Allt frid och fröjd. Solskyddsfaktor på, rosévin på kylning, plums i plurret.
Men när man vrider sin soltörstande fysionomi mot de begärliga strålarna, poppar de missmodiga tankarna upp som mörka moln. Det är nånting som inte stämmer. Värmen har ingen farstu längre.
Bordeaux, Paris, Rom, Turin och massor av europeiska städer rapporterar över 40 plusgrader. I det annars värmevaccinerade Spanien är hettan så stark att den kramar livet ur folk.
Från USA kommer häpnadsväckande värmerekord. I huvudstaden Washington uppmättes häromdagen vattentemperaturen till nästan 35 grader i floden Potomac; Det är sjukt mycket.
Men ska vi verkligen oroa oss? Kan vi inte bara få njuta av värmen?
Politikerna har ju lovat att världen ska bli fri från växthusgaser. Parallellt ska vi sänka användningen av olika energislag. Senast 2045 ska Sveriges nettoutsläpp vara noll. Elproduktionen ska bestå av 100 procent förnybar energi och noll procent skit.
Nästan alla länder i världen tycks ha spänt klimatbågen med liknande strategier och målbilder. Och mycket går, trots allt, åt rätt håll.
Exempelvis verkar det som om ozonhålet över Antarktis läker ihop sakta men säkert sedan tillverkningen av freoner stoppades. Och USA har överraskande nog kapacitet att generera mer kraft från förnybara energikällor än från kol, även om Trump propagerar för fortsatt brytning av det svarta guldet.
Elbilar, vindkraft, fossilfria bränslen, forskning på minskad energianvändning. Varje dag dyker nya innovationer upp som bidrar till en positiv klimatpåverkan. Senast från New Jersey där man nyss beslutat bygga Ocean Park, en gigantisk vindkraftspark som ska förse 500 000 bostäder med ren, förnybar energi.
Ändå tycks vi inte kunna stoppa klimateffekten, inte på långa vägar. Financial Times publicerade igår en brännhet klimatanalys från den schweiziska investeringsbanken UBS.
För att undvika farliga nivåer av global uppvärmning skulle världen behöva beställa en Ocean Wind-park varje dag (!) under de närmaste 30 åren, konstateras i rapporten. Eller om man så vill: Världen måste tredubbla all vind- och solproduktion över natten.
Allt sedan oljekrisen på 1970-talet har vi lärt oss att leva mer energieffektivt, men under samma tidsperiod har energibehoven och koldioxidutsläppen tredubblats. Därför blir väderkartorna allt rödare, grundvattnet allt grundare och skogarna allt mer fnöskigt lättantändliga.
Klotet kommer inte att fixa något nollutsläpp till 2050 eftersom klimatstrategierna inte är offensiva nog, hör vi nu klimatpessimisterna gny. Klimatkrisen kan helt enkelt inte stoppas, it’s too late.
Därför behöver vi en plan för hur vi ska kunna anpassa oss i en allt hetare värld, menar UBS. Vi kan inte bara fråga oss hur vi kan skapa fler källor till ny, ren, förnybar kraft – vi måste också klura ut hur vi ska kunna leva med konsekvenserna av de fossila bränslekällorna.
Den alarmerande rapporten må vara dystopisk i överkant. Men den väcker onekligen många samvetsfrågor. Varför började vi inte investera i förnybara innovationer för 50 år sedan?
Varför har vi först nu insett hur mycket som faktiskt krävs för att mänskligheten inte ska brinna upp?
Jag rör mig bort från solen och in i den svalkande skuggan, där jag inser att ingen har tid att fundera på saken.
Men det är ändå en tröst att höra, att temperaturen snart återgår till det normala, i Norrbotten.
Fler krönikor av Berndt Tiberg:
LÄS MER: Bloody brexit, bloody weather