Under torsdagen invigdes kommunens informationskontor i Smedjan rörande den stora samhällsomvandlingen. På bilden: Helén Wiklund Wårell, stadsbyggnadschef, Anders Dahl, vd, Luleå Hamn, Carina Sammeli (S), kommunalråd, Robert Eriksson, projektchef, Luleå Industripark samt Anna Lindh Wikblad, kommundirektör.
Spanska gödselfabriken Fertiberia, LKAB:s industripark Reemap, SSAB:s omställning till fossilfri ståltillverkning, ny järnvägsdragning och muddringsprojektet Malmporten. Enorma byggprojekt väntar i kommunen med alla satsningar på nya gröna industrier på Svartön och Hertsöfältet.
Tidsplanerna för mångmiljardinvesteringarna är aggressiva samtidigt som utmaningarna rörande tillståndsprocesser, el- och kompetensförsörjning hopar sig i horisonten.
Under torsdagen invigde kommunen ett informationskontor i Smedjan som håller öppet klockan 10–17, måndag till fredag, för allmänheten som kan ställa frågor kring allt som nu väntar.
– Det här påverkar människor – i trafiken, i bostadsbyggandet och i det faktum att det kommer röra sig massor av människor i Luleå som inte har funnits här tidigare, säger kommunalråd Carina Sammeli (S)
Hon syftar inte minst på den stundande byggfasen med alla gästarbetare som strömmar till Luleå i kommande år.
– Jag vågar inte uppskatta men det kommer att vara många, tusentals.
4 000-5 000?
– Inte orimligt men jag har inget underlag för det ännu.
Spanska gödselfabriken Fertiberia, LKAB:s industripark Reemap, SSAB:s omställning till fossilfri ståltillverkning, ny järnvägsdragning och muddringsprojektet Malmporten. Enorma byggprojekt väntar i kommunen med alla satsningar på nya gröna industrier på Svartön och Hertsöfältet.
Men frågan är var alla gästarbetare ska bo? Varken Sammeli eller kommundirektör Anna Lindh Wikblad har några tydliga besked kring det men redan nu vill de klargöra att kommunen i möjligaste mån vill undvika större områden av så kallade entreprenörsbostäder.
Bakgrunden är att liknande "alternativa samhällen" kring bygget av batterifabriken Northvolt i Skellefteå har medfört olika former av kriminalitet.
– Det här handlar ofta om ganska stökiga områden. I byggindustrin är det ofta ensamma män som kommer och bor under veckorna och det finns många problem som kommer med det – alltifrån alkoholmissbruk och droger till människohandel och prostitution, säger Sammeli.
– Visst kommer det att märkas att det här blir något utöver det vanliga. Men vi har en nybyggnation som klarar av att möta efterfrågan i det stora hela, så att vi så lite som möjligt behöver jobba med särskilda lösningar som entreprenörsbostäder, säger Lindh Wikblad.
"Vi kan välja att krokna under alla risker eller så kan vi tänka att vi hjälper Sverige och världen om vi lyckas", säger Anna Lindh Wikblad, kommundirektör i Luleå
När byggena av industrianläggningarna inleds ökar också mängden tung godstrafik genom Luleås centrala delar påtagligt. Kommunledningen är fullt medveten om att detta innebära störningar och ökade risker sett till trafiksäkerheten längs pulsådror som Svartöleden och Hertsöleden.
– I det korta perspektivet handlar det om olika förstärkningsåtgärder längs lederna, se till att det finns dikesskydd med mera så att vi klarar de ökade kapacitetsbehoven. Långsiktigt handlar det om att få tillstånd dubbelspår på Malmbanan, liksom behovet av Norrlänken (E 4 Rutvik-Bensbyn-Hällbacken/Dalbo-Ormberget-Hertsövägen), säger Lindh Wikblad.
– På Centrumhalvön vill vi inte för mycket tunga transporter och det finns redan restriktioner rörande Varvsleden, vad gäller farligt gods, så målet är att transporterna ska ske via de andra trafiklederna.
Sker samråd kring de större centrala vägbyggena framöver?
– Om vi behöver göra större ombyggnationer, behöver vi samtala med Luleåborna kring det. För det här väcker förstås synpunkter. Och det är en av anledningarna till att vi öppnar i Smedjan. För det ska vara tryggt att bo i Luleå under den här tiden, säger Sammeli.
Hittills syns dock inte mycket av industriboomens positiva effekter. Befolkningstillväxten har inte tagit fart ännu, trots målet 100 000 invånare i Luleå år 2040, samtidigt som bostadsbyggandet stannade av i höstas, i och med omvärldsfaktorer som höjda räntor och materialpriser.
– Extremt otajmat. Bara för ett år sedan upplevde vi ett större intresse att bygga än någonsin men så kom Ukrainakriget. Vi hade behövt ligga på 600-1 000 färdiga bostäder per år, och sen öka till 1 000-2 000, men nu blev det bara cirka 300 klara i fjol. Ett jätteproblem, säger kommunalrådet.
