Under måndagen publicerades ett första klipp från Ingela Lekfalks nya dokumentärfilm Underdogs.
– Varje dag som jag gick förbi kunde jag se nya spottloskor och saker som folk kastat på den, säger Eliasson i filmen.
Kiruna IF:s talesperson Thomas Jatko berättade då att klubben inte vet vart tavlan är i dag – och att den samt två andra tavlor försvann i samband med en ombyggnation.
– Jag kan inte svara på om det var för att de blev vandaliserade eller för att det byggdes om. I hörnet där Emma Eliasson, Osmo Soutukorva och en till tavla hängde så byggdes hamburgeriet. Sen har varken Emma, Osmo eller den tredje kommit tillbaka, sade Jatko.
Men nu har originalet upphittats. Det är Emma Eliassons moderklubb Kiruna AIF som har funnit tavlan och planerar att hänga upp den i Lombia under onsdagen.
– Den har funnits på Stadshuset, men hur länge vet jag inte. Nu har vi lovat att hänga upp den och hylla Emma. Det har varit vår plan länge. Vi är oerhört stolt över Emma, säger ordföranden i Kiruna AIF:s ishockeysektion, Roger Andersson.
Hur kommer hyllningen att ske?
– Det kan bli i flera steg. Vi måste få ihop det med Emma också. Nu, i och med det här, är det viktiga att få upp tavlan, säger Andersson.
Hur reagerade du när du såg klippet?
– Tycker det är tragiskt – den totala nonchalansen. Nu framkom kanske inte allt i TV-inslaget, men jag vet ju att Lekfalk hade med sig en egen tavla när de filmade och som hängdes upp. Men annars har det inte funnits något intresse att hänga upp den, det är bedrövligt.
När Sporten är i kontakt med Kiruna IF:s talesperson Thomas Jatko har han inte nåtts av nyheten att rivalen AIF planerar att hänga upp tavlan.
– Nog kan de väl göra det om de vill. Vi kommer hänga en tavla med Emma i landslagströja och sen får de göra som de vill, säger Jatko.
– Om man ska hissa en tröja eller tavla eller ceremoni så är det för mig ingen tävling. Det ska finnas en tradition i hur man gör det. Sen är hela historien med Emmas tavla från 2006 tragisk.
I en tidigare artikel kommenterade du att Emma Eliasson, Osmo Soutukorva och en tredje tavla saknas. Men nu cirkulerar en bild från Lombia där Soutukorvas tavla finns bredvid bland annat Pekka Lindmark och Rolf Älvero. Hur kommer det sig?
– Det är jävla lustigt faktiskt. Helt plötsligt har fem tavlor hamnat där. Det är ett utrymme där det byggdes upp två väggar och en dörr där man hade bar och vissa event. Danne Jakobsson i AIF hade hand om det. I det utrymmet har det tydligen stått tavlor på golvet mot väggen och nu i veckan, eller i går, har någon lyft upp de på en tavellist. Hur har de hamnat där? Det är inte Kiruna IF som har satt dit dem. Men nu ska de hängas upp ute i hallen. Det där är ju bara ett förråd och där ska de inte vara.
Några minuter efter avslutat samtal ringer Thomas Jatko upp Sporten på nytt.
– Sa du att det var originaltavlan som AIF hade hittat?
Ja.
– Då kan ju inte AIF ta den i besittning. Det låter befängt. Den tavlan efterlystes förra året, men ingen visste vart den var. Det är rätt lustigt att AIF kommer över tavlan nu.
Så vad händer nu?
– Jag ska be vår ordförande ringa upp deras. Originaltavlan är ju vår ägodel, det är vi som har fått den. Men vill de göra en egen tavla så är det ju deras sak.
Blir det ni som hänger upp den i stället i så fall?
– Det får styrelsen besluta om vi ska hänga upp den och den nya landslagstavlan.
Ytterligare lite senare plingar det till igen i telefonen. Thomas Jatko:
– Vår ordförande Niklas Digersten har nu pratat med Kiruna AIF:s ordförande Håkan Bäckström. Vi har tackat för att de har hittat den och begärt att få hämta tillbaka den för restaurering och för att sätta upp den.
Sporten ringer upp Håkan Bäckström som meddelar att tavlan har funnits på Kiruna kommuns bildarkiv i ett år och en månad. Han är dock av en annan åsikt om vem som ska ta ansvar för den:
– Vi kommer sätta upp den.
Men nu gör ju Kiruna IF anspråk på att få tillbaka sin tavla.
– Jasså? Ja, det måste de väl få göra. Men de har inte tavlan.
Så vad händer?
– Vi kommer hylla vår spelare genom att sätta dit tavlan igen. Emma är en AIF:are ända in i själen. Så är det.
Thomas Jatko, Kiruna IF:
– Det är beklagligt. Jag förstår inte andemeningen. Jag förstår inte AIF överhuvudtaget nu. Det är obegripligt. Man kan inte göra så här. När man vet att de är någon annans egendom så är det ju stöld.
– Efter det Emma berättar att hon har upplevt; är det här rätt sätt att göra det på? Finns det ingen skam i kroppen? Det här är ju bara något som ska åtgärdas, det är inget man behöver slå sig för bröstet för.