Det var en fredag i slutet av 2015 som samtalet kom.
– Jag är precis på väg hem från jobbet när de ringer och säger att mitt cellprov var otydligt, så de måste ta om det för säkerhets skull. Min första tanke var att de ringt fel – jag hade ju inte tagit några prover, säger Jeanette Eriksson.
Läs mer: Felaktiga analyser av provsvar
Läs mer: Hit vänder du dig om du känner oro
Men samtalet gällde ett årsgammalt prov som redan bedömts som normalt. En ny provtagning bokades in, och efter nyår kom beskedet: cellförändringar.
– Då börjar man ju fundera: Vad händer om jag får cancer, vad händer med mina barn, vad händer med min sambo – hela familjen blir ju inblandad om man blir sjuk och får cancer, säger Jeanette Eriksson.
Också nästa cellprov, taget i början av 2016, visade tecken på cellförändringar i livmoderhalsen. Nästa provtagning kunde göras först efter tre månader, och en period av orolig väntan tog vid.
– Jag har försökt hålla modet uppe fast jag kanske inte alltid har det, främst för barnen. Det blir ju en oro för dem – mina pojkar är boende med mig, så mamma är ju det största om man så säger. Nog har jag haft mina stunder när jag varit mer nere, men bland vuxna. Jag menar, man måste ju ändå få känna, säger Jeanette Eriksson.
Jeanette Eriksson vet inte säkert om hon är en av de 20 norrbottniska kvinnorna vars cellprov missbedömts av en enskild medarbetare på Unilabs. Men när hon hörde om cellprovsskandalen på radion i veckan föll bitarna på plats.
– Jag har aldrig hört talas om att man går tillbaka och kollar prov som är ett år gamla som redan är kollade. Någon orsak måste det ju ha varit till att de började gräva i det, så jag tycker att jag fick svar på varför, säger Jeanette Eriksson.
I dag tycks cellförändringarna ha försvunnit av sig själva. Jeanette Eriksson fick beskedet i mars, och ska undersökas igen till hösten för att försäkra sig om att allt ser bra ut. Men trots att faran är över kan hon inte andas ut helt.
– Jag vet inte, jag har varit lite sådär... jag tyckte inte att de tog provet på samma sätt som tidigare, men säkerligen är det här bara i min hjärna. Det har blivit fel en gång och det kan bli fel igen, men man måste ju lita på vad de säger. Inte gör de väl samma misstag igen.
Hon är dock inte arg på sjukvården efter det som hänt, och känner sig inte illa bemött.
– Det är en miss de har gjort, men det är inte de jag möter som har gjort missen. Men det är ju hemskt. Man har ju fått må dåligt i flera månader utan att egentligen behöva det.