Sommaren är en tid på året då det finns en förväntan och nästan ett krav på att solen ska skina, att vi ska vara lyckliga och umgås med varandra.
– Samtidigt försvinner många av de vanliga rutinerna när vi är lediga, rutiner som annars kan vara en hjälp. Då är det lätt att känna sig ensam, säger Åsa Lundbäck, psykoterapeut i Luleå.
Semesterfällan del 1: Rädda kärleken under semestern
Hon tror att vi människor i grunden är skapta för gemenskap och att ensamhetskänslor är något vi alla brottas med ibland.
– Det finns så klart också en självvald ensamhet, som vi kan ha behov om med tanke på det ständiga brus vi lever i. Men det är inte den som är problemet.
Semesterfällan del 2: Alkoholen – en farlig semesterfälla
Du kan känna dig ensam även när du är bland andra, och till och med i en familj, konstaterar hon.
– Att vara bland folk, men ändå inte känna sig tillhörig, kan egentligen vara en värre ensamhet. Det är plågsamt att känna sig utanför gemenskapen.
Det första steget för att bryta sin ensamhet är, menar hon, att erkänna att det är ett problem för sig själv.
– Då ökar chansen att kunna göra någonting åt det.
Anledningarna till att man saknar vänner kan vara många. Det kan handla om uppenbara saker som att man nyss har flyttat, är sjukskriven, arbetslös, har separerat eller att ens partner har dött.
Läs mer: Idrotten gav ny gemenskap för Rolf, 69
När man känner sig ensam ligger det nära till hans att fråga sig om det är något fel på en, vilket kan bottna i negativa erfarenheter som vi bär med oss från andra perioder i livet, berättar hon. Erfarenheterna, att till exempel ha varit mobbad som barn, kan skapa en rädsla för att bli avvisad och stå i vägen för att våga ta nya kontakter.
– Ensamhet är också behäftat med skam. Normen är ju att vi ska vara lyckliga och ha ett stort socialt umgänge.
Är det lättare att känna sig ensam om man är singel och lever ensam?
– Jo, så kan det vara, fast egentligen är det ganska vanligt att vara singel i vårt samhälle, och det är ett accepterat sätt att leva. Jag tror på ett sätt det är tuffare om man inte har vänskapsrelationer.
Tror du att ensamhet ofta beror på att man själv inte är tillräckligt aktiv och vågar ta initiativ?
– Ja. För många kan det vara så att det skrämmer för mycket att prova, för att man har gått på nitar som har gjort ont.
Att bryta ensamheten är något vi själva måste jobba med och exakt hur det ska gå till finns det inget generellt svar på. Det är en individuell resa för var och en och det finns ingen ”quick fix”.
– Börja med att ta hand om dig själv så att du mår bra. Att tycka om sig själv och inse att du har någonting att ge i en relation är en start.
När man väl har vågat konfrontera sig själv med att det finns ett problem, gäller det att använda kraften till att ta mod till sig att till exempel anmäla sig till en kurs eller någon annan aktivitet. Eller att fråga en arbetskamrat om man ska fika ihop.
– Det gäller att övervinna rädslan för att få ett nej. För ett nej betyder inte att det är mig det är fel på. Men jag vet att det kan vara svårt.
Idag finns det också hemsidor på internet där man kan hitta vänner och från att ha varit ett ganska tabubelagt ämne, är vi på väg att ”öppna locket” och prata mer om ensamhet.
– Jag tycker det är positivt. Vi behöver bli mer öppna för problemet.
Åsa Lundbäck tycker också att vi behöver börja ta lite mer kollektivt ansvar för varandra.
– Vi lever i ett samhälle som har värnat självständighet och oberoende under lång tid. Men jag tror att vi skulle behöva bli lite mer nyfikna på varandra och knacka på någons dörr en extra gång ibland.
Det finns alltid ett hopp med att vara människa, slår hon fast, och möjligheter att göra förändringar – även om det kan kännas svårt.