– Vi vill få tillbaka de naturliga funktionerna i vattendragen genom att återskapa de miljöer som människan förstört, säger Magnus Johansson, projektledare vid länsstyrelsens miljöanalysenhet.
Han står vid dammen nära kyrkan mitt i Norrfjärden, där Alterälven rinner ur Porsnäsfjärden på sin väg mot havet, och det dånar när lastbilschauffören tömmer stora stenar vid stranden.
Med hjälp av en grävskopa placeras stenarna i vattnet nedanför dammen. Arbetet går ut på att jämna ut fallhöjden och skapa en grund fors i stället för en skarp dammkant.
– Metoden kallas för att tröskla. Vi börjar med grovt material och sedan fyller vi på med finare och finare massor.
Läs mer: Siken kan lösa den sura gåtan
NSD berättade om projektet förra hösten, då länsstyrelsens personal följde sikens vandring via sändare.
– Vi konstaterade att siken inte kommer förbi den här dammen, som endast är två kilometer från havet. Vattendraget sträcker sig fem mil vilket innebär att det är stora områden som är otillgängliga.
Dammen byggdes i mitten av 1970-talet av Piteå kommun för att återställa vattennivån i Porsnäsfjärden efter att flottningen upphört. När den är åtgärdad i slutet av veckan tar sig fisken en knapp mil uppför älven. I Nybyn finns nämligen ett kraftverk som är nästa stopp.
– Det ska vi börja åtgärda till vintern. Vi ska bygga världens första fisktrappa i komposit.
Magnus Johansson tror att även andra fiskarter, som exempelvis iden och havsöringen, kommer ha nytta av restaureringen. Samt att det även gynnar den hotade flodkräftan. Älven är flottrensad och de nya stenarna skapar välkomna bohålor.
Kommande år tar man sig an Rosån och Alån. Vid det gamla järnbruket i Rosfors och i Baronselsdammen ska åtgärder göras. Även vid kvarnen i Ale och i Selets bruk ska fiskvägar skapas.
– I många fall är det gamla kulturmiljöer som vi måste ta hänsyn till. Det blir inga rivningar utan snarare modifieringar så att fisken tar sig förbi.
Projektet går även ut på att åtgärda försurning, som orsakas av de sura sulfatjordarna som finns runt hela Norrbottenskusten. Bäckarna kantas av diken som går rakt ut i älven, både från skogsmark och åkermark.
– Många diken är inte aktiva längre utan kan täppas igen. Vi undersöker även en möjlighet med att reglera dräneringen från åkermark.
Att åtgärderna får effekt är Magnus Johansson övertygad om.
– Ger man förutsättningarna så vet vi att fisken kommer tillbaka förr eller senare.