BK Vråken bildades 1977 och har i dag 180 medlemmar i åldrarna 6 år och uppåt. Föreningen är främst en barn- och ungdomsklubb men har även ett seniorlag på herrsidan sm spelar i division 2.
Inne i Tunahallen hörs barnskrik och studsande bollar. I omklädningsrummet andas det klassisk inredning från 70-talet, dock är väggarna relativt nymålade vilket fräschar upp något. I hörnet står en bollvagn med basketbollar i brist på förrådsutrymmen. Ljuset från de surrande lysrören är dovt.
Det är här vi sitter ner och träffar systrarna Isa och Felicia Ponturo. Det är också här BK Vråken drog igång sin verksamhet 1977.
– Tuna har alltid varit en ganska starkt område där det finns en tradition att idrotta. Det har varit ganska självklart att börja endera med fotboll, basket eller innebandy. Där har vi vår styrka men samtidigt måste vi aktivt rekrytera både barn och ledare till lagen. Finns det något barn i hallen så får de helt enkelt vara med. Det handlar om att göra det så simpelt som möjligt, säger Isa Ponturo.
I nuläget har föreningen fler tjejer än killar i ungdomslagen upp till 12 år. I dessa flicklag har föreningen lyckats med bedriften att se till att vara öppna för alla, oavsett socioekonomisk eller etnisk bakgrund.
– Vi föreningsmänniskor vill vara aktivt närvarande som trygga vuxna på området och att vi har bra kontakt med skolorna som finns här, kanske främst i de yngre åldrarna. Där gör vi ett aktivt rekryteringsarbete.
Det säger Felicia Ponturo, 26. Hon och hennes syster Isa Ponturo, 28, föddes in i Vråken via sin pappa Jesper Ponturos engagemang i föreningen och kanske är det därför de inte tycker det är någon överraskning att klubben lyckas med uppdraget att få barn från alla samhällsklasser oavsett bakgrund in i föreningen.
– Vi blev fostrade så. Så egentligen gör vi bara det vi blev upplärda till och de värderingar vi fick lära oss. Klubbhjärtat är stort här och det har alltid varit så, säger Isa Ponturo.
Felicia Ponturo fyller på:
– Vår grundtanke är att alla barn oavsett livsvillkor eller ekonomisk situation ska kunna och vara med och aktivt delta i BK Vråken. Den ekonomiska situationen eller föräldrahemmet ska inte vara den avgörande faktorn om man ska kunna idrotta eller inte. På Tuna, Mjölkudden och Notviken finns det en enorm kraft och ett stort engagemang för just de här frågorna. Det är lite Vråkens rötter, säger hon.
I ett tidigare reportage har vi berättat om ungdomsidrotten på Hertsön och föreningen Luleå SK och deras insats för att fostra barn och ungdomar till goda samhällsmedborgare. Men också om problemen som kan uppstå i ett socioekonomisk utsatt område.
Bland annat belystes svårigheterna att rekrytera flickor med utländsk bakgrund in i föreningslivet jämfört med pojkar.
I dag berättar vi om en annan socioekonomiskt utsatt stadsdel i Luleå, Tuna. Men i stället för att titta på fotbollen i Notvikens IK vänder vi oss till vinteridrotten basket och BK Vråken.
Tuna som stadsdel har lägst medianinkomst i Luleå (250 000 kronor) om vi räknar bort Porsön (120 000 kronor) där den låga inkomstmedianen har att göra med studenterna på LTU. Tuna har även högst antal öppet arbetslösa (4,4 procent) och högst andel med ekonomiskt bistånd (10,9 procent) i Luleå kommun och toppar även kolumnen för andel födda utanför EU/EFTA (27 procent).
Det här skapar så klart utmaningar för kvartersföreningarna BK Vråken och Notvikens IK. Dels att få in barn från samtliga samhällsklasser, dels att få in medlemsavgifter från familjer som inte har möjlighet att betala av olika anledningar.
Felicia Ponturo lade ner sin elitkarriär i Luleå Basket efter förra säsongen och inriktar sig nu på bredd- och ungdomsverksamheten i BK Vråken under de lediga timmarna efter sitt civila heltidsjobb.
Isa Ponturo är ordförande i klubben och hennes lillasyster Felicia Ponturo, som avslutat sin elitkarriär i Luleå Basket som bland annat innebar tre SM-guld, är tränare för Vråkens F12-lag men jobbar också aktivt med rekryteringsarbetet.
Hur ser Vråkens arbete med rekrytering ut?
– Vi gör det tillsammans med LBC (Luleå basketcentrum) och där har vi ett förebildssamarbete som har varit väldigt nyttigt för oss, säger Felicia Ponturo som själv är en av förebilderna.
Även Allis Nyström från Luleå Basket samt Håkan Larsson och Jonatan Arvidsson från BC Luleå har träffat, och träffar, barnen både på Tuna- och Borgmästarskolan med jämna mellanrum.
Kvartetten har vuxit upp i Vråkens upptagningsområde och berättar om sin resa från liten knatte i Tunahallen och vad det betytt för dem in i vuxenlivet.