Gör det dig oroad?
– Ja, det borde vara tvärtom. Å andra sidan tänker jag på att bostadsmarknaden håller hyfsat. Bostadspriserna ökar i Stockholm igen och då kan vi räkna med att det är så om fyra månader här också. Förhoppningsvis gasar bostadsmarknaden igen.
Vad krävs för att locka fler att bosätta sig i Luleå?
– Vi behöver jobba på alla möjliga sätt och är med i en studie nu, för att titta på våra största fördelar och vilka målgrupper som är mest benägna att flytta hit, säger Lindh Wikblad.
Kommundirektören betonar att de också måste leta långväga för att säkra kompetensförsörjningen i industrin och välfärden i framtiden.
– Vi behöver titta väldigt mycket i andra länder och nu försöker vi bland annat ha olika mässor, både i södra Sverige, där arbetslösheten är större, men också i Holland och andra ställen, där vi ser att det finns ett intresse och en livsstil som passar vår region.
När börjar inflyttningen visa sig? Bortom 2030?
– Nej, de flesta industriprojekten vill ju vara igång tidigare än så. Räknar vi in H2 Green Steel är det åren 2026-2029 som företagen börjar producera. Jag tror att vi ser ”spilleffekterna” redan i år och nästa år. Kanske inte 1 500 inflyttade per år, men jag skulle vara förvånad om vi ligger under 400 då, säger Sammeli och fortsätter.
– Vi har också alltfler hemvändare som söker jobb här redan. Visst, vi har bostadsbrist nu men säljer du ett hus i Mälardalen, får du jäkligt mycket hus och lägenhet i Luleå.
Kommunledning med många utmaningar. Anna Lindh Wikblad, kommundirektör, och kommunalråd Carina Sammeli (S) räknar med mycket frågor från allmänheten i kommande år. "Det här påverkar människor – i trafiken, i bostadsbyggandet och i det faktum att det kommer röra sig massor av människor i Luleå som inte har funnits här tidigare", säger Sammeli (S)
Apropå investeringsbehoven har ni tidigare kommunicerat ut att kommunen behöver cirka 30 miljarder kronor fram till 2030. Behöver siffran justeras?
– Den håller hyfsat ännu, säger Lindh Wikblad.
– Just därför måste vi få fler människor som flyttar hit. Dels handlar det om skatteintäkterna men också att alla restauranger, handeln, fotbollsklubbarna, bensinmackarna faktiskt lever av att människor bor här. Vi måste bygga samhället attraktivt, så att vi har föräldrar som serverar kaffet i ishallen när det är match. De människorna är väldigt svåra att hitta inom ”fly in, fly out”- sektorn, säger Sammeli.
Bodens kommunalråd Claes Nordmark, även ordförande för Norrbottens kommuner, har upprepat kraven gentemot regeringen om att kommunerna i norra Sverige behöver statligt stöd för den gröna omställningen, inte minst ekonomiskt, och Luleås kommunledning håller med.
– Staten måste se att Sveriges omställning börjar i norr och därför behöver de vara här och stötta upp. Det handlar väldigt mycket om de stora tillståndsprocesserna, där regeringen kan göra mycket för att skynda på dem, säger Lindh Wikblad.
Men förväntar ni er även statligt stöd rent ekonomiskt?
– Ja, men för oss handlar det mer om hur ska vi hantera riskerna och dela dem med de industriaktörer som är här?
Men vill ni att Luleå få x antal miljoner från staten för att finansiera samhällsomvandlingen?
– Jag vet inte om det är alltid reda pengar det handlar om. Jag har jobbat med kommunal ekonomi på finansdepartementet och vet att det finns 290 unika kommuner som alla kommer att hävdar sina intressen. Så det är ju svårast att lösa. Däremot finns det redan ett jätteintresse från staten och myndigheterna att hjälpa till, alltifrån Boverket till Sjöfartsverk och Energimyndigheten med flera, säger Carina Sammeli.
En del av industriprojekten kan gå i stöpet eller fördröjas i många år på grund av exempelvis tillståndsprocesserna, samtidigt som kommunen ska göra investeringar på 30 miljarder kronor. Hur stora risker tar Luleå?
– Det finns ett gäng risker och vi behöver ha med oss dem – tillståndsprocesserna, energifrågan, infrastruktur och kompetensförsörjning. Men jag kan inte välja om industriprojekten får el eller inte, så vår del av kakan rör befolkningstillväxten och den kommunala infrastrukturen. Och då har vi valt att hugga i och dra på, säger kommunalrådet.
– Klimatomställningen måste ske i hela världen och beroendet av vissa stater och vissa ekonomier (läs: Ryssland och Kina) måste minska. Det är alltid en risk att det blir det här eller det blir det någonstans. Men vi kan välja att krokna under alla risker eller så kan vi tänka att vi hjälper Sverige och världen om vi lyckas, säger Anna Lindh Wikblad.