Inför starten av RLC i Umeå stod det klart att verksamheten skulle få problem om det inte fanns kompetent personal på plats för att kunna stötta upp verksamheten.
– Tänkt dig om någon ringer polisen i kris och ingen svarar. Eller att det inte finns rutinerad personal som kan tekniken eller som har erfarenheten av att dirigera polispatruller i yttre tjänst på den här stora ytan som vi talar om. Det är en samhällsfunktion som bara måste fungera, säger Mikael Norén, vakthavande befäl vid RLC.
Och den enda personalen som fanns att tillgå var just de civila operatörer och poliser som arbetade på de fyra nedlagda länskommunikationscentralerna, LKC, i Luleå, Umeå, Sundsvall samt Östersund.
För Luleåpersonalens del fanns det först en viss oro att de inte skulle ha något jobb då LKC lades ner i maj 2016.
– Och många var fortfarande i en sorgefas under sommaren. Just för att deras arbetsplats lades ner. Och det har vi fått hantera men även acceptera att det var så, säger Benny Rinnström, chef för RLC.
LÄS MER: Centralen som är polisens nya hjärta
Ett befäl och en operatör av de tillresta från Norrbotten har valt att stanna i Umeå och fått jobb på RLC. Resten har fått nya tjänster bland annat inom polisområdet Nord eller polisens kommunikationscentral, PKC, i Luleå. Dessa tjänster står tomma tills att kommenderingen är över i mars i år.
Från början skulle kommenderingen endast gälla sommaren. Sedan kom beskedet att den regionala förstärkningen skulle fortsätta en bit in på hösten. Men trots rekryteringsansträngningar så är bemanningen det som Benny Rinnström måste lägga mest fokus på.
– Just nu pågår en 17 veckor lång utbildning för cirka 30 operatörer. Och sedan startade vi en ny rekryteringsvåg strax innan jul.
Han tillägger:
– Jag vill bara understryka att det har varit fantastiskt värdefullt och en kompetensinjektion att personal från samtliga län arbetade på RLC från dag ett.
Jag förstår att det är ett kompetenslyft för er, med det är ett faktum att många var och är missnöjda med situationen. Hur ställer du dig till det?
– Ja, missnöjet har vi försökt att hantera allteftersom. Men vi har varit tillmötesgående vad det gäller omständigheterna kring deras vistelse här, scheman, boende och resor. Vi har gjort allt vi kunnat för att göra det så bra som möjligt.
Kommenderingen innebär att den tillresta personalen får gratis boende, resekostnader samt ett traktamente för mat och liknande. Utöver det så får de en bonus. När kommenderingen förlängdes en tredje gång låg bonusen på 20 000 kronor.
Men då kan en operatör från Umeå sitta och jobba bredvid någon som får 20 000 kronor mer – för samma jobb?
– Ja, de flesta reagerade från början: ”Varför ska de få pengar och inte vi?”. Men det enklaste argumentet har ju varit att få de att inse att det handlar om att de tillresta måste fara 30–40 mil hemifrån och vara borta från familjen.
Totalt har kommenderingen kostat 17,8 miljoner kronor. I den siffran ingår samtliga kostnader för boende, resor, bonusar. Om man räknar bort kostnader för övertid samt ombyggnationen – som ändå hade varit nödvändiga – så landar summan på 12,8 miljoner.
Benny Rinnström berättar att de räknade på vad det skulle kosta att rekrytera helt ny personal som skulle vara på plats i maj när RLC startade upp. Enligt beräkningarna skulle det kosta 8,2 miljoner.
– Men i efterhand var det klart att den lösningen inte hade varit möjlig. Vi hade inte hunnit med helt enkelt.
När Benny Rinnström tillträdde sin tjänst som chef för RLC under sommaren 2015 stod det redan då klart att en kommendering av personal var nödvändig för att verksamheten skulle fungera.
– Vi rekryterade ett 30-tal operatörer innan RLC startade igång men det var inte tillräckligt. Och sedan tog underlaget slut.
Mikael Norén vill avliva den eventuella myten om att kommenderingen skulle innebära ett glamoröst hotelliv.
– Nej, när jag är i Umeå är det för att jobba, sova och bara försöka fördriva tiden. Och sedan drar man hem igen.