Till skillnad från Hertsön har inte Tuna en fast fritidsgård som naturlig samlingsplats på kvällarna. Därför blir arbetet att profilera sig i skolorna en nyckel.
– På senare år är det jag som har haft kontakt och varit ute i verksamheten och träffat fritidspedagoger och lärare, säger Felicia Ponturo.
– Vi är ju vuxit upp här så i början kände vi de flesta lärarna och vi känner även till många av barnen på området via föräldrar eller äldre syskon. Dessutom känner folk på området igen oss och det gör det ju ännu lättare när man ska få kontakt, säger Isa Ponturo.
I sammanhanget ska det också nämnas att BK Vråkens upptagningsområde, förutom Tuna även inkluderar Mjölkudden, Notviken och Karlsvik. Tre områden som skiljer sig ganska markant när det kommer till medianinkomst jämfört med Tuna.
Vråkenfostrade trion Håkan Larsson, Allis Nyström och Jonatan Arvidsson har alla tre hängt i Tunavallen under uppväxten.
Ordföranden visar upp siffror på hur det ser ut bland medlemmarna i föreningen. Flera saker sticker ut i siffrorna. I åldrarna upp till 12 år är det 65 flickor jämfört med 58 pojkar.
– Vi har de senaste tio åren varit fler tjejer. Det har varit några år där det var ganska dött bland killarna men de har börjat komma i gång bättre även där. Nu är basket väldigt hett och det har blivit en identitet att vara basketspelare för barnen, säger Isa Ponturo.
I reportaget om Hertsön, där 15 procent är födda utanför EU/EFTA, belyste både fritidsgårdens Gustav Uusihannu och Bengt Augustsson, ordförande i Luleå SK, svårigheterna med att rekrytera flickor med utländsk härkomst till idrotten.
På Tuna, där alltså 27 procent av befolkningen är födda utanför EU/EFTA, finns det en mängd barn från den kategorin som kan lockas till föreningslivet.
Här har Vråken lyckats nå fram, både på pojk- men framförallt på flicksidan, vilket sticker ut.
– Det är ju svårt att föra en statistik på det, beroende på var man drar gränsen. Men om vi ser till första-, andra- och tredjegenerationens invandrare så är det, om jag höftar, mellan 40–50 procent i flicklagen. Det blir vanligare och vanligare, säger Felicia Ponturo.
Medan andra idrotter har svårt att få in just den målgruppen så lyckas alltså basketen med det.
Vad är hemligheten bakom fenomenet?
– Jag tror vi har så pass låga trösklar vilket gör det lättare för oss att då med dem och att de får vara kvar. Vi har ju märkt någon gång när vi nämnt medlemsavgiften så är det några barn borta nästa träning. Då får vi kliva in och prata med familjerna, säger Isa Ponturo.
Tunaskolan och BK Vråken har ett samarbete där Felicia Ponturo träffar personal och framtida och nuvarande adepter i föreningen.
Ordföranden visar upp siffror på att det i nuläget är 105 av totalt 180 medlemmar i föreningen som betalat medlemsavgiften.
Hur löser ni det?
– Vi har alltid varit väldigt duktiga på att söka stöd på olika sätt. Men rent statistiskt har vi nog gått minus många år eftersom det har varit svårt att samla in medlemsavgifterna då vi har varit mer generösa där och haft fingertoppskänsla på vem som kan betala och vem som inte kan det, säger ordföranden.
Är det här något ni pratar öppet om?
– Vi är öppna med det men visst har det förekommit att någon förälder från ett mer välbärgat område (Mjölkudden, Notviken) har haft synpunkten "Varför ska vi betala men inte vissa andra?". Då får vi förklara att det är så här vi kör i Vråken och om det inte passar så behöver man inte vara med. Vi är noggranna med att barnen inte ska känna sig utpekade med "Du har inte råd", utan vi sköter det under ytan, säger Isa Ponturo.
– Vissa föräldrar kan skrika ganska högt, men generellt så finns det en områdesgemenskap och en förståelse i 90 procent av fallen, säger Felicia Ponturo.
En förening utan sponsorer och föreningssälj, som samtidigt är generösa med medlemsavgifter.
Hur får ni ihop det?
– Vi får kämpa och jobba lite hårdare, vi i styrelsen får säkert göra ett större arbete än vad många andra föreningar behöver göra. Men även coacherna i varje lag får jobba hårt då det inte finns så mycket föräldrastöd. Vi löser det ändå ganska bra, det viktigaste är att alla får vara med, säger Isa Ponturo.
När andra kvartersföreningar i Luleå har både stora och små sponsorer som hjälper till ekonomiskt, har Vråken gått en annan väg.
– Vi har inte jobbat med några sponsorer på några år. Visst kan det vara ett alternativ, man ser ju att fotbollsklubbarna i Luleå har många sponsorer.
Ur ett samhällsperspektiv borde er verksamhet locka sponsorer?
– Jo, så är det ju och det är något vi kanske behöver titta på, säger Isa Ponturo.
Systrarna Isa och Felicia Ponturo brinner för sin moderklubb BK Vråken. De berättar om utmaningarna de stöter på för att föreningen ska vara öppen för alla, Isa i sin roll som ordförande i föreningen, Felicia som tränar ett av flicklagen samt leder projektet Nattidrott på fredagskvällar i Tunahallen.
Kontakten med föräldrar till barn med utländsk härkomst i föreningen är inte alltid helt lätt.
– Man får försöka på olika sätt. Ibland går vi via skolan, ibland när de visar sig i hallen försöker vi förklara hur vi jobbar. Det är lite olika hinder. Kanske är det att de inte förstår hur svenskt föreningsliv fungerar, för det är ju ganska komplicerat. Och ibland är det rent ekonomiska problem, att man som förälder kanske inte prioriterar att köpa nya basketskor till sitt barn, säger Isa Ponturo.
Stöter ni på familjer där det finns det kulturella hinder som gör att tjejer inte kan eller får idrotta?
– Jag som jobbar inne i själva verksamheten måste säga att det inte är något som märks av här. Dels med tanke på att vi har fler aktiva tjejer än vad vi har killar med utländsk härkomst som är aktiva i dag. Det är klart det existerar men vi ser det inte som ett stort problem, säger Felicia Ponturo.
Medlemsavgifterna för de yngsta barnen (6–12 år) är på 750 kronor och 1 200 kronor för 13 år och uppåt.
– Men spelarna i de äldre lagen får möjlighet att döma bort sina avgifter, eller göra andra uppdrag som att sitta i sekretariatet eller träna ett lag med barn i föreningen. Vi har jättemånga ungdomar som är tränare i de olika lagen, och de behöver inte betala avgift, säger Isa Ponturo.
på kvällarna fylls Tunahallen med barn och ungdomar från både BK Vråken och Notvikens IK.
På ledarsidan i föreningen ser det helt annorlunda ut jämfört med Luleå SK ute på Hertsön. Systrarna Ponturo känner inte alls igen sig i det LSK-ordföranden Bengt Augustsson beskrev i svårigheten att få in mångfald på ledarsidan.
– Hos oss är det nästan tvärtom, jag tror vi har fler ledare med utländsk härkomst i föreningen. Hos oss ställer de upp och så fort hallen är öppen så är de här. Jämfört med en vanlig Svensson så är det lättare att få ledare med utländsk härkomst till oss. Det kanske har att göra med den föreningskultur vi har, säger Isa Ponturo.
– Vi inom basketen fångar upp framtida unga ledare redan när de är aktiva som spelare. Både som framtida coacher men också som domare. Det gäller att våga fråga och det handlar mycket att ge dem förtroende. Så länge vi tror på dem och ger dem chansen så kommer de visa att de är fantastiskt duktiga på det de gör, säger Felicia Ponturo.
Vad är den stora utmaningen för föreningen?
– Att få ideella krafter att ställa upp och ha en hållbar ekonomi. Det gäller att hitta fler föreningsmänniskor och då framförallt unga ledare och vuxna förebilder som kan fördela ansvaret på varandra, säger Felicia Ponturo.
Förutom sin roll som tränare för BK Vråkens F12 leder hon även samhällsprojektet Nattidrott på fredagskvällar i Tunahallen för barn och ungdomar på området.
Som ett litet substitut till en fast fritidsgård anordnar Vråken tillsammans med Luleå kommun Nattidrott på fredagskvällar mellan 19.00–23.00 i Tunahallen där ungdomar mellan 13–20 år är välkomna. På lördagar är det Nattidrott i Porsöhallen, ledare för projektet är Felicia Ponturo.
– Det är en plattform för spontanidrott med syfte att sänka tröskeln och fånga upp de barn och ungdomar som inte är aktiva inom den organiserade idrotten. Det har blivit en viktig komponent på området här, säger hon.
Tuna i siffror
Befolkning: 1 767 (Högst: Porsön 5 475. Lägst: Niemisel 404.)
Medianinkomst: 250 000 (Högst: Lulsundet 412 000. Lägst: Porsön 120 000.)
Förvärvsarbetande: 70 procent (Högst: Hällbacken 93. Lägst: Porsön 49.)
Eftergymnasial utbildning: 27 procent (Högst: Lulsundet 68. Lägst: Niemisel 21.)
Ohälsotal (dagar): 24 (Högst: Malmudden 34. Lägst: Hällbacken 9.)
Ekonomiskt bistånd: 10,9 procent (Högst: Tuna 10,9. Lägst: Hällbacken och Bälinge 0,0.)
Öppet arbetslösa: 4,4 procent (Högst: Tuna 4,4. Lägst: Bälinge: 0,2.)
Födda utanför EU/EFTA: 27 procent (Högst: Tuna 27. Lägst: Brändön, Måttsund, Klöverträsk 1.)
Källa: Sociala kompassen i Luleå kommun 2022 gjord av Statisticon.