Vi har tidigare skrivit om Mats Olsson – 56-åringen från Kalix som började med veteranfriidrott för sex år sedan. På kort tid gick han till en av Europas löpare bästa i sin ålderskategori. Han har under sin korta karriär hunnit springa finaler i VM och EM. Dessutom vunnit SM-guld på både 800 och 1 500 meter.
Nu har Olsson gått upp en åldersgrupp. Istället för H50 är han nu H55-löpare. Då smällde han till med ett svenskt rekord på 800 meter under torsdagen i Torneå.
Det var nära att det blev en rekordnotering redan på VM-finalen i Tammerfors i juni. När Olsson blev nia i finalen på 800 meter.
– Då sprang jag faktiskt under det svenska rekordet. Putsade det med några tiondelar. Problemet var att Sören Persson var en halv sekund före mig (2:10.43). Vi båda var under rekordtiden i Tammerfors. Då kände jag att jag hade lite mer i mig, säger Morjärvslöparen.
För att lyckas skaka fram en ny chans till svenskt rekord lyfte han luren till arrangörsklubben i Torneå. För att få dem att lägga in 800 meter på programmet.
– Enda grenen för herrar var 1 500 meter. Nu fick jag med mig Liam Jakobsson, Kalix Friidrott, han är riktigt duktig och går friidrottsgymnasiet i Umeå. Han har gått förbi mig, så nu är han strået vassare. Det var vi två och en kille till från Kalix (Melker Tuvemyr) som sprang.
Den nya rekordtiden lyder 2:08.87. En förbättring med över en och en halv sekund.
– Jag och Liam pressade varandra till sista steget. Han slog mig med bara tre tiondelar. Det drev mig till den här fina tiden. Det är en riktigt bra tid. Det hade räckt till en fjärdeplats på VM. Jag är väldigt nöjd med loppet.
Men vägen till rekordet har varit brokig. En skada stoppade honom från all löpträning under flera månader.
– Corona förstörde två säsonger som blev helt utan tävlingar. Jag fick en knäskada förra sommaren dessutom. Jag kunde inte springa på fyra-fem månader. Så det fanns inte så stora förhoppningar på den här sommaren. Då funderade jag på om det inte skulle gå att springa mer.
Han fick hitta alternativa träningsmetoder när det inte gick att springa längre.
– Sakta men säkert byggde jag upp mig i bassäng. Körde vattenlöpning och bensparkar med platta. Så jag kunde ändå behålla benstyrka och kondition. I november så kunde jag börja springa igen. Jag har egentligen legat efter i träningen hela året.