredrik Söderholm, som varit en enormt stor anledning till framgångarna. På två års tid omvandlade han Assi från ett topplag i division 1 som haft svårt i kval – till att bli ett topplag i elitettan. Jag vet inte alla turer bakom beslutet. Men om jag har förstått saken rätt var dörren aldrig helt stängd från Söderholms sida – och det handlade snarare om att förbättra spelarnas förutsättningar än om någon löneförhandling.
Klubben värvade istället in Pierre Persson och valde att för första gången någonsin heltidsanställa en tränare.
Hans första ord i Norrbotten: "Jag vill gå till allsvenskan. Det är därför jag är här".
Uttalandet kom minst sagt oväntat. Assi hade vid den tidpunkten en spillra till lag. Ytterst få kontrakt var förlängda och inga nyförvärv presenterade.
I en krönika konstaterade jag att det var en klubb i harmoni som de senaste två åren gått på ett konstant glädjerus, att ordet motgång suddats ut från ordböcker i Kalix, att Pierre Persson var en zeppelinare fylld av självförtroende och att klubben gled på ett moln av detsamma.
I princip allt i den krönikan kan vi glömma vid det här laget.
Månaderna gick och förutom ett par kontraktsförlängningar hände ingenting. För att vara en klubb med ambition att ta sig till allsvenskan var det oroväckande tyst. Träningsmatcher ställdes in för att det inte fanns nog många spelare att tillgå. Visst tvivel uppstod.
I sin iver att äntligen få presentera någon positiv nyhet gick klubben för snabbt fram. På sin hemsida presenterade man det första nyförvärvet 24 december under rubriken "God jul". Problemet? Anna Tamminen hade aldrig skrivit på papprena, och muntliga avtal är inte vatten värt. Mindre än en månad senare hade den finländska målvakten istället sajnat med Åland United. En hård klapp.
Där någonstans insåg Assi allvaret och kallade in Marcus Roininen för att stötta upp Joakim Abrahamsson i sportchefsrollen. Men arbetet fortsatte gå trögt framåt. Först i mars gjorde laget säsongspremiär i en träningsmatch och kort därefter landade också värvning efter värvning.
För ett tag såg faktiskt Assi ut att ha lyckats vända på skutan och fått de där positiva vindarna att blåsa i rätt riktning.
Men de senaste veckorna har bara varit det ena bakslaget efter det andra. Ett kvitto av ett mediokert arbete kring att bygga laget. Dålig scouting både vad gäller spelarkvalitet och personkännedom – troligen en konsekvens av stress att fylla på truppen.
Ani Sarkisian, som såg helt okej ut de elva dagarna hon stod ut i Kalix, satte sig på första bästa plan hem igen så fort det föll en snöflinga.
Amber Simms lyckades klubben göra sig av med på ett smidigt sätt när en knäskada uppstod. Undrar ni varför hon inte kommer ersättas? Brittiskan hade inte ens varit ett tillskott i ett division 1-gäng.
Och så för att toppa allt; ett tränaravhopp en vecka innan seriestart.
Att lämna sitt uppdrag med så kort varsel är oproffsigt. Särskilt med anledningen att ens företag inte klarar sig utan närvaron på plats. Pierre Persson hade full koll på att han skulle starta ny restaurang när han skrev på för Assi och han visste vad flytten skulle innebära. Att sätta sin namnteckning på kontraktet var ett ogenomtänkt och egoistiskt beslut från första början.
Spelarna verkar i alla fall uppriktigt ledsna över att en duktig tränare lämnar, så någon schism tror jag inte ligger bakom.
Men det är ett ganska bedrövligt läge just nu. Förutom det uppenbara, att Assi står helt utan huvudtränare en tid på året när alternativen är starkt begränsade och tiden springer iväg, så har ju Persson inpräntat ett helt nytt spel som det är föga sannolikt att den nye tränaren kommer vilja använda sig av.
Han har själv konstaterat att han använder sig av metoder som ingen annan brukar – och att han har unika egenskaper som tränare. Jag tror omställningen från Söderholm till Persson var stor. Från ett mer rakt 4-4-2 till en trebackslinje. Den idén har han matat spelarna med på försäsongen. På sätt och vis bortkastad tid. Att hitta en tränare som liknar Pierre Persson kommer inte Assi lyckas med. Och att låta någon ärva hans idéer kommer aldrig hålla.
Det är bara att börja om från noll.
På grund av allt strul som har varit så startar Assis försäsong samtidigt som serien drar igång.
Alla konkurrenter har ett gigantiskt försprång. Till råga på allt ställs Kalixlaget mot tidigare allsvenska klubbarna Kvarnsveden och Örebro i de två första omgångarna.
Zeppelinaren har flugit iväg och nu står övriga lag i serien redo med varsin nål att sticka i Assis ballonger.
Det spelarmaterial man har kvar är naturligtvis tillräckligt kvalificerat för att komma på övre halvan av tabellen.
Men målet var allsvenskan.
Det bör redan nu omformuleras.
Förutsättningarna har inte givits för det – och föreningen har visat det senaste halvåret varför den skulle må bra av fler år i elitettan.