40 år efter att hans egen friidrottskarriär tog slut fick Rolf Granström en ingivelse. Det var för fem år sedan, han hade varit och handlat och hans vuxna barn var bortresta. Han hade lust att träffa lite folk och svängde förbi Skogsvallen för att se om det pågick någon aktivitet.
– Och det var ju full rulle där, så jag började vandra runt och titta vad de hade för sig.
Uppe vid längdhoppet och släggringen mötte han en tränare som själv var aktiv friidrottare i slutet av Rolf Granströms karriär.
– Han sa åt mig att om jag kände suget igen, så var jag välkommen, för här behövdes alla händer de kunde få.
Han drogs raskt in i föreningslivet, där han fick titeln ”hjälpgubbe”.
– Jag märkte att jag hade stort utbyte av det och tyckte att jag fick fin kontakt med ungdomarna och deras föräldrar.
Om någon ungdom saknar skjuts till träning eller tävling ställer han gärna upp.
– Det har blivit en ganska omfattande taxiverksamhet, säger han och skrattar.
Han är med i tävlingskommittén och en given medaljutdelare på hemmatävlingarna.
– Det ger så mycket med gemenskap över generationsgränserna. Man behöver inte bara grotta in sig med de som är jämnåriga – även om jag är med i PRO också.
Är det något du kan rekommendera till andra pensionärer?
– Ja men absolut. Får de ut lika mycket av det som jag, så blir många glada.
Du behöver aldrig lida av ensamhet på sommaren?
– Det händer väl ibland, jag är ju singel, men just därför betyder idrotten väldigt mycket. Jag är så otroligt glad att jag har det här